Elaine Eksvärds tips för att minska rasism: ”Hjälp andra att bli bättre – och bli det även själv”
Retorikern Elaine Eksvärd ger en minoritet en lektion i hur du blir mer medveten om vardagsrasism om du själv inte drabbas av den – och hur du kan göra för att förbättra dig och andra.
”Va, men dom är två killar! Går det?” utbrast min son när vi såg en film om två pappor och ett barn.
Jag insåg att mitt svar skulle ha stor inverkan i hans mamma-och-pappa-vet-allt-fas. Jag insåg även att jag misslyckats med att visa något annat än det heteronormativa för våra barn. Det kräver en ansträngning som förälder, men det är värt det för att inte riskera att skapa en homofobisk vuxen. Jag önskar att det hade funnits lika reflekterande vuxna när jag var barn.
Själv insåg jag att jag var annorlunda och fel när inte en enda sagofigur jag beundrade såg ut som jag.
Själv insåg jag att jag var annorlunda och fel när inte en enda sagofigur jag beundrade såg ut som jag. Långt, blont hår kom oftast på köpet med prinsessor, slott och annat önskvärt.
Elaine Eksvärd
Ålder: 38 år.
Bor: I Stockholm.
Familj: Maken Gustav och tre barn.
Gör: Vd för retorikbyrån Snacka Snyggt, författare, föreläsare, och driver bloggen elaineeksvard.se.
Instagram: @elaineeksvard
När vi skulle dra lott om vem som skulle vara lucia i första klass och alla flickors namn – i rättvisans namn – skulle vara med, så sa barnen: ”Men Elaine – hon har ju stort krulligt hår?”. Jag där satt med en klump i magen och mitt stora afro. Min fröken hade inte verktyg för att hantera situationen, men hon gjorde så gott hon förmådde. Hon drog den vinnande lappen, och på den stod det ”Elaine”. Hela klassen tittade i chock på mig, en klass som jag än i dag älskar, men som inte heller hade verktyg att hantera situationen. Någon i klassen sa: ”Då kan vi ha ett troll-lucia!”. Jag visste inte om det var bra eller dåligt, men när hela klassen jublade så blev jag också glad. Barnen kom fram och kramade mig och sa: ”hur ska jag få lika lockigt hår som du Elaine?” och jag blinkade bort glädjetårar, och sa så malligt jag förmådde ”det blir jättesvårt”. Så blev det en troll-lucia det året, jag blev luciatroll nummer ett, och alla vi barn var glada. Jag var normen för en kort lycklig stund. Jag minns glädjen i mitt barnbröst, men som vuxen griper sorgen tag i samma bröst, och undrar varför inte en endaste vuxen grep in och sa ”Det här är ingen jävla troll-lucia, det är lucia och Elaine är lucia.”
Börja följa människor som är annorlunda än dig – till utseende och tankar.
För att återgå till år 2020 och för att försöka presentera andra bilder än den som är i din direkta närhet, så krävs det en ansträngning. Har du barn så hitta sagor och filmer som inkluderar karaktärer med mörk hy. Kolla hudtonerna i ditt instagramflöde och se till att det inte är så vit. För att få annorlunda perspektiv så behöver du följa folk som är skiljer sig från dig själv – både i fråga om utseende och tankar.
Kolla hudskalan på ditt jobb, men också efternamnen.
Kolla hudskalan på ditt jobb, men också efternamnen. Klingar namn och utseende lika så ifrågasätt rekryteringen, höj din röst för alla oss som står utanför. Har ni en person med utländsk bakgrund bland er så har ni ingen mångfald – ni har ett alibi. Våga säg ifrån när rasistiska kommentarer yppas på släktträffarna eller vid köksbordet. Säg ”du är bra, men det du sa är rasistiskt. Säg inte så, du är för bra för det”. Hjälp andra att bli bättre och se till att bli det själv också – tystnaden är inte vägen dit, utan tala är guld för svartas rättigheter. Tack.
