Entreprenören Nebe Almayahi: ”Att jobba i Irak var tufft”
Hon har skrivit tal åt Carl Bildt och jobbat med att bygga upp Irak efter kriget – mitt under IS attacker. Nu satsar Nebe Almayahi allt på sitt eget företag, som designar produkter med mångfald, inkludering och hållbarhet som ledstjärna.
Nebe Almayahi är ganska ny i Stockholm, hon har tillbringat sju av de senaste tio åren utomlands. Uppväxten skedde i en by utanför Nora och sedan i Örebro – men resan började i Bagdad, Irak, 1987. En plats hon återvände till långt senare, genom jobbet.
– Mitt jobb i Irak gick ut på att öka svensk export och samtidigt hjälpa till att bygga upp landet efter kriget. Jag skulle koppla ihop svenska företag med rätt personer, företag och myndigheter i Irak för att få ett rullande land igen, berättar Nebe när vi ses på The Park, ett co-working-space i Vasastan.
Nebe Almayahi
GÖR Sales manager TSS och grundare av Teint. ÅLDER 35 år. BOR Stockholm. FAMILJ Man och tvåårig dotter.
– Det var väldigt tufft, eftersom det här var under IS framfart i Irak, med cirka 250 döda i veckan. Vi bodde på ambassaden som bestod av några villor i ett inhägnat område som vi inte fick lämna. Där var vi instängda i sex–åtta veckor åt gången utan möjlighet att träffa familj och släktingar.
För att förstå hur en 24-åring från Örebro hamnade i den positionen backar vi bandet – ända till start:
Jobbade för att försörja sina småsyskon
– Pappa var politisk aktiv och vi lämnade Irak för att han blev efterlyst. 1991 hamnade vi i Sverige. Vi levde på socialbidrag och det blev jag som skrev och skickade in ansökan varje månad. Det var ekonomiskt knapert och jag tänkte hela tiden att jag måste dra mitt lass för att kunna göra det lättare för mina yngre syskon. Min drivkraft var att de skulle få vara barn.
Hur gick det?
– Jag tog alla jobb jag kunde: Jag rensade rabatter, stod i kiosk, jobbade på lager och alla pengar jag tjänade gick direkt till familjen, så att vi kunde ha mat på bordet. Jag varken sparade eller spenderade på mig själv. Min lillebror påminner mig ofta om när jag köpte nya fotbollsskor till honom. Han hade alltid fått ärva gamla skor från fotbollslaget, och när han fick sina nya skor blev han så lycklig att han sov med dem under kudden.
Jag tog alla jobb jag kunde och alla pengar gick direkt till familjen
Vem var du i skolan?
– Jag gick på en skola där nästan alla var stökiga, så jag blev en av lärarnas favoriter för att jag gillade att plugga. Jag var också kamratstödjare och var med i elev- och matrådet. Jag var varken nörd eller populär, jag stod upp för dem som blev mobbade och sa till dem som var taskiga, men sedan kunde jag även umgås med ”tuffingarna”. Jag rörde mig mellan alla grupper, jag har alltid varit en medlare – hemma och i skolan.
Vad läste du på gymnasiet?
– Jag gick natursprint, det är naturvetenskapliga programmet på engelska. Jag stack ut väldigt mycket, dels för att jag egentligen inte var så intresserad av naturvetenskap, att plugga estetprogrammet hade varit mer naturligt, då jag älskade att vara kreativ. Hade jag ändrat bana i mitt liv tror jag att jag hade blivit arkitekt. Men främst kände jag mig annorlunda för att de flesta i min klass var barn till akademiker och andra med hög status. Ingen i min familj har ens läst på universitet.
Men inte många år senare blev du själv diplomat, berätta om den resan.
– Jag sökte till rättsvetenskapliga programmet med internationell inriktning på Örebro universitet. Efter två år kände jag att jag behövde en paus från studierna och såg en annons om en praktikplats på Utrikesdepartementet. Jag kanske inte uppfyllde kriterierna helt, men sökte ändå. En vecka senare var jag på intervju, det stod mellan mig och en kille som var mer meriterad än vad jag var. Han fick platsen. Han hade läst en kurs i Bryssel som den ansvariga rekommenderade mig att också läsa om jag ville öka mina chanser till nästa gång. Jag minns att jag tänkte: tror de att alla har råd och möjlighet att gå en kurs i Bryssel?
Nebe Almayahi startade karriären på Utrikesdepartementet
Vad hände sedan?
– Hon tipsade mig om en annan praktikplats för att hon tyckte att min profil passade på UD. Jag sökte, fick praktikplatsen och flyttade till Stockholm tre veckor senare. Jag hittade ett ledigt rum på Blocket hos en kvinna som höll öppet hus för att det var så många som hade hört av sig om. När alla andra bostadssökanden gick runt och inspekterade lägenheten gick jag fram till kvinnan som hyrde ut rummet och fick fin kontakt med henne – det lönade sig.
Många kollegor ville rädda världen, men jag ville rädda min familj
Hur var tiden på UD?
– Jag var förvånad över att jag som praktikant fick göra allt jag gjorde. Jag skrev tal till Carl Bildt och talepunkter till prins Carl Philip och kronprinsessan Victoria när de skulle träffa olika delegationer. Fick närvara på möten med hög sekretess. Men jag kände inte riktigt att det var för mig, många andra kollegor jobbade på UD för att de ville rädda världen – men jag ville rädda min familj. Man måste ha en viss trygghet för att kunna ge sig ut i världen, och jag saknade det då.
Du var övertygad om att man förändrar världen genom business – och det var så du hamnade i Bagdad?
– En kollega på UD rekommenderade mig att kontakta Business Sweden, eftersom de jobbar inom handel internationellt. Jag började med en projektanställning på tre månader i Stockholm som sedan blev två år på plats i Irak.
Och trots att det var så tufft fick ändå mersmak för Mellanöstern och tillbringade fem år i Dubai?
– Tanken var inte att jag skulle stanna så länge, jag kände inte att mitt uppdrag var lika givande som i Irak. Här fanns inget att bygga upp, men jag träffade min man där. Han är från Frankrike, av persiskt ursprung, och vi var inte synkade i när vi var redo att återvända till Europa. Jag slutade på Business Sweden och fick nytt jobb som regionchef på ett annat företag och kände inte att jag kunde lämna.
Nebe Almayahi: ”Jag fick idén till Teint på Ica”
Efter hemkomsten till Sverige, när din karriär var på topp, blev du gravid. Vad skulle du säga till dem som inte vågar starta familj på grund av karriären?
– En högt uppsatt chef inom Business Sweden sa en sak som fastnade hos mig. Hon pratade med en orolig tjej om karriär, men jag fick en känsla av att hon talade till hela gruppen. Hon sa: ”Du är fortfarande ung, du har tid att göra karriär”. Och det stämmer verkligen, jag startade mitt företag Teint när jag var föräldraledig.
Berätta om Teint!
– Idén kom till mig när jag var på Ica och skulle söva min dotter i en bärsele. Jag tittade upp och såg en mörkhyad butiksanställd med ett beige plåster på ansiktet. Senare den veckan, på middag med familjen, berättade jag om vad jag sett och vad jag tänkte: Hur kan det inte finnas plåster i olika hudtoner? Att beige är hudfärgat ska inte vara norm, för det är bara en av många hudfärger. Jag började fundera: vilka andra vanliga konsumentprodukter är inte anpassade till den mångfald vi lever i? Och resten är historia.
”Nu kan jag hjälpa och göra världen bättre för många fler”
Teint har redan hunnit vinna prestigefyllda Red Dot Design Award – hur kändes det?
– Otroligt häftigt och overkligt. Abozar, min medgrundare, kom på triangelformen på förpackningarna och sedan hade vi en grym tjej som hjälpte till med den grafiska designen – Kina Giesenfeld. Henne träffade jag av en slump. Jag hade en vision, men inte kunskapen för att skapa det jag visualiserade. Jag kontaktade olika byråer och fick offerter på flera hundra tusen kronor. Det var inte aktuellt, och det växte en frustration och en uppgivenhet inom mig.
– I samma veva försökte jag bestämma mig för vilka fem färger vi skulle satsa på. Varje färg har en unik färgkod och det finns färgkartor för att få fram respektive kod, men de kostar 8000 kronor och som mammaledig hade jag inte de pengarna. En dag gick jag förbi en byrå som jag passerat många gånger förr, men den här gången stod ytterdörren öppen så jag stack in huvudet och presenterade mig. Frågade om jag kunde få låna deras färgkarta. Tjejen som satt där svarade att det gick bra om jag satt hos dem.
Det var som att det var menat att jag skulle kliva in just då
Det här låter som en bra story!
– Haha, ja. Det visade sig att hon frilansar som grafisk formgivare och bland annat designar förpackningar åt apotek – och gjorde sin sista dag på byrån just när jag klev in. Det var som att det var menat. Jag berättade om vårt företag och hon gillade idén så mycket att hon kände sig ärad av att få vara en del av projektet. Det tog henne ett försök, så fångade hon exakt den vision jag hade i huvudet. Nu jobbar Kina med oss som vår grafiska designer på konsultbasis.
Vad är ditt driv i dag?
– Nu har jag kommit till en plats i livet där jag kan ge tillbaka. Min familj mår bra, min dotter är trygg. Jag har det stabilt och har förutsättningarna för att hjälpa och göra världen bättre för många fler än bara min närmaste familj.
Nebe Almayahis bästa karriärtips
1. Var sann mot dig själv. Fråga dig själv: Är det här jag? Står jag för det här?
2. Prioritera och våga säga nej. Du blir mer uthållig när du gör saker du tycker är kul.
3. Våga ta kontakt. Jag har inte ärvt ett nätverk, jag har skapat det genom att vara nyfiken och prata med alla jag stöter på. Jag tror alla bär på en historia och alla blir intressanta om du ställer rätt frågor.
LÄS MER: Åklagaren Lisa dos Santos om kampen mot gängbrotten och gangsteradvokaterna
LÄS MER: Lashana Lynch: ”Det kändes som att jag blev rånad på min karriär”
