Har du drabbats av flygskam? Så blev skammen det nya svarta

Kan man drabbas av sojaskam? Tanken slår mig en morgon när jag sitter och läser Dagens Nyheter. Ett fantastiskt och otäckt reportage om skövlingen av regnskogen i Amazonas – miljontals träd som fälls för att ge plats åt biffproduktion och just sojaodlingar. Har du också flygskam? Eller plastskam? Eller kanske vitt mjöl-skam? Numera kan suffixet skam sättas efter nästan alla ord. Men varför skäms vi så mycket egentligen? Är det verkligen ett sätt att rädda miljön, eller bara ett nytt lyxbegrepp från den välmående vita världen?

Kanske har du själv rentav börjat undvika att lägga ut semesterbilder på Facebook, för att inte riskera påhopp från miljömedvetna vänner?

Framför mig på bordet står min frukost-sojalatte. Och skuldkänslorna slår till. Skammen. Är det verkligen okej att dricka sojamjölk? Är jag med och förstör jorden nu? Du har säkert också upptäckt att det börjat bli glesare med Instagram-inlägg och Facebook-poster från avlägsna och exotiska resmål. Sådana platser som man måste ta flyget till, om man nu inte har möjlighet att kosta på sig en extra veckas restid för att åka tåg eller båt.

Kanske har du själv rentav börjat undvika att lägga ut semesterbilder på Facebook, för att inte riskera påhopp från miljömedvetna vänner? Du skäms vid blotta tanken på vad de skulle säga.

Flygskam är stort – men vad kan du göra?

Att flyga jorden runt, utan en tanke på miljön och koldioxidutsläpp, har blivit så skamligt att det till och med fått ett eget ord. Flygskam dök upp i Svenska Akademins ordlista 2018. Och efter förra sommarens rekordhetta – en rejäl påminnelse om vad klimatpåverkan kan innebära – tog debatten fyr på allvar.

På arbetsplatser och tjejmiddagar diskuteras numera flygvanor och miljöansvar. Och den som vågar berätta om sin planerade weekendresa till Budapest kan räkna med rejält mothugg, om den inte är med tåg. ”Menar du att du flyger dit? Allvarligt!” Och där sitter du med din skam.

Men varför? Du kommer ju inte att kunna rädda världen ensam. Det kan ingen!

– Skam känner vi när andra pekar på något som vi gjort fel. Eller när vi riskerar att bli upptäckta av andra, säger psykologen Liria Ortiz.

– Du kanske gör något som du vet är inte helt okej, och kan känna lite skuld över det. Men så påpekar andra det, och då känner du skam. Det är som att bli blottad inför andra.

Och i sommar, hur många bilder på köttiga grillbiffar kommer vi att få se på sociala medier? Blir det inte snarare bilder på härliga, gröna tillbehör som kommer att läggas ut, med hashtaggar som #vegorätt

Nu är det ju inte bara miljön vi känner skam inför. Om vi förr rodnade när vi gick in i affären och köpte kondomer kan det i dag kännas minst lika skamligt att ladda kundkorgen full med växthusgasproducerande, akrylamidcancerogena, fettbildande chips och palmoljefyllda kex (jämför med känslan när du stolt lassar upp lokalskördade morötter och ekologisk närodlad basilika på kassabandet). Tar du inte din hälsa på allvar, skäms du inte?

Eller ta fikapausen på jobbet när du upptäcker att du är den enda som tar för dig av kanelbullarna – samtidigt som kollegerna skryter om sina nya häftiga träningsutmaningar.

Och i sommar, hur många bilder på köttiga grillbiffar kommer vi att få se på sociala medier? Blir det inte snarare bilder på härliga, gröna tillbehör som kommer att läggas ut, med hashtaggar som #vegorätt och #gröntärskönt?

Hälsoskam, plastskam, rökskam, färga håret-skam, suv-skam, sockerskam, vetemjölsskam, köttskam, svinnskam, flaskvattenskam, överviktsskam – ja, faktum är att det finns nästan oändligt mycket vi kan känna skam över.

Är flygskam bra eller dåligt?

Miriam van der Valk, filosofisk praktiker, kallar skam en socialt reglerande känsla. Som när barnet råkar prutta vid matbordet och föräldrar och gäster tydligt visar att ”så gör man inte!”. Om man tänker sig att skuld är upplevelsen av att ha gjort något fel, är skam en upplevelse av att vara fel, säger hon.

– Skam är den andras ganska oförlåtande blick, och det är en jämförande känsla. Hur ligger jag till, jämfört med de andra? ”Vad ska de tro om mig?” tänker vi när vi skäms. Och om jag inte snabbt lär mig hur man beter sig, då kanske jag inte får vara med alls!

Som om det inte räckte med våra egna skuld- och skamkänslor har vi också börjat ”shamea” varandra. ”Flygshamea” innebär helt enkelt att skambelägga folk som flyger. Det sker helt öppet på tjejmiddagen och på sociala medier. Instagramkontot @aningslösainfluencers startades med målsättningen att visa upp kändisar och influencers som flyger jorden runt, och det blev snabbt populärt. I dag har kontot över 60000 följare. Så har då all den här skammen ens någon funktion? Är den något bra? Eller något vi ska försöka sätta oss över?

– Det är intensiteten som avgör, säger Liria Ortiz.

– Om jag kan känna lite skam signalerar det att jag gör något som andra tycker är fel. Så i viss mån kan skam fungera som en moralkompass. Men intensiv skam kan i värsta fall leda till depression.

Och filosofen Miriam van der Valk menar att i skammen kan andra, viktiga värderingar och dygder hamna i skymundan. Som visdom, mod, omsorg och kreativitet.

– Vad är egentligen viktigast för mig? Att värna om miljön, säger kanske föräldrarösten. Men i så fall borde jag väl inte känna skam? Skuld kanske, men inte skam. I skuld blir impulsen att gottgöra – göra om och göra rätt. I skam blir impulsen snarare att gömma sig. I det läget har man förstås inte särskilt stort handlingsutrymme. Ja, åsikterna kan gå isär.

Johanna Nilsson från bloggen Klimatklubben tyckte i radioprogrammet Klotet att ”skam är bra” och menade att flygskam är en väg mot minskat flygande, eftersom det blir ett socialt tryck. Medan en av initiativtagarna till tankesmedjan Gröna Folkhemmet, Ida Mohlander, tycker att vi missar klassperspektivet. Det är faktiskt inte alla som har råd att installera solceller på villataken eller kan boka tågweekendresor utan att behöva ta ut extra semesterdagar.

Om vi tänker på miljön pratar vi om att man inte ska äta kött, inte flyga… Men vi pratar sällan om vilken roll regeringen har

Liria Ortiz poängterar också att mycket ansvar i dag läggs på individnivå.

– Om vi tänker på miljön pratar vi om att man inte ska äta kött, inte flyga… Men vi pratar sällan om vilken roll regeringen har, vilken roll stora industrier har. Om vi gjorde det, då skulle vi kämpa mer för förändringar, och börja fundera på vem vi skulle rösta på. Då skulle vi välja att tillsammans göra saker. Men nu väljer vi ofta att klanka på andra och lägger hela ansvaret på individen.

En annan som menar att vi kanske lägger alltför mycket ansvar på den enskilda individen är Christian Azar, professor i energi och miljö vid Chalmers. I en debattartikel som publicerades i Dagens Nyheter mitt under värmeböljan förra sommaren konstaterade han att det är felaktigt att se ohämmat privatflygande som den största miljöboven. Det är en viktig faktor, men elproduktion, matproduktion, transporter och utsläpp från industrin är större bovar.

Självklart är det bra att dra ner på flygandet, konstaterar han. Det är den största skillnaden vi som individer kan göra när det gäller klimatpåverkan. Lösningarna måste vara kollektiva och politiska.

Så hur mycket ansvar ska vi då behöva ta? Utan att behöva känna skam.

– Så mycket som man kan klara av. Annars riskerar vi att känna ansvar för allt, och du kan inte ta ansvar för hela världen. Det är inget liv att leva, säger Liria Ortiz.

– Jag tycker man ska betrakta sig som mänsklig: ibland äter jag lite kött, ibland reser jag. Man kan försöka kompensera, flyga mindre, välja kortare resor. Välj ett område du tycker är viktigt, men kräv inte hundra procent hela tiden. Man behöver inte vara perfekt, det är nästan omöjligt att vara konsekvent hela tiden.

Argument för att flyga

Och hur hanterar man diskussionen som kanske uppstår när man berättar att man ska åka iväg på en resa?

– Det måste man ha ett färdigt svar på, som man bestämt för sig själv. Det värsta är att börja försvara sig. Ju mer du försvarar, desto värre blir det. Säg vänligt men bestämt: ibland väljer jag att flyga, ibland väljer jag att åka tåg. Upprepa det budskapet, sätt en gräns. Om du upprepar vänligt men bestämt, då brukar det fungera.

PS! Om sojaskammen: Efter en närmare kontroll visade det sig att min sojadryck är tillverkad av ekologisk soja odlad i Europa. Så fritt fram att njuta utan skam!

Bli klimatsmart utan att sluta flyga – det går

• Välj ett område du tycker är viktigt och engagera dig i det. Till exempel att kompostera och återvinna när det gäller miljön. Eller kanske kämpa för fler Rena Östersjön-projekt.

• Se över ditt resande: Kan du ta tåg i stället? Hur många flygresor är rimligt per år?

• Bestäm dig för att du inte behöver rädda världen ensam.

• Fundera på hur och om du kan påverka i ett större perspektiv, till exempel politiskt eller genom att engagera dig i en organisation.

• Hitta din linje, bestäm dig för vad du ska svara om någon ifrågasätter ditt beteende (till exempel kräver att du ska vara vegetarian, bara för att hen själv är det).

Foto: Jason Lloyd Evans