Alexander Karim i stor intervju om förolämpande rollerbjudanden och att vägra jobba med gubbslem
Han har spelat allt från komedi till stenhård action, och de senaste åren har han prytt tv-rutan i ett flertal stora roller. Vid sidan av skådespelandet gör han podd och skriver barnböcker och vågar säga vad han tycker i samhällsdebatten. Inte konstigt att Alexander Karim älskar sitt liv – och att Sverige älskar honom. För DV berättar han om kärleken till frun Malin, sin galna (!) kollega Camilla Läckberg och varför det är värt att förlora vissa skådisjobb om det betyder att han slipper jobba med ”gubbslem”.
Alexander Karim är skådespelaren som under sin drygt tjugoåriga karriär har (ny)tolkat komediikonen Vanheden i Jönssonligan, gett liv till den hämndlystna Frank Nordling i Advokaten och slagits för kalifatet i den amerikanska storserien Tyrant. Men han är även en av få kända män som tagit bladet från munnen i metoo-debatten där han skrev att han ”vägrade jobba ihop med gubbslem” i ett uppmärksammat inlägg.
Alexander Karim
Gör Skådespelare, författare, poddare med mera.
Ålder 44 år.
Bor Stockholm
Familj Frun Malin och tre barn.
Bakgrund Har varit med i svenska tv-serier som Johan Falk, Äkta människor, Bröllop, begravning och dop,Tunn is, Advokaten och We got this, samt filmer som Familjen Babajou och Jönsonligan: Den perfekta stöten. Har även gjort roller i den amerikanska serien Tyrant och filmen Dying of the light.
Aktuell Spelar den manliga huvudrollen, mot Lena Endre, i filmen Glaciär som visas på Viaplay under våren. Medverkar även i den första säsongen av We got this (som tidigare visats på SVT) på Viaplay.
Under pandemiåret 2020 slog han sig ihop med sin bror, regissören Baker Karim, och deckardrottningen Camilla Läckberg (som han lärde känna under inspelningen av SVT:s Stjärnorna på slottet 2019) och startade produktionsbolaget Bad Flamingo. Deras första projekt, filmen Glaciär, handlar om två främlingar som isoleras på ett hotell. Utanför härjar ett livsfarligt virus som dödar alla som kommer i kontakt med det. All mänsklig kontakt är förbjuden och militären patrullerar gatorna med rätt att skjuta dem som bryter mot reglerna.
– Jag pratade i telefon med Baker och Camilla när de första restriktionerna kom, och det kändes som att vi befann oss på en annan planet. Det liknade ju ingenting vi varit med om tidigare, och var helt tomt på gatorna, säger Alexander Karim.
När han såg ett klipp på Youtube om vad folk saknade mest i början av pandemin tänkte han att det skulle vara att gå på bio, restaurang och liknande.
– Men det var kramar. Att få kramas utan att känna oro. Om jag inte hade fått röra min fru eller mina barn hade jag gått under.
Trion gick i gång på alla växlar. De arbetade snabbt fram grunden till filmen och Camilla började skriva på sitt första långfilmsmanus.
– Det är inte en pandemifilm, utan pandemin är en fond till en kärlekshistoria om en osannolik kärlek.
I filmen möts två personer med helt olika sätt att se på livet. Han är pastor, hon vetenskapsman.
– De har varsinn tro, men båda två står handfallna inför det som hänt världen. Dessutom får de inte komma nära varandra. Ändå utvecklar de starka känslor för varandra.
LÄS ÄVEN: Exit-aktuella Simon J Berger om barnlängtan och feminism
Alexander Karim om kollegan Lena Endre
Alexander spelar den manliga huvudrollen, den kvinnliga spelas av ingen mindre än Lena Endre.
– Det är faktiskt helt sjukt. Jag och Baker har velat jobba med henne i över 20 år. Varenda gång vi fått en filmidé har vi sagt: ”Lena kan spela!” Men det har inte funnits nån roll som var värdig någon som henne förrän nu.
Lenas roll var först tänkt att spelas av Dilan Gwyn (Älska mig, Andra sidan) som även var med i piloten för filmen.
– Dilan är en fantastisk skådespelare som hade gjort detta med bravur, men hon fick en huvudroll i en storserie som krockade med vår inspelning. Så, jag ringde Lena i somras och sa i princip: ”Hej Lena, du vi har en film … det är bara du och jag på ett hotell under en pandemi.” Och hon var på! Jag blev helt chockad. Jag ska få spela mot det här underverket, som Ingmar Bergman kallade henne. Dessutom hade hon själv suttit i karantän i 90 dagar och hade många insikter om vad som sker när man är så pass isolerad från omvärlden.
Dilan Gwyn är 26 år, och Lena Endre är 65 år. Gjorde det någon skillnad i ert manus?
– Nej. Ålder nämns inte ens i filmen. På samma sätt som vi vill göra filmer med en svart huvudrollsinnehavare utan att det handlar om ras gör vi en film om ett kärlekspar utan att det handlar om ålder. Det bara är så. Kärlek är kärlek.
Alexander Karim om fördomar och en bransch i förändring
Det är viktigt för Alexander Karim att vara normkritisk. Som ung erbjöds han enformiga roller som spelade på stereotyper och skadliga fördomar.
– Jag utbildade mig i USA och flyttade hem till Sverige igen år 2000. Då fick jag rakt av förolämpande rollerbjudanden, som att spela en våldtäktsman i Efterlyst. Inte för att de skulle återskapa ett faktiskt fall, utan för att de tyckte att en svart man passade i rollen. Under åren skiftade det till att få spela den gladlynta pizzabagaren eller den sköna snubben som bara ler hela tiden. Nu har vi då kommit till punkten då man får gestalta en hel människa. Serien Advokaten, som kom 2018, var faktiskt första gången som en svart skådespelare hade huvudrollen i ett så stort projekt i Sverige.
Att saker förändras är tydligt. Men det betyder så klart inte att vi är i mål.
– Jag tror att Bad Flamingo kommer att göra skillnad. Vi säger någonting som vi alla brinner starkt för. Det låter kanske som vi bara ska göra feministfilmer om 68-rörelsen eller berätta historier om slaveriet, men det är inte det som det handlar om. Det kan vara en actionkomedi där huvudrollsinnehavaren råkar vara svart eller där polischefen är en kvinna. Teamet på Glaciär bestod av 70 procent kvinnor, och 50 procent som inte var etniskt svenska. Glaciär är en bra representation av vad vi vill göra. Det behöver inte vara en pekpinne, men vi vill visa att det inte är omöjligt att förändra branschen.
Att män och kvinnor ska ha samma förutsättningar är bara en självklarhet.
Alexanders familj kommer från Uganda men flyttade till Sverige 1975, ett år innan han föddes. Han växte upp i Helsingborg tillsammans med sin mamma, två systrar och två bröder.
LÄS ÄVEN: Amanda Lundeteg, Allbright: ”Kvinnorna i näringslivstoppen blir allt fler”
– Uganda är ett matriarkalt samhälle. Mamman i huset bestämmer och visar var skåpet ska stå. Så var det hemma hos oss också. Att män och kvinnor ska ha samma förutsättningar är inget jag har behövt lära mig, det är bara en självklarhet. Som att man brer smöret innan man lägger på osten på mackan. Jag var aldrig en politiskt aktiv ungdom. Jag åkte skateboard, pillade i näsan och var dålig i skolan. Och jag är nog inte så politisk nu heller, men jag tycker det handlar om sunt förnuft att säga något när man ser något.
Alexander Karim om metoo, gubbslem och Black Lives Matter
Därför var det också självklart för honom att just säga någonting när missförhållandena i hans bransch kom upp till ytan under metoo.
– Efter att jag hade sett dokumentären om Josefin Nilsson skrev jag en text där jag lovade att jag aldrig mer skulle jobba med gubbslem. Då trodde jag bara att jag gjorde ett inlägg i debatten, att jag var en av många. Men det visade ju sig att det inte alls var många män som tagit ton. Det fick supermycket uppmärksamhet, vilket förvånade mig.
Hur togs det emot i branschen?
– Det har gett många positiva reaktioner. Samtidigt vet jag att jag har gått miste om jobb på grund av det. Folk har sagt att de inte kunde ringa mig för de visste att jag hade reagerat på en viss person i teamet... Det blir jag bara stolt över. De skiter i att ringa mig om det finns en skitstövel på inspelningen, och om de bestämmer sig för att ha kvar den personen trots att de vet det om vad den har gjort så vill jag ändå inte vara med.
Har du sett en förändring?
– Inte på grund av det jag gjorde, men det kvinnorna gjorde. På grund av metoo-rörelsen har det skett ett paradigmskifte. Jorden har vänt lite på sig, men det är en bra bit kvar.
Du har även skrivit och pratat mycket om Black Lives Matter. Har reaktionen blivit lika stark där?
– När man pratar i egen sak mottas det tyvärr inte lika bra. När kvinnor berättade om diskrimineringen och övergreppen de fått utså fick de mycket skit av idiotiska män som tyckte att de gnällde. På samma sätt blir det när en svart person pratar om något så självklart som att svarta liv ska spela roll. Därför är det viktigt att folk står upp för varandra.
Har offentliga personer en skyldighet att ”tala ut” om samhällsproblem?
– Det är en skyldighet att i alla fall fundera på det. Sen har inte alla offentliga personer något vettigt att säga. Och då kanske de inte ska säga nåt. Jag läste precis vad Zlatan sagt om (basketspelaren – reds.anm) LeBron James, det var något i stil med att atleter borde hålla sig till sport och inte prata politik. Missförstå mig inte, jag älskar verkligen Zlatan. Men det uttalandet är helt uppåt väggarna. Jag brukar citera, eller i alla fall parafrasera, det Bob Dylan sa till Beatles när jag får sådana här frågor: ”Ni har världens största mikrofon men ni sjunger bara kärlekslåtar.”
Män lyssnar inte på kvinnliga poddar. Hur ska man då lära sig något nytt?
Hur menar du då?
– Har du en plattform har du en mikrofon, då kan du inte bara prata om ditt nästa projekt. Det är slöseri på medialt utrymme och hjärnverksamhet. Jag blir faktiskt upprörd över det. Det finns så mycket att prata om, och har du en plattform vet du att folk lyssnar, säger Alexander och fortsätter:
– Det är inte många medelålders vita män som står på barrikaderna för metoo eller BLM, kanske för att om de accepterar problemen så accepterar de sin egen skuld. Då kan de antingen skita i det och vägra se sin roll i det, eller göra något åt saken. Jag har också behövt titta på mig själv med nya ögon, och skämmas över att jag har skrattat åt olämpliga skämt i stället för att säga ifrån.
Borde vi lära oss att lyssna mer på varandra?
– Jag och min fru Malin har en podd som heter Karim-kvarten. Jag tror vi har 99 procent kvinnliga lyssnare. Män lyssnar inte på kvinnliga poddar. Inte heller på en podd med en man och en kvinna. Man vill väl lyssna på likasinnade, vilket egentligen är knäppt. Hur ska man då lära sig något nytt?
Alexander Karim om sin fru Malin – och galningen Camilla Läckberg
På tal om Malin, hur träffades ni?
– Vi träffades när hon var 13 och jag var 14. Jag var tillsammans med hennes bästa vän – men det var inte så illa som det låter, haha. Det var bara så jag lärde känna henne. Vi har alltid älskat varandras sällskap. När vi gick i gymnasiet satt vi ofta och pratade när Malin väntade på sin buss, den kom, men hon tog nästa. Vi bara pratade och pratade. Sen flyttade jag till USA och vi tappade bort varandra lite.
Så, hur blev det ni?
– Jag saknade henne. Så träffades vi igen på min brors svensexa. Usch, jag var pinsamt full och skickade fram brorsan för att säga att jag va kär i henne. Varpå hon svarade att jag väl var vuxen och fick säga det själv … vi pratade i några månader, sen blev vi ihop. Och sen fick vi tre härliga barn. Många par säger att de håller ihop på grund av barnen, men vi brukar skämta om att vi är tillsammans trots barnen. Vi älskar dem så klart, haha. Men de stör våra diskussioner. Vi har pratat sedan 1991 och vi har inte avslutat det samtalet än.
Camilla Läckberg är fantastiskt duktig. Och galen.
Du jobbar med din bror, och poddar och skriver barnböcker med din fru. Många undviker helst att jobba med sin familj, men du verkar gilla det?
– Jag älskar det. Framför allt för att de är mycket bättre än jag. Malin är en mycket bättre författare än jag, och Baker är den bästa regissören jag jobbat med. De saker jag är mest stolt över är de vi har gjort tillsammans. Även fast han är galen och helst skulle jobba hela tiden. Camilla Läckberg är också fantastiskt duktig. Och galen. Det är därför vi arbetar så bra ihop.
Galna Läckberg? Berätta mer.
– Alltså, Camilla skrev ju manuset till Glaciär och hade kunnat vara klar där. Men innan inspelningen bestämde hon sig för att hon ville vara scriptan i produktionen – scripta är alltså det jobbigaste man kan göra på en inspelning, för man måste ha koll på allt. Hon är en morgonmänniska, men jobbade ändå nattpass med oss på inspelningen och allt jag tänkte var: ”Varför sitter den här trollrika människan på golvet i pyjamas och lider klockan fyra på morgonen?” Men hon gjorde det grymt bra.
Jag skulle aldrig bli lycklig om jag hela tiden strävade efter tydliga mål.
Vad drömmer du om?
– Min dröm är att fortsätta som jag gör nu. Folk pratar om drömmar om Hollywood… Ja, det är svincoolt att spela in i Hollywood. Men om ens mål är karriärbundet kommer man aldrig nå fram. Jag skulle aldrig bli lycklig om jag hela tiden strävade efter tydliga mål. Mitt jobb är min passion men min familj är mitt liv. Jag skulle aldrig byta familj, men skulle det bli tvunget skulle jag byta karriär. Jag ska spela en amerikansk snut i serien The Box (kommer på Viaplay i höst) och fick skypa med en NYPD-polis som jobbar med maffian häromdagen. Fatta vad coolt? Jag hade kunnat bli polis i morgon.
Avslutningsvis måste jag säga att du verkar vara en av de mest positiva människor jag träffat. Är du alltid glad?
– Det är klart att saker händer i livet som gör en ledsen … men min dag börjar alltid på 10, sen får den bevisa motsatsen. Jag tycker verkligen att livet är så jäkla kul. Jag älskar att gå till jobbet och vill inte gå hem, men sen kommer jag hem och barnen hoppar på mig och kramar mig och sen sitter jag och Malin och babblar och allt blir bara bättre. Jag har liksom inte så mycket att klaga på.
LÄS MER: Simon Berger från succéserien Exit avslöjar vad de egentligen sniffar istället för kokain.
