Nobel-förläggaren Dorotea Bromberg: ”Naivitet och mod har gett framgång”
Hon har gett ut fyra Nobelpristagare, blivit anklagad för mord, och lärt sig att det alltid går att börja om. När Dorotea Bromberg kom till Sverige från judeförföljelsernas Polen kände hon sig ”dum och helt fel”. I dag är hon en levande legend i förlagsvärlden.
– Jag har aldrig haft en tråkig dag, konstaterar Dorotea Bromberg.
Det är inte svårt att tro henne. Hon har just berättat om vänskapen med Isaac Singer – ”Han älskade skvaller och var notoriskt otrogen” – och hur hon fick ett studieår i Paris under förevändningen att hon måste vara på plats för att studera det franska mottagandet av Pär Lagerkvist. Men också om antisemitismen i hemlandet Polen som drev familjen till Sverige. Om hur hon som 16-åring anklagades för mord på sin bästa vän. Och, så klart, om den eviga kärleken till skönlitteraturen.
DOROTEA BROMBERG
GÖR: Grundare och förläggare på Brombergs Bokförlag.
ÅLDER: 70 år.
BOR: Stockholm.
FAMILJ: Dottern Casia, fotograf och medarbetare på Brombergs, barnbarnet Rakel, 14 månader, och sonen Filip, psykolog.
Vi ses på Norstedts Förlag på Riddarholmen – här sitter Brombergs Bokförlag sedan de köptes upp av förlagsjätten för snart två år sedan. Med fyra Nobelpristagare i hyllan kom det lilla förlaget att bli ett av vårt lands främsta. Men det var ingen självklarhet när Adam Bromberg, för snart 50 år sedan, föreslog för sin dotter att de skulle starta ett bokförlag.
– Pappa var förläggare på ett stort förlag i Polen. I Sverige hade han varken språket eller kontakterna, och han var 59 år när vi kom hit. Han förstod att han var chanslös på egen hand, förklarar Dorotea, där hon sitter i mötesrummet som bär namnet Singer.
Jag måste läsa för att leva. Litteraturen ger oss perspektiv
Förlagets stoltheter som Patti Smith, nämnde Singer, Czesław Miłosz och J.M. Coetzee blickar ner på henne från porträtt på väggen. Dorotea ser upp på sina författare och försäkrar att hon är lika hängiven litteraturen i dag som för 50 år sedan.
– Jag måste läsa för att leva. Litteraturen ger oss perspektiv på våra liv och tankar. Film, tv-serier och teater är också fantastiskt, men i litteraturen har vi ett tolkningsföreträde – historierna och bilderna serveras inte färdiga till oss.
Dorotea Bromberg fick skulden när vännen dog
Historien om Brombergs Bokförlag är lika delar solskenshistoria och tragedi, beroende på i vilken ände man börjar. En tragedi för att det som förde familjen Bromberg till Sverige var judeförföljelsen i Polen. Adam Bromberg blev som judisk intellektuell persona non grata i Polen och fängslades för att statuera exempel och skrämma författare och journalister till tystnad. Dorotea trakasserades, liksom många andra judiska barn, i skolan av såväl lärare som elever. När hennes bästa vän Grazyna ville skona sin väninna genom att klaga hos rektorn slutade det med att Grazyna gick hem och tog sitt liv. Skolan gjorde en polisanmälan och anklagade Dorotea för att ha orsakat hennes död.
– Hennes pappa la skulden på mig och hatade mig livet ut, säger Dorotea.
Du har berättat att han, för att straffa dig, pressade ditt ansikte mot din döda väninnas i den öppna kistan på begravningen. Hur har ett sådant trauma format dig?
– Jag förstod tidigt att man måste stålsätta sig för att kunna gå vidare. Allt som hände innan vi fick lämna Polen har lärt mig att det går att börja om, vad som än händer.
Den förmågan har varit en välsignelse och en förbannelse, tillägger hon. Doroteas exman uppfattade till exempel att hennes ständiga beredskap på flykt var påfrestande, medan hon själv sett det som en styrka.
– Min pappa fick sitt liv krossat gång på gång, men så snart han rest sig började han bygga igen.
Är du lik din pappa?
– Ja, på det sättet. Men pappa körde 250 kilometer i timmen utan bilbälte, och även om jag är riskbenägen så håller jag lite hårdare i bromsen.
Firade Nobelpriset ensam med kyparen
Utan några medel utöver ett blygsamt lån från banken köpte Brombergs i begynnelsen de svenska rättigheterna till den polsk-judiska författaren Isaac Bashevis Singer. Dorotea hade förälskat sig i Singers folkliga berättande och köpte rättigheterna för en billig peng. Hon flög sedan på stand-by-biljett för att ta beställningar runt om i landet.
– Eftersom jag flög stand-by kunde jag aldrig säga exakt vilken tid jag skulle komma, så bokhandlarna höll på att bli tokiga, minns hon.
Tre år in i förlagets historia var Dorotea trött och meddelade att hon behövde vila för att fortsätta. En billig charterbiljett tog henne till Kanarieöarna, där hon läste och vilade i sin ensamhet. Tills det kom ett telegram från Adam Bromberg som skulle förändra hennes liv: Isaac Bashevis Singer hade tilldelats Nobelpriset i litteratur.
Jag satt på Kanarieöarna och hade inte råd att flyga hem
– Det var så komiskt! Där satt jag, strandad på Kanarieöarna, och hade inte råd att flyga hem. Och hemma flockades svenska medier och internationell press utanför mammas och pappas lägenhet i Uppsala.
Hon insåg att hon måste fira, men hade ingen att skåla med.
– Jag gick ner till hotellrestaurangen och beställde ett glas champagne. Sedan bad jag kyparen att skåla med mig medan glädjetårarna forsade nedför kinderna.
Där och då öppnades dörrarna till bokbranschen för far och dotter Bromberg. Från kontoret i Vasastan i Stockholm drev de sedan i många år förlaget och kom att ge ut ytterligare tre Nobelpristagare i litteratur. Fokus har varit den internationella skönlitterära scenen, främst för att det var där Brombergs hade en chans att positionera sig. Den svenska kulturens koder behärskade de ännu inte. Och så var det ju det här med språket.
När Dorotea kom till Sverige, 17 år gammal, kunde hon inte ett ord svenska. Ändå började hon skolan efter en vecka och året som följde blev det svåraste i hennes liv.
– Jag hade bestämt mig för att ta studenten samma läsår. På nätterna satt jag uppe och slog i ordböcker för att ens förstå vad som sagts under dagen.
LÄS MER: Dramaten-aktuella regissören Josette Bushell-Mingo: ”Låt oss sluta analysera och i stället agera”
Stod gråtande på skolgården
När hon tänker tillbaka på det året minns hon mest hur hon stod gråtande på en tom skolgård.
– Det var så förvirrande. Jag missade ändringar i schemat, kom för sent, uppfattade inte att det var studiedagar och så vidare. Jag kände mig så dum och helt fel, säger hon och fortsätter:
– Jag hade fel frisyr, fel kläder, hade inte lärt mig att använda deodorant och annat som är viktigt när man är 17 år.
Kulturkrocken var ett faktum på flera sätt. Hemma satt mamma med telefonkatalogen i handen och rörd till tårar av dess innehåll. På sista sidan i katalogen stod nämligen ett nummer man uppmanades ringa om kriget skulle komma.
Jag hade fel frisyr, fel kläder och hade inte lärt mig använda deodorant
– ”Tänk att vi kommit till paradiset, där människor inte ens fattar vad krig är”, sa mamma alldeles salig. ”De förstår inte ens att det första som slås ut vid ett krig är telefonnätet!”
I dag driver Dorotea Bromberg sitt förlag under Norstedts paraply och får hjälp av sin dotter. Ännu ligger fokus på internationell litteratur och förlaget står där inför en utmaning.
– Tittar du på en 20-topplista i dag är kanske 17 av titlarna skrivna av svenska författare. Det är inget fel på svensk litteratur, men vi behöver influenser utifrån, vi behöver läsa om hur andra har det. Det här är en del i den nationalistiska vågen som sveper över världen och jag tycker att det är sorgligt.
Har vår längtan efter eskapism minskat?
– Nej, men den tar nya vägar. Vi vill bekräfta det vi redan vet, och tas till miljöer vi känner igen.
Själv kallar sig Dorotea Bromberg för kosmopolit. Sina rötter bär hon med sig och de knyter snarare an till det judiska arvet än till en geografisk plats. Men oavsett var hon befinner sig har hon med sig förmågan att agera utanför givna ramar. Ingen hade till exempel trott att en finsk författare som Arto Paasilinna kunde bli succé i Sverige, men Dorotea köpte Harens år på flygplatsen i Paris och skrattade hela vägen hem. Väl i Sverige beslöt hon att ge ut den på svenska, trots att alla avrådde henne. Sedan har Brombergs gett ut 30 titlar av Paasilinna.
– Jag tror att en viss naivitet, mod och annorlunda bakgrund är faktorer som gjort att det gått bra för förlaget. Vi har ofta gett ut sådant som andra tackat nej till, och ibland har det lyckats.
I år fyller Dorotea 70 år och framtiden tar hon sig an på samma sätt som hon tagit sig an livet hittills – man måste våga chansa om något ska hända överhuvudtaget.
– Du vet den där judiska historien om Gud och lotteriet? En man ber till Gud om pengar till ett hus. När inget händer ber han om pengar till en present till sin fru. Inget händer … Men så ryter en röst från ovan: ”Vill du vinna på lotteriet, köp en lott!”
Doroteas 3 tips i karriären
1. Make friends, not enemies. Gäller nog i livet i stort. Se till att möta så många du bara kan i den värld du ger dig in i. Lyssna in folk, umgås med dem som redan är där du vill vara. Skaffa så många vänner du bara kan, de flesta vill dela med sig.
2. Ha koll på dina styrkor och svagheter. Skaffa rätt stöd för att täcka upp för dina svagheter. Det finns alltid några som vill hjälpa till, även om man är nybörjare.
3. Gör skillnad. Försök se varför just du ska kunna lyckas. Vad är det du kan tillföra som ingen annan i din bransch kan? I mitt fall var min bakgrund en tillgång.
LÄS MER: Så håller vi stilen efter 50 – proffsens bästa tips
LÄS MER: Prisade investeraren Nora Bavey: ”Kvinnor och minoriteter har de bästa lösningarna”
