Åklagaren Lisa dos Santos om kampen mot gängbrotten och gangsteradvokaterna
Lisa dos Santos är åklagaren som blev rikskänd efter sin debattartikel om hur gängkriminaliteten skapar gangsterromantik och ändrar tonen i rättssalarna. Vi träffar leksakshandlardottern som tar kampen mot gängen.
Hon är lite sen, skickar ett mess om att hon har svårt att ”få upp ungen ur sängen”. Det är inte särskilt konstigt, vintermörkret har den effekten på de flesta av oss.
Men när Lisa dos Santos väl kommer in på fiket ser hon ut som själva sinnebilden av energi och målmedvetenhet, inte ett spår av en kämpig morgon. Håret i hög rufsig knut på huvudet. Svarta kläder. Rött läppstift.
13 år har hon hunnit arbeta som åklagare och för några veckor sedan landade hennes första bok för vuxna, Älskade bror – en rapport från gängvåldets Sverige, i bokhandlarna.
Att hon blev åklagare är något av en tillfällighet som, åtminstone delvis, har att göra med Lunds studentliv.
Lisa dos Santos
GÖR: Åklagare.
Ålder: 42. Bor Stockholm.
FAMILJ: Son och pojkvän, fem syskon och föräldrar.
– Jag kommer från en leksakshandlarfamilj i Falsterbo. Min pappa gjorde pedagogiska leksaker och jag och mina fem syskon fick alltid jobba extra i hans butik, säger Lisa.
Att gå i pappans fotspår och själv börja ägna sig åt pedagogiska leksaker var inte aktuellt, där satte pappan ner foten. Han mer eller mindre krävde att Lisa och syskonen vidareutbildade sig.
– Min stora dröm var att få skriva. Jag har alltid läst jättemycket och redan när jag var liten läste jag samma böcker som mamma.
Fascinerades av brottsmålen
Kanske var det journalist hon skulle bli? funderade hon. Men så upptäckte Lisa det lockande studentlivet i Lund, och på den vägen är det – hon skrev in sig på juristlinjen.
– I Lund fanns ett ganska livat studentliv, och jag var inte Lunds bästa juriststudent om man säger så, säger Lisa.
På sitt bokförlags hemsida beskrivs Lisa som ”Åklagaren som satte sig upp mot gängens gangsteradvokater och deras gränsöverskridande metoder. Inom ramen för sitt ämbete driver hon ett målmedvetet arbete mot tung brottslighet …”
Hur såg vägen mellan studentfesterna och den positionen ut?
– När jag var färdig med studierna satt jag ting i Ystad och där insåg jag att brottsmålen fascinerade mig. Det, i kombination med att åklagaren gjorde starkt intryck på mig, ledde till att jag hörde av mig till Åklagarmyndigheten.
Lisa hade hunnit jobba nästan ett år som jurist på Skolinspektionen när erbjudandet om åklagarjobbet på Söderorts åklagarkammare dök upp 2009.
Jag var inte Lunds bästa juriststudent, om man säger så
Den 29-åriga Lisa tackade ja och hoppade på pendeln till Flemingsberg. Sedan dess har det varit hennes arbetsplats och Flemingsberg har fått en alldeles särskild plats i hennes hjärta.
– I dag är jag nog Flemingsbergs främsta ambassadör. De häftiga konstrasterna där betong möter natur, dynamiken med studenterna … säger Lisa och skrattar.
Gängkriminaliteten förändrar åklagaryrket
Då, för 13 år sedan, var arbetsklimatet på Åklagarmyndigheten ett helt annat än vad det är i dag. Det var visserligen massor att göra med att leda förundersökningar, ha jour och sitta i rätten, och Lisa har som åklagare hanterat alla slags ärenden – men klimatet har hårdnat betydligt. Och arbetstrycket har ökat på grund av gängbrottsligheten.
Det var någonstans runt 2016 som det började bli allt vanligare med gängskjutningar, som sedan dess har blivit en tragisk del av verkligheten. Redan i september i fjol slogs rekordet med 48 döda i skjutningar på ett år, och när vi ses i november har ytterligare fem personer skjutits ihjäl. Och det finns inga tecken på att våldet ska upphöra. Många av de inblandade är unga, vissa så unga som 13 år, och numera upptar gängvåldet en betydande del av Lisas och kollegernas arbetstid.
Och i samma veva som antalet gängskjutningar ökade började vissa försvarsadvokater kabla ut marknadsföring direkt riktad mot grova brottslingar.
– Det handlar självklart inte om alla försvarare, det är viktigt att få fram. Men det finns några som har satt tonen, säger Lisa och ger några publiceringar på sociala medier som exempel.
Lisa dos Santos tar kampen mot gangsteradvokaterna
I en av reklamfilmerna, som publicerats på en advokatbyrås officiella Instagramkonto, sitter två advokater djupt nedsjunkna i solstolar, med märkessolglasögon som döljer ögonen och varsin whisky i handen. De tittar in i kameran innan de börjar med ett slags rollspel som fungerar som direkta anvisningar till potentiella klienter. Det går i princip ut på att man som misstänkt aldrig någonsin ska svara på en enda fråga.
Och gemensamt för rättegångarna kring gängskjutningarna är just att knappt en enda av de inblandade säger någonting. Tvärtom. ”Inga kommentarer” har blivit det givna svaret i polisförhören, och åskådarplatserna i rättegångssalarna är fyllda till brädden av gängmedlemmar som är ”bror” med varandra. Något som i allra högsta grad har försvårat såväl polisens som åklagarnas arbete.
Jag kan känna ett nästan tvångsmässigt behov av att säga ifrån
Någon gång under 2019 fick Lisa nog och till slut satt hon där med en debattartikel som hon skickade in till Aftonbladet. Det var en fredag. Bara en halvtimme efter att hon tryckt på ”skicka” fick hon svaret att artikeln skulle publiceras redan på måndagen.
Artikeln, som fick rubriken ”Gangsterromantik styr gängens advokater” gjorde henne rikskänd.
Redan samma morgon började telefonen ringa, intervjuerna avlöste varandra. Tv-debatterna likaså.
– Jag hade inte alls räknat med den uppmärksamhet som artikeln väckte. Och att Advokatsamfunden skulle rikta in sig på att jag gjort fel hade jag inte heller räknat med. Men jag fick också stöttning av mina fina arbetskamrater, säger Lisa.
Lisa dos Santos om samarbetet med FBI
Och samtidigt som hon fick kritik från vissa advokater fick hon ett massivt stöd och bekräftelse från många andra i advokatkåren, och 38 av Lisas åklagarkolleger både stöttade henne och bekräftade hennes bild i en artikel som publicerades på Dagens Nyheters debattsida.
Är du rädd ibland?
– Visst har det hänt att någon har uttryckt sig hotfullt någon gång, men det är uthärdligt. Och om sådana som jag inte kan prata om det här, vem ska då göra det?
Hennes bok är en upprörande läsning som angår oss alla. Det är en bok om ett våld som sprider sig över hela samhället och om utvecklingen mot en verklighet där vi nästan dagligen möts av rubriker i tidningen om unga män som skjuter ihjäl varandra.
Genom den 224 sidor långa boken får man som läsare en inifrånbild av hur gängkriminaliteten filtreras genom vårt svenska rättssystem, och tar del av ett nytt slags rå kriminalitet som Lisa som åklagare numera får hantera i sitt jobb.
Hon beskriver bland annat ett samarbete med FBI, som ledde till att flera grova brottslingar fälldes.
– Då fick man puls, konstaterar hon odramatiskt, innan hon fortsätter:
– När jag tycker att något är fel känner jag ett nästan tvångsmässigt behov av att formulera det och säga ifrån.
Och så är fallet här?
– Vi har ett nytt slags brottslighet i Sverige, en brottslighet som vårt rättssystem delvis inte är byggt för. Om jag kan sätta problematiken i ett sammanhang och visa vilken ohållbar situation vi ställs inför i förhållande till den grova brottsligheten, då måste jag göra det.
”Begår man brott ska man ha ett straff”
Hon tystnar en stund. Säger sedan:
– Fan, om man begår brott ska man ha ett straff. Det ska vara stigmatiserande att begå brott, så är det bara. Framför allt ska kriminella straffas som ett skydd för allmänheten, de många människor i samhället som faktiskt inte begår brottsliga gärningar.
Boken har hon skrivit under morgnar, kvällar, helger, semestrar och tillfällen då hon inte haft sin son hos sig. Han bor hos henne varannan vecka.
– Min kille säger att jag går in i maniska faser, och det gör jag kanske. Åtminstone när jag inte har mitt barn hos mig.
Men nu är det barnvecka, och Lisa ler brett och säger att hon verkligen uppskattar att stå vid en fotbollsplan i någon förort med andra fotbollsföräldrar.
– Att få stå där med en varm choklad i handen och titta på en fotbollscup, eller för den delen att få delta i de där föräldrar-mot-barn-matcherna – det gillar jag. Jag är ju en vinnarskalle och en tävlingsmänniska.
LÄS MER: Advokaten Evin Cetin om gängkriminalitet, uppväxten och sitt nya projekt
LÄS MER: Författaren Kayo Mpoyi: ”Jag led av min mors tystnad”
