Bonusfamiljen-aktuella Leo Razzak: "Folk vill se mig som en förortskille"

Vad ville du bli när du var liten?

– Jag hade många olika drömmar. Jag skejtade när jag var liten, och ville blir skejtproffs. Men jag ville också bli bagare som morfar. När jag blev lite äldre och bodde i Norsborg drömde jag mest om att ha en fast anställning så jag kunde få lån och köpa lägenhet. Mitt första jobb var att sälja korv på Södermalm i Stockholm, nu har jag en bostadsrätt i närheten. Det känns bra.

Vilken är den största missuppfattningen om dig?

– Folk vill gärna bara kategorisera mig som en förortskille. Missförstå mig rätt, jag representerar gärna förorten, medierna är dåliga på att lyfta lyckade exempel på folk som kommer därifrån. Men det definierar inte mig. Att jag har lyckats åstadkomma mycket beror inte på min bakgrund, utan på hur jag är som person.

Vilket ord använder du lite för mycket?

– Liksom.

Vilken bok har betytt mest för dig?

– Jag hade knappt läst en bok innan jag var 18 år. Anders Carlberg, som grundade Fryshuset, gav mig Liza Marklunds bok Gömda när vi jobbade med ett projekt för att ändra mäns syn på heder. Det var en stor grej för mig att känna att jag faktiskt gillade att läsa. Jag var inte dum, jag hade bara inte läst rätt bok.

Jag vill att mina framtida barn och barnbarn ska vara stolta över det jag presterat.

Vilken är din bästa egenskap?

– Jag är en positiv människa. Och så är jag ganska förlåtande, det tror jag är nyttigt. Jag kan bli jättesur, men en halvtimme senare är det lugnt.

Vilken film har du sett flest gånger?

– Antagligen Lejonkungen. Tätt följd av Robin Hood. De har faktiskt påverkat mig mycket.

Vilken person, död eller levande, skulle du helst vilja prata med?

– Jag skulle gärna sätta mig ned med Mahatma Gandhi och försöka förstå hans förmåga att vända andra kinden till. Jag tror det är något vi som samhälle, och jag själv, skulle ha stor nytta av. Skulle gärna surra lite med Barack Obama också, off the record, och få höra allt om hans åtta år i Vita huset.

Vad har du alltid i kylskåpet?

– Chili pickle, en stark röra. Jag har det på allt. Pannkakor, mackor, pasta. Allt!

Vilket är ditt drömprojekt inom film och tv?

– Jag hoppas att jag vinner förtroende hos duktiga regissörer och får vara med i spännande projekt. Att få jobba med Daniel Espinosa skulle vara otroligt. Jag har haft turen att få jobba med Felix Herngren nu, med bådeTorpederna och Bonusfamiljen, han är ju ett av de tyngsta namnen i Sverige. Jag tror på att jobba med dem som är bäst. Det är så viktigt att lära sig från andra, och inte tro att man helt plötsligt kan göra allt själv. Sedan skulle jag vilja producera, det är det jag är utbildad inom. Men jag springer ett maraton, inte 100 meter. Man måste ha tålamod.

Vilket är ditt bästa resminne?

– Jag och min familj driver en stiftelse som heter Banglabarn, som hjälper människor i min pappas hemby i Bangladesh. Vi var där rätt nyligen och delade ut 300 stipendier till duktiga men fattiga elever så att de kunde fortsätta med sina studier. Jag grät mycket när pappa stod och talade inför alla människor som samlats. Jag var så himla stolt över honom, och vad vi har åstadkommit.

Vilken var den senaste presenten du köpte?

– En fin, blommig klänning av någon svensk designer till min flickvän. Hon blev jävligt glad.

Vilken låt får dig alltid på gott humör?

– Changes med Tupac funkar alltid. Days like this med Van Morrison har en bra vibe. Sen lyssnar jag mycket på Cornelis Vreeswijk, och gamla Latin Kings-låtar.

Hur vill du bli ihågkommen?

– Jag har inget konkret mål, jag vet bara att jag vill lämna ett arv efter mig. Vi lever bara ett kort tag, vad ska folk säga om mig när jag är borta? Det skulle vara fantastiskt om de sa: Leo Razzak gjorde A, B och C – och han gjorde det grymt bra. Jag vill att mina framtida barn och barnbarn ska vara stolta över det jag presterat, och hur jag var som person.