Alicia Vikander: ”Jag ser inte de filmer jag gjort”
Hon fick nobben av de svenska scenskolorna men togs emot med öppna armar av Hollywood – där hon fått göra allt från biffig action till smala indiefilmer och påkostade kostymdramer. DV träffade Alicia Vikander för ett samtal om familjelogistik, obekväma kläder och scenen som fick filmteamet att kräkas.
Alicia Vikander sitter i en alkov på taket till lyxhotellet Marriott i Cannes. Det är varmt, många våningar nedanför oss hörs trafiken och sorlet från den pågående filmfestivalen. Alicia är klädd i vita långbyxor och en vit kofta med blått mönster. ”Louis Vuitton?” undrar jag. ”Självklart”, säger hon. Att vara ”talesperson” för ett stort märke som Louis Vuitton är något hon som ung modeintresserad drömde om men aldrig trodde hon skulle få uppleva.
– Mitt jobb är att vara skådespelare och om jag skriver på för ett reklamjobb så måste jag känna att de uppdragen går hand i hand. Jag sa ja till Louis Vuitton eftersom de så ofta använder starka och äventyrliga kvinnor i sina kampanjer.
LÄS MER: Alicia Vikander i Cannes: En odyssé i franskt mode
Alicia Vikander
Gör Skådespelare. Har även ett eget produktionsbolag.
Ålder 34 år.
Bor Lissabon, Portugal, men mest i kappsäck.
Familj Gift med skådespelaren Michael Fassbender. Sonen Mark, 2 år.
Aktuell Spelar en av huvudrollerna i Firebrand, mot Jude Law.
Det känns som om det börjat bli en vana att träffa Alicia Vikander just här i Cannes. Förra året möttes vi här för att tala om tv-serien Irma Vep (HBO Max), nu för att tala om det brittiska kostymdramat Firebrand. Och här har hon verkligen fått spela en av de starka kvinnoroller hon talar om. Filmen handlar om äktenskapet mellan den engelske kungen Henrik VIII (spelad av Jude Law) och Katarina Parr, som var den sista av hans sex hustrur. Flera av dem hade han låtit avrätta, och hotet om snar död hänger även över Katarina. Kungen är nyckfull, han är efter att ha varit ute i krig sårad i ett ben, där det börjar vara och lukta. Är han döende? Männen kring kungen konspirerar mot Katarina, hon slängs i fängelse, men dramat slutar inte som vi lärt oss av historieböckerna. Eller? Alicia skrattar.
Det mänskliga beteendet har inte förändrats.
– Men vi vet ju inte exakt vad som hände. Vi vet inte sanningen, och det går ju inte att resa tillbaka i tiden. Det är en överlevnadsstory, där vi kanske har tagit oss konstnärliga friheter. Det är inte en historielektion, och man kan kanske se det som en metafor.
Ja, tematiken kring misshandel inom äktenskapet är väldigt viktig för henne.
– Det som händer här skulle kunna hända under vilken tidsperiod som helst. Det mänskliga beteendet har inte förändrats. Jag är väldigt intresserad av detta, och det är en del av mitt jobb att tala om det. Och i Firebrand är det inte svartvitt. Vi visar det skrämmande, men det här ändå människor som fortsätter att leva tillsammans. De är så involverade med varandra att det kan vara svårt att slita sig. Min pappa är psykiatriker, jag talar ofta med honom om det här.
Alicia har under sin karriär inte bangat för att göra naken- och sexscener. Under inspelningen av Firebrand arbetade hon för första gången med en intimitetskoordinator, det vill säga någon som har som uppgift att se till att skådespelarna inte känner sig illa till mods när de ska göra en känslig scen.
– Jag tycker verkligen att det är bra, det gör en stor skillnad. Att ha någon som övervakar det man gör, det är bra.
Hon har gjort många kostymdramer, hon tycker om att göra det och säger att hon alltid varit fascinerad av historia och gärna tänker sig tillbaka för att leva sig in i tidigare tidsperioder. Men kläderna i ett kostymdrama är inte alltid något hon längtar till.
– Nej, ibland gör det ont. Kläderna i Firebrand tillverkades direkt för filmen. De syddes för hand efter gamla målningar.
Scenen som fick filmteamet att kräkas
Fast värre än obekväma kläder var den scen i Firebrand där kungens sår på benet har börjat vara och luktar vidrigt. De reaktioner från omgivningen som vi ser i filmen är inte spelade, de är äkta. Jude Law sprejade sitt ben med en vätska där han hade blandat blod, svett och avföring. Alicia säger:
– Några spydde på riktigt, så illa luktade det. Det gick inte att fly undan. Det var intressant, jag har aldrig varit med om någonting liknande tidigare.
Alicia Vikander har på relativt kort tid blivit en världsstjärna. Det är i dag svårt att tro att hon under tre års tid flera gånger sökte till scenskolorna i Stockholm, Malmö och Luleå – och att hon varje gång fick nobben. Hon hade då utbildat sig till balettdansör på Kungliga Svenska Balettskolan i Stockholm, men problem med ryggen gjorde att det karriärvalet försvann. Hon funderade på att bli jurist, kom in på juristutbildningen men bestämde sig sedan för att det inte var det hon ville.
Gick på audition som sexåring
Hennes mamma, Maria Fahl Vikander (som avled förra året), jobbade som skådespelare i Göteborg och Alicia hade sedan unga år medverkat i uppsättningar på Göteborgsoperan. Det var modern som rekommenderade sin begåvade sexåriga dotter att gå på audition för Göteborgsuppsättningen av Kristina från Duvemåla. Maria har sagt att det är enda gången hon varit iblandad i dotterns karriär.
– Jag hade ett driv i mig, jag visste vad jag kunde, säger Alicia.
Hon var ofta med sin mamma då hon jobbade på Stadsteatern och Backateatern i Göteborg. Alicia trivdes, hon stod i kafeterian och sålde kaffe och fick uppleva teatern som en levande arbetsplats. Roller i tv-såpor som Andra avenyn ledde till huvudrollen i Lisa Langseths drama Till det som är vackert – och uppmärksamheten kring den ledde snabbt till rollerna i Anna Karenina och A royal affair. Och inte minst till den Oscar hon vann 2015 för sin roll i The Danish girl.
Jag vill göra mer komedi.
Under de år som gått sedan dess har hon inte bara bildat familj utan också etablerat sig som en skådespelare som kan göra allt från action (Tomb raider) till seriösa ”art movies”. Men det finns en sak hon har saknat: komedi. I förra årets Irma Vep fick hon äntligen visa sin komiska talang.
– Att göra komedier har inte funnits i mitt universum tidigare. Jag har blivit föst in i att vara den här allvarliga europeiska aktrisen. Ibland träffar jag människor som säger ”men du är ju inte så allvarlig som jag trodde du skulle vara”. Och jag vill göra mer komedi.
Ville inte bekräfta att de var ett par
2016 arbetade Alicia med den tysk-irländske skådespelaren Michael Fassbender i filmen Fyren mellan haven. Filmens romans blev verklighet, de gifte sig året efter och har en son som föddes 2021. Under flera år ville paret inte bekräfta att de var ett par, trots att jag flera gånger mötte dem i Cannes där de gick med armarna om varandra. Det där har ändrats nu, kanske var det sonens födelse som fick Alicia att öppna sig något. Förra året mötte en av mina kolleger Michael Fassbender med barnvagn på promenad på Croisetten.
Alicia sa då:
– Vi reser alltid tillsammans, alla tre. Michael och jag växlar om med att jobba. Om en av oss tackar ja till ett filmjobb är den andra ledig. Så det är en väldigt ambulerande tillvaro för oss, vi är sällan hemma. Det senaste året har varit ett år i kappsäck.
Familjen bor i Lissabon, dit de flyttade eftersom Michael Fassbender tycker om att surfa och kusten utanför den portugisiska huvudstaden är känd för sin utmärkta surfing. Men Fassbender får ägna sig åt sporten ensam. Alicia säger:
– Surfing är inget för mig. Jag har provat, men jag är en hästmänniska.
Någon fortsättning på Tomb raider blir det inte – det bolag som producerade den förra filmen har förlorat rättigheterna. Framför sig har Alicia nu thrillern Hope, där hon ska spela mot maken igen, och thrillern Origin of species med bland andra Ana de Armas som motspelare.
– Det viktiga när jag tackar ja till en roll är inte minst att det involverar människor som jag vill arbeta med. Jag håller på att utveckla flera projekt, och det viktiga är att det jag gör är bra. Det behöver inte vara ett ”viktigt” projekt, utan det ska vara bra.
Jag ser inte de filmer jag gjort.
Men vad hon än gör så kommer hon själv inte att titta på det när filmen eller tv-serien väl är klar och har haft premiär. Hon säger:
– Jag ser inte de filmer jag gjort, inte efter premiären. Jag har gjort dem, jag har genomlevt dem, jag kan dem. Det känns inte intressant. Möjligtvis blir det kul en dag när mitt barn växer upp.
LÄS OCKSÅ: Nour El Refai: ”Förr trodde jag att det var viktigt vad killar tyckte”
LÄS OCKSÅ: Bäst klädda stjärnorna på filmfestivalen i Venedig
