Emma Green: ”Mentalt fokus är en fantastisk tillgång”
Under många år tillhörde hon världseliten i höjdhoppning, tävlade i de stora mästerskapen och pressade kroppen hårt. I dag har Emma Green lagt elitkarriären på hyllan, och har yoga och skogspromenader som viktiga delar av hälsopusslet. Under våren kan du dock se Emma återgå till sitt gamla envisa tävlings-jag i SVT:s populära långkörare Mästarnas mästare som drar i gång den 13:e mars.
Emma, när började du bry dig om din hälsa?
– För mig har hälsa alltid funnits med som en naturlig del i livet, både hemifrån och genom idrotten. Sunda matvanor fick jag hemifrån, min bror fick diabetes när han var 9 år och då skapades det ganska strikta förhållningsregler kring kosten hemma. Hela familjen fick lära sig mycket om matens inverkan och jag fick med mig grunderna där, vilket alltid har känts vettigt och naturligt, aldrig hetsigt. Så för mig har det här med grönsaker, fibrer och regelbundna måltider alltid funnits med och jag förstod tidigt att det jag stoppade i mig hade en effekt på kroppen och hälsan. Detta har jag haft nytta av i mitt elitidrottande men också som människa. Sen har vi alltid promenerat och rört på oss och liksom integrerat rörelse i livet på ett naturligt sätt. Kakor och godis fick vi till helgen och på kalas. Det fanns gränser men inga förbud. Det sitter i min ryggmärg och på sätt och vis är det en ynnest att ha fått det serverat.
Emma Green
Ålder 37 år.
Bor Strax söder om Göteborg.
Familj Sambon Emil och barnen Bente och Loka.
Aktuell I Mästarnas Mästare på SVT och med online-coachning och yogaklasser på egna sajten emmagreen.se.
Vad är hälsa för dig i dag?
– Att må bra i kropp och själ. Att känna glädje. Att äta bra mat som kroppen mår bra av. Att vilja ta hand om sin kropp, inte för att man måste, utan för att se det härliga och sköna i det. Personligen vill jag att träning ska vara snabbt avklarat. Jag gillar inte att mala, och det jag själv har tränat hela mitt liv har ju varit kort och explosivt. Jag är inte lika bra på att mala och känner till exempel ett motstånd att bara löpträna. Jag föredrar styrketräning, yoga eller cirkelträning. Träning ger en sån himla skön känsla i kroppen – tänk vad många som skulle må bra av det. Särskilt de som mår dåligt, inte bara i kroppen utan även mentalt.
Du har ju varit elitidrottare, med stort fokus på prestation. Hur känns det att inte vara en del av det längre?
– Efter elitidrotten har det handlat mycket om att balansera tillbaka till ursprunget av vem jag är. Att försöka släppa det elitiska sättet att tänka är inte så lätt. De sista åren för mig som aktiv var en enda stor uppförsbacke – hjärnan ville men kroppen skrek: sluta, sluta! Jag tvivlade på mig själv och undrade vad jag drevs av. Kroppen pallade inte längre, den blev trasig, så då blir också själen trasig på något sätt. Har man ont i ryggen någon dag, då blir hela ens person påverkad. Tänk dig att du har så ont i ryggen att du inte kan böja dig över handfatet, eller sätta ned hälarna i golvet på grund av hälsenorna, eller att du inte kan andas djupt utan att det gör ont överallt.
– Elitidrotten är dessutom en extremt jobbig miljö. Trots att man har smärtor i hela kroppen ska man bita ihop och tävla i OS. Samtidigt saknar jag den härliga känslan av att tävla, jag kan sakna träningslivsstilen och kompisarna. Men hade jag enbart identifierat mig med min idrott, då tror jag att det hade blivit mycket tuffare att avsluta karriären. Ser man sig inte som något annat, då kan jag förstå att man kan hamna i en svacka och uppleva en tomhet. Det hjälper mig att jag har personer runt mig som betyder mycket för mig, och som inte bara ser mig som höjdhopparen Emma. Och sen jag slutade kom ju sambo och barn, och sådana faktorer spelar ju också in. Hade jag till exempel varit singel när jag lade av skulle det nog ha varit mycket svårare.
Jag hade sjuk ångest inför Mästarnas mästare
Du medverkar i årets upplaga av Mästarnas mästare på SVT. Berätta!
– Jag hade sjukt ångest inför det, man är ju en sån tävlingsmänniska och att göra det inför hela svenska folket! Jag hade inte tid att träna inför det utan tänkte att det får bli som det blir. Jag försökte mest hålla mig hel för jag ville inte åka dit skadad. Det är ju ingen överraskning att jag är tävlingsinriktad, men jag blev ändå chockad över vilken kraft jag har inombords. Det var väldigt häftigt att se vilken kapacitet man har. Vilken kraft vi alla har som är med i programmet! Det var också häftigt att se vad som ligger i det mentala, det är en häftig tillgång att ha mentalt fokus. Tänk om man kunde kanalisera den kraften till något annat? Att kunna koppla på kraften på det sättet i programmet var otroligt häftigt och kul, jag såg det som en rolig grej. Jag saknar inte att tävla, men det var kul att få en glimt av det.
Hur kom yogan in i ditt liv?
– Jag halkade in på yoga på grund av alla mina idrottsskador, för cirka tio år sedan. Jag hade varit nyfiken, men vågade inte testa först eftersom jag var rädd att göra fel och skada mig, och jag ville inte riskera att sabba för höjdhoppningen. Men sen kom det en tid där jag upplevde att jag hade så många olika skador, och att jag behövde ta ett helhetsgrepp om kroppen. Inom sjukvården tar man ofta bara tag i en sak i taget, men det ena påverkar ju det andra. Så jag ville att alla – min sjukgymnast, och min personliga tränare – skulle vara med på tåget och så började vi smyga in yoga.
När jag började med yogan blev jag mer inkännande och yogan blev en befrielse.
– Jag började lära mig mer om avslappning och vad jag behövde mentalt och själsligt. Jag började vara mer snäll mot kroppen och tänka i andra banor i stället för att vara hård mot kroppen. Men när jag började med yogan blev jag mer inkännande och yogan blev en befrielse. Rehabträning är så tråkigt men yoga var något annat. Det var rehab men mycket mer kreativt och härligt. Jag blev ifrågasatt av andra – friidrotten var inte redo då för något annat. När jag lade av med elitidrotten tänkte jag : ”Nu får jag yoga hur mycket jag vill!” Jag kände starkt att jag älskar att yoga och vill göra det för mig själv. Efter ett tag insåg jag att jag också ville undervisa så jag gick en yogalärarutbildning.
Vad är det bästa med yogan?
– Att den får mig att bli att mjukare i både kropp och i själ. Yoga tar bort de vassa kanterna, och liksom smörjer mig inifrån och ut. Den har hjälpt mig att hitta och få ned andetaget i kroppen. Jag blir mjukare i tankarna och ger mig själv lite bättre marginaler. Det finns ju så många lager av yoga: återhämtning, yinyoga, yoga nidra, meditation … Jag har hittat min egen stil i det, som kanske är lite mer sportig.
Vilka former av yoga praktiserar du i dag?
– Fysisk dynamisk vinyasa stil men jag undervisar även i yinyoga och yoga nidra. Det fysiska kommer naturligt för mig, men jag försöker lyfta in mer återhämtning, avslappning och meditation. Det får jag kämpa med och samtidigt är det det jag behöver mest.
När jag lade av med elitidrotten insåg jag ”vad skönt, nu kan jag äta vad jag vill” – men sen ville jag innerst inne ändå fortsätta att äta vettigt.
Hur tänker du kring kosten i dag?
– Jag vill äta näringsrikt och hälsosamt för min egen skull, men också inspirera barnen så att det blir naturligt för dem. När jag lade av med elitidrotten insåg jag att ”vad skönt, nu kan jag äta vad jag vill” – men sen ville jag innerst inne ändå fortsätta att äta vettigt. Jag vill inte äta en massa skit, för att jag kan, jag vill äta bra för att jag vill. Ibland blir det så klart den snabbaste lösningen framför den mest näringsrika, och det får inte vara för krångligt. Vi försöker äta mycket vegetariskt och det väljer jag oftast när jag äter ute. Nu längtar jag mest efter att få äta i lugn och ro – det blir mycket plockmat som jag stressäter med barnen, haha.
Hur motionerar du i dag?
– Jag praktiserar yoga varje morgon på något sätt, och just nu är mest den träningen som blir av. Joggar ibland, springer ut med barnen och är ute med dem. Har jag tid att gå på gymmet kör jag helst styrka.
Vad gör du för att komma ned i varv?
– Jag är ute i naturen, jag älskar att bara gå ut och vara med familjen. Att leda klasser ger mig också mycket avslappning.
Det är viktigt för mig att göra min morgonprocedur: tända ljus, yoga, tända lite rökelse och sen duscha kallt.
Vad gör du för att pigga upp dig själv om du är nere?
– Det kommer naturligt för mig att vara pigg, men det är viktigt att gå upp och göra min morgonprocedur: tända ljus, yoga, tända lite rökelse och sen duscha kallt. Det gör att jag kan få ned axlarna. Jag brukar också skriva ned vad jag är tacksam och glad för, och försöker att påminna mig att se det vackra i små detaljer, i det lilla. Det är något som jag har övat mig till, som nu kommer naturligt.
Om du ska unna dig något för själen, vad gör du då?
– Då försöker jag vara i någon vacker miljö, exempelvis ute i naturen, utan stök och där man bara får vara. Vacker natur och arkitektur eller inredning inspirerar mig, det är sinnligt. Jag försöker att ha det vackert hemma, med tända ljus, blommor och lite härlig musik. Jag har ett starkt behov av harmoni, jag kan inte vila om det är leksaker överallt och taklampan är tänd. Jag praktiserar också gärna lugn och harmonisk yoga, det är också att unna sig för själen.
Du är också en kallbadare?
– Jag började med det 2017 när jag lade av med elitidrotten. Varje gång jag badade blev jag förkyld. Men 2019 var jag magsjuk och hade hosta och tänkte att ”när jag blir frisk ska jag vinterbada en gång i veckan”. Så jag började kallbada två gånger i veckan och sen har det fortsatt. Nu gör jag det en gång i veckan, och kallduschar varje morgon. Jag bor nära havet och på helgerna gör vi det till en utflykt och tar med fika, det är så mysigt. Jag försöker komma ut i alla väder och visst tänker jag ”varför gör jag det här?” när jag håller på att ta av mig kläderna, men känslan efteråt är oslagbar. Det är också så underbart att kunna njuta av naturen året om, att ta vara på allt det vackra som vi har runt oss i naturen.
