Elaine Eksvärd: ”Jag kände mig så utanför när dessa ruttna parmiddagar ordnades”

För några månader sedan blev en av mina bästa vänner bjuden till ett bröllop för att han är homosexuell. En annan gäst var också homosexuell, varpå brudparet kom på att de skulle anordna en blinddejt på sitt bröllop. Lite ”Du är kille, han är kille, ni gillar killar. Hurra!” Jag tycker att man måste ha mycket mer gemensamt än en sexualitet för en blinddejt. Tänk om någon hade tussat ihop mig på liknande premisser som singel: Han är också brun. Han är svensk, som du. Han är också heterosexuell. 

Du kanske tycker att denna inbjudan var högst opassande av brudparet. Att det behövs fler gemensamma nämnare. Men å andra sidan väljer många sina umgängen på en liten gemensam nämnare, som ofta bygger på vilken livsfas man är i. 

Jag hade varit singel väldigt länge när jag träffade min Gustav. Gud, så utanför jag kände mig när dessa ruttna parmiddagar anordnades. ”Tyvärr, det är parmiddag!” Jag fattade det inte då och jag fattar det inte nu, efter sju år i en parrelation. 

Varför skulle jag vilja äta middag med ett annat par för att vi är par? Då ser jag väl hellre till att äta middag med ett gäng personer jag tycker om? Jo, men det är ju par som man tycker om som man äter middag med, hävdar de flesta. Då borde man kanske kalla det för middag, kort och gott? Då slipper vi som är singlar för tillfället känna oss exkluderade (eller som femte hjulet de gånger vi blir benådade med en inbjudan).

 ”Ska du inte gå med i mammagruppen, Elaine?” frågade barnmorskan mig. Motiveringen? ”Du får träffa andra mammor där.” Jag tackade för erbjudandet men avböjde. Jag vill ha mer gemensamt än mammaskapet när jag träffar folk. Visst kan man få bra tips där som nybliven förälder, men alla barn är olika och vill jag förstå mig på mitt barn så gör jag bäst i att studera hen själv. Min ”mammagrupp” blev min granne Meryem som är singel och ännu inte har barn (men hon har fyra småsyskon och är moster till tre barn). Tänk att vi kunde ha så mycket utbyte trots att vi inte delade livsfas!

 Julen är en tid många tillbringar med familjen. Men vad är familj? undrar jag som dragit både nit- och vinstlotter i blodsband. En jul var min mamma bortrest, min pappa hade jag sagt upp kontakten med och alla vännerna firade såklart med sina familjer – förutom en kompis som inte riktigt såg de där inbillade blodsgränserna. Jag som hade kommit ur julfas fick fira med hennes familj. 

Det är såklart inget fel att fira jul med sin familj, men det är fel att exkludera folk du älskar bara för att de inte delar din genetik. Det är inget fel att umgås i mammagrupper, men det är fel att överge dem som inte har barn. Det är inte fel att äta parmiddagar, men det är fel att exkludera dem som inte är i en relation. Vi är mer än våra livsfaser och min vän är mer än sin sexuella läggning – han är nyfiken och lite tokig. Så en blinddejt på ett bröllop skulle vara något att berätta för barnbarnen från gungstolen en vacker dag, tyckte han. Han gick och dejten gick så bra att de blev vänner. Fast det var inte på grund av att de delade sexuell läggning utan att de delade mycket, mycket annat.

Elaine Eksvärd

Gör: Retoriker och författare.

Ålder: 34 år.

Familj: Man och två barn.

Aktuell: som krönikör i Damernas Värld.

Foto: Fredrik Skogkvist

Krönikan publicerades ursprungligen i Damernas Värld 14 nummer 2105. Vill du vara säker på att inte missa fler krönikor kan du prenumerera på tidningen. Just nu hittar du förmånliga erbjudanden här.

Vill du läsa fler liknande krönikor, Gilla Damernas Värld på Facebook!

Du vill kanske även läsa:

Elaine Eksvärd om jämförelsehetsen: Nu får det fan vara nog

Katarina Wennstam: ”När är jag som snyggast. Är den tiden förbi, eller är den nu?”