Ukraina i mitt <3
Jag flyttade från Ryssland till Sverige 24 augusti på Ukrainas självständighetsdag 1991, jag var 9år gammal. Vi som är födda i Sovjet är alla barn och barnbarn till de som överlevde andra världskriget. Våra familjer krigade sida vid sida, kallade varandra goda grannar men natten den 25 februari vände mitt gamla land Ryssland vapnet mot de som står oss nära. Ukraina är landet med egen rik kultur, ett vackert språk som på nytt fick utvecklas och blomstra sedan självständigheten.
Semesterbild från min födelsestad Volgograd/Ryssland (2013) där antikrigsmonument efter andra världskriget står utplacerade längs strandpromenaden, som en påminnelse om de konsekvenser som krig medför. Berättelser om krigsminnen och förlorade släktingar samt minnen av lidanden var något som jag växte upp med.
Mellan åren 2003-2007 var jag ihop med en Ukrainare. Jag var ofta i landet, och fick fina vänner som jag fortfarande håller kontakt med. Jag har under mina vuxna år lärt mig en massa om landet, språket och kulturen. Och jag är så oerhört imponerad över den kreativa utvecklingen som skett i landet inom modefältet de senaste åren.
Bilderna nedan är från mitt sista besök i Ukraina 2014 i juli, och det var sista gången jag kramade mina vänner. Torsdagen förra veckan ägnade jag morgonen till att höra av mig till vänner i Dnipro (tidigare känt som och för många bekant som Dnepropetrovsk) och Odessa. Dom är ok just nu.
På utställning i Odessa 2014
Ukraina tillhör Ukraina. Och det krig som den ryska staten för är inte det ryska folkets krig. Jag hör och läser många modiga röster från Ryssland som med sund förnuft tar till orda och uttrycker sin solidaritet med Ukraina och vill ha fred. Det ukrainska folket är stolt och motståndskraftigt men jag bävar för hur länge landet kommer stå emot det krigssug som Ryssland visar just nu.
Utställningen jag besökte 2014 med många unga lovande konstnärer visade konst som handlade om identetiet, kamp för demokrati, diaspora, och Ukrainas rätt till suveränitet.
Utställning Odessa 2014
Efter vi besökt utställningen i Odessa, åkte vi hem och den natten dundrade åska över kusten. Jag blev skiträdd för jag tänkte att kriget som hade startats vid ryska gränsen på våren kanske hade anlänt till Odessa. Men det var bara åska, kriget var ”långt borta” och ingen då kunde föreställa sig det som Odessa vaknade till idag var möjligt.
Det som händer är hjärtskärande. Mina tankar går till Ukraina och dess folk, och allt ni får stå ut med. Jag skäms, jag är rädd och allt jag vill är att en dag ha möjlighet att återse det Ukraina jag har i mitt hjärta
XMK
Agera nu!
Skänk pengar till FN:s flyktingorgan. Akelius Foundation kommer dubbla alla pengar som skänks till UNHCR under marsmånad.
https://lnk.bio/sverige_for_unhcr/
Skriv under namninsamlingen och donera pengar till strandsatta flyktingar i Ukraina:
https://www.mittskifte.org/petitions/akut-hjalp-till-strandsatta-flyktingar-i-ukraina
(det har rapporterats och vittnats om att man gör skillnad på människor som försöker fly landet och att svarta, HBTQIA, rasifierade och papperslösa som försökt lämna det krigsdrabbade landet har mött motstånd för att ta sig över gränsen i säkerhet. Skriv under och påverka makthavare att agera för allas rättigheter)