Netflix-aktuella Hedda Stiernstedt: Hennes tid är nu!
Skådespelerskan Hedda Stiernstedt är tillbaka med full kraft. För Damernas Värld berättar hon om de svarta ungdomsåren, dödsångesten som livsbränsle och drömmen om att röka som Harriet Andersson. Men först: en negroni.
Hedda Stiernstedt kliver in på restaurangen PA & Co iklädd en kamelrock i herrstorlek, lösa jeans och en svart hoodie. Precis när våren skulle komma har en snöstorm dragit in över Stockholm. Hedda hänger av sig rocken på den klassiska Östermalmskrogen och beställer en negroni.
– Är du också hungrig? frågar hon och börjar undersöka menyn på den svarta griffeltavlan.
Den 35-åriga skådespelerskan är nyss hemkommen från Paris dit hon bjudits av det franska modehuset Hermès för att se visningen på modeveckan. Sejouren låter trivsam. Hon har ätit långa Gauloises-doftande middagar på restaurang Gigi med ett glittrande Eiffeltorn som fond och sovit gott på det legendariska lyxhotellet Hôtel Lutetia där Picasso, Matisse och Hemingway bott före henne, och där James Joyce skrev delar av Ulysses.
Hedda Stiernstedt
GÖR Skådespelerska. Arbetar även på andra typer av projekt inom film.
ÅLDER 35 år.
BOR I Stockholm, där hon även är uppvuxen.
FAMILJ Gift med regissören Alexis Almström.
KARRIÄR I URVAL Slog igenom stort som Nina i Vår tid är nu 2017, men hade sin första huvudroll i Unga Sophie Bell ett par år tidigare. Du har även sett henne i norska Beforeigners och som Doris i Se upp för Jönssonligan. Hon var en av rösterna i Spotifys röstdrama De fria.
AKTUELL Med Netflixfilmen One more time, danska filmen Boundless, tv-serien Sanningen och den kommande serien om Börje Salmings liv.
– Det är ett knäppt liv när någon ringer och frågar: ”Hej, vill du åka till Paris och bo på lyxhotell?” Det är bara att njuta så länge det varar. Jag älskar äventyr. Men jag är skådespelerska och allt annat runt omkring är bara en skitkul bonus. Jag vet att jag har sagt att jag gillar lyx för att jag inte fick det som barn, men det låter så fånigt. Jag gillar väl lyx bara, vem gör inte det? Jag är väldigt privilegierad.
Heda Stierstedt: ”Jag vet inte om jag kan leva om jag inte får jobba”
Livet ler mot bohemen som inte ens fick äta på McDonald’s som barn (imperialistisk smörja, enligt pappa konstnären).
– Jag ringde min pappa i taxin på väg mot Arlanda häromdagen. Han blev förvånad när han hörde att jag tog taxi till flygplatsen. Det har han aldrig gjort i hela sitt liv. Den taxiresan kostade som hela vår semesterkassa när jag var liten. Att åka taxi är nog det mest småborgerliga jag gör, säger Hedda och skrattar.
Vad hade hänt om tv-succén Vår tid är nu inte kommit och fångat henne i en stormvind så stark att hon nu är aktuell med fler filmer och tv-serier än hon kan hålla reda på? Visst, hon kanske hade plockat upp litteraturvetenskapen eller börjat jobba på krogen igen, men det råder ingen tvekan om att hon hade fortsatt med skådespeleri i en eller annan form. Heddas eld är den största i Sverige, för att travestera Strindberg. Ingen vill skådespela mer än vad hon vill.
– Jag har förlorat roller som jag hade huggit av ett finger för att få göra. Det har gjort så otroligt ont. Som att förlora en kärlek. Det är märkligt att vilja ha något så mycket. Att brinna så starkt för någonting överhuvudtaget. Som inte är din man eller dina barn. Vilken ynnest det är ändå. Jag vet inte om jag kan leva om jag inte får göra mitt jobb. Det är så det känns.
För Hedda är skådespeleriet en jakt på de stora kickarna i livet.
– Jag vet att det låter superbombastiskt. Men när en scen funkar är det som att bli absorberad upp i någonting som är större än att vara människa. För mig är det som meditation eller knark. Under några magiska sekunder glömmer jag bort kameran, publiken och att allt är på låtsas. Det är ett evigt chasing the dragon där jag bara vill tillbaka till det där ögonblicket. Det händer inte alltid, ibland inte en enda gång under ett projekt – det är en på miljonen. Men när det väl händer är det som att komma ur ett rus helt vimmelkantig efteråt: Herregud, vad hände precis? Det är därför jag är helt besatt av mitt jobb.
Använder hypnos mot tonårstraumat
Det fanns något diffust bekant med Hedda när hon slog igenom, som om hon varit här hela tiden. Något tidlöst som liksom tilltalade den svenska folksjälen. En ledtråd ligger och lyser på restaurangbordet framför henne. Som bakgrund på telefonen har hon en bild på Harriet Andersson i Bergmanklassikern Sommaren med Monika.
– Jag har studerat alla de stora svenska mästarinnorna. De utstrålade en rå kvinnlighet som jag älskar. Det finns en fantastisk scen i Sommaren med Monika som jag har rekonstruerat flera gånger för att försöka begripa den. Det är en scen när Harriet Andersson växlar mellan olika känslolägen på ett sätt som är så tekniskt skickligt att det är helt sjukt. Det finns även en rörelse som Harriet gör när hon röker, en sensuell handrörelse när hon tar bort lite tobak som fastnat på läppen. Jag försökte sno den i Vår tid är nu, men när jag såg mig själv göra den såg jag bara ut som en porrskådis. Inte alls med Harriets elegans. Läxan är väl att bara du kan vara du.
Jag såg bara ut som en porrskådis. Inte alls med Harriet Anderssons elegans
En av årets alla filmer och serier med Hedda Stiernstedt i huvudrollen är dramakomedin One more time på Netflix, där Heddas 40-åriga rollkaraktär blir påkörd av en buss och slungas tillbaka till Juicy Couture-året 2002 och tvingas återuppleva sin 18-årsdag om och om igen.
– Filmen är en sorts svensk motsvarighet till Groundhog day.
Verklighetens 2002 var inte lika rosaskimrande som i Netflix-filmen. Hedda var 15 och åren som väntade skulle kantas av ätstörningar och destruktiva relationer. Den tiden bearbetar hon i terapisoffan än i dag, bland annat med hjälp av hypnos.
– Åren mellan 15 och 18 mådde jag inte alls bra. Det fanns ätstörningar och våld, så mycket kan jag säga. Det var traumatiskt. Den enda trösten är att det nog har gjort mig till en bättre skådis.
Hedda Stiernstedt om jämställdhet: ”Vi går mot bättre tider”
När vi nu är insnöade på den tomma restaurangen på Riddargatan ber Hedda om ett riktigt smörigt vitt vin till rödingen medan Lou Reed sjunger i högtalarna. Hon befinner sig i en ålder när hon uppenbarligen kan spela både tonåring och 40-plussare.
– Bara det här året har jag spelat 18, 25, 35 och 40 år. Förr fanns det knappt roller för kvinnor över 30. Det fanns en och den gick till Meryl Streep. Vi lever fortfarande i ett patriarkat, men vi går mot bättre tider. På senaste Golden Globe-galan var nästan alla kvinnliga vinnare över 50 och det känns som att hälften av allt som kommer från Hollywood nuförtiden är producerat av Reese Witherspoon. Vem kunde tro det när hon gjorde Legally blonde? Det är superfett. Vi är inte jämställda än, men vi rör oss in i en intressantare tid där kvinnor tillåts att åldras.
Hedda har haft strålkastarljuset på sig sedan 2017, men hon är trött på att gå omkring och vara rädd för att förlora det.
Jag har en grundläggande rädsla för att bli övergiven
– Patriarkatet har lärt oss att vi kvinnor lever på lånad tid. Det kan bara finnas en snygg tjej i klassen. Just nu är det Zendaya, men bara tills någon annan kommer och tar hennes plats. Det kan alltid bara finnas en. Britney Spears och Christina Aguilera fick inte vara vänner, utan var hela tiden tvungna att ställas mot varandra och slåss om utrymmet. Förhoppningsvis måste vi inte leva så.
Att vara skådespelare kan vara slitsamt för självförtroendet. Stora delar av yrket går ut på att bli vald eller bortvald. Man går på sina castings och auditions och lämnas åt sitt öde, och till skillnad från vanliga arbetsintervjuer bedöms man inte bara på sitt arbetsprov eller sina meriter, utan på kroppsform, utseende, karisma och högst personliga små egenheter.
– Jag har en grundläggande rädsla för att bli övergiven. Omedvetet har jag nog valt ett yrke där jag får ett nej i dörren direkt. Det är tydligt och man kan inte göra så mycket åt det efteråt. Sedan har jag förmånen att få bearbeta saker på jobbet. Jag arbetar bara med känslor och de känslorna kommer från mig. Det finns verkligen saker jag behöver processa. Jag behöver hitta en grund i mig själv där jag känner att jag är okej, trots det där avvisande nejet. Att jag är en okej människa.
Djupt berörd av att spela i serien om Börje Salming
Som dotter till hippieföräldrar ur 68-rörelsen matades hon med budskap om kärlek, värme och gemenskap i olika demonstrationståg och konstnärskollektiv.
– Det var mycket prat om medmänsklighet. Det fanns ett stort fokus på omvärlden och mindre på individen, vilket jag på många sätt tycker är fint. Även om jag delar deras värderingar tror jag att det har skapat en motreaktion i mig och min storasyster. Både jag och min syster har till exempel alltid strävat efter en klassisk kärnfamilj, för det var motsatsen till det vi växte upp med.
Utöver One more time och den danska filmen Boundless har Viaplay-serien om Börje Salming premiär under 2023, i vilken Hedda spelar hockeyikonens tidigare fru Margitta Wendin. Valter Skarsgård gör huvudrollen som den stenhårde NHL-spelaren med de 600 ärren. Inspelningarna hade precis rullat i gång när teamet och resten av världen fick reda på att Börje drabbats av den obotliga nervsjukdomen ALS. Beskedet tog hårt på Hedda och inte minst Valter som hade utvecklat en relation med den världsberömde svensken. Med nygjorda Toronto Maple Leafs-tatueringar träffade duon Börje när 71-åringen tog farväl av sitt älskade Toronto, där han sedan flera år står staty, under sina sista veckor i livet.
Jag är livrädd för döden. Allt jag pratat om handlar om dödsångest
– Det blev en väldigt emotionell inspelning på ett sätt som jag inte har upplevt förut. Det måste ha varit så fruktansvärt för familjen att jag inte kan sätta ord på det. Jag var en del av en produktion, jag var inte en del av hans liv, så vad jag känner är helt irrelevant. Men vårt möte var jättefint. Jag vet att han var nöjd med castingen. Han skrev en lapp till mig och Valter vilket var överväldigande. Han var väldigt varm.
Heddas egen rädsla för döden ser hon som ett slags bränsle både i livet och karriären. En plågsam drivkraft som håller jetmotorn i gång.
– Jag är livrädd för döden. Allt jag pratat om i dag handlar om dödsångest, att försvinna upp i något större och lämna efter sig en liten del av sig själv till eftervärlden. Det är vad allt handlar om.
FOTO Frida-My/Mink Mgmt
FOTOASSISTENT Per Nilsson
HÅR OCH MAKEUP Jasmine Ärnström/Mikas Looks
SET DESIGN Kristoffer Knudsen & Simon Wallin/ArtOfficial Agency
LÄS MER: Hedda Stiernstedts skönhetsrutin: ”Jag har makeup på benen”
LÄS MER: Shima Niavarani om hjärtrusningar, nepo babies – och att kräkas ner Dramaten
