INTERVJU | Dune-aktuella skådisstjärnan Rebecca Ferguson: ”Jag älskar Simrishamn”

Det är mitt i sommaren när jag träffar Rebecca Ferguson via Zoom, hon är på ett hotellrum i London, jag på semester i norra Uppland. Det är tillsagt att intervjun ska ske på engelska, vilket känns mycket udda, speciellt som vi har känt varandra i tio år. Vill man från produktionsbolaget hålla koll på vad hon säger? Tror man att jag på svenska ska ställa otillbörliga frågor? Jag vet inte, men okej då, vi gör intervjun på engelska i stället för att börja tjafsa. 

Nyss nämna produktionsbolag ligger bakom den bioaktuella storfilmen Dune. Det är en sci-fi-film med komplicerad handling, så den lämnar vi därhän. Däremot kan vi tala om det faktum att hon i filmen spelar mamma till Timothée Chalamet (känd från succén Call me by your name), som i verkligheten är tolv år yngre än vad hon är. Rebecca är tyst några sekunder och säger sedan:

– Du vet, magic on the screen.

En annan motspelare är Stellan Skarsgård, som spelar en groteskt fet ond man. Jag berättar att Stellan sett filmen och att han säger att Rebecca är lysande i rollen.

– Oh, my God. Han. Stellans spel. Hans utseende, han är grotesk, på ett underligt sätt sexuell och vacker. Han är fantastisk!

Stellan är grotesk, på ett underligt sätt sexuell och vacker.

Rebecca är numera van vid att spela mot inte bara svenska ikoner, utan också mot megastjärnor som Tom Cruise, Hugh Jackman, Meryl Streep, Hugh Grant, Michael Fassbender och Emily Blunt. Det är svårt att förstå att hon för bara drygt tio år sedan funderade på att ge upp sin skådespelarkarriär – hon bodde i Simrishamn, hade varit med i tv-såpan Nya tider och gjort småroller i några biofilmer. Ett slumpartat möte på en marknad i hemstaden ändrade allt.

Regissören Richard Hobert letade efter en skådespelerska till sin kommande film En enkel till Antibes. Han skriver i ett mail:

”Det finns ett skimmer kring Rebecca, en utstrålning som får henne att synas i en folkmängd. Så var det när jag plötsligt såg henne bland alla turister på en loppmarknad i Simrishamn sommaren 2011. Det var en märklig upplevelse eftersom jag resultatlöst hade letat i minnet under flera veckor efter namnet på en ung okänd skådespelerska som jag sett i en tv-såpa några år tidigare och fångats av.  Jag var övertygad om att hon skulle vara rätt för den kvinnliga huvudrollen i En enkel till Antibes. Och så stod hon plötsligt framför mig på marknaden. Efter en provfilmning var rollen tveklöst hennes.”

Succé för Rebecca mot Tom Cruise i Mission impossible

Filmen fick bra kritik, en utländsk agent fick upp ögonen för Rebecca och inte alltför lång tid därefter hade hon testat för och fått huvudrollen i BBC-serien The white queen. Resultat: en Golden Globe-nominering och en utlandskarriär som med raketfart började gå rakt uppåt. Hon fick den kvinnliga huvudrollen i Mission impossible: Rogue nation. Den som sett henne göra entré i den filmen iklädd en lång, röd klänning, glömmer det inte, inte heller hennes insats i filmens actionscener. Stor succé – och för första gången fick en kvinnlig skådespelare återkomma i nästa Mission impossible-film. Även Mission impossible: Fallout blev en stor framgång, och någon gång under det närmaste året kommer Mission impossible 7, där Rebecca återigen återkommer. Hon ska även vara med i MI:8. 

– Jag vet inte när den inspelningen börjar. Pandemin har ju gjort att sjuan inte är riktigt klar än, och när den väl är det behöver nog många en lång paus innan de börjar filma igen, säger hon.

För tio år sedan bodde hon i Simrishamn med sin partner Ludwig och deras son Isac. Hon hade köpt en gammal väderkvarn, som hon ville restaurera. När hon och Ludwig separerade behöll han kvarnen, och Rebecca köpte härom året en stor gård med tillhörande stora marker. Då berättade hon för mig:

– Jag köper gamla saker som passar in i huset och jag bygger där. Jag älskar att jobba med händerna, men det är svårt att hitta antika golvplankor. Och det är dyrt.

Mina planer var att skapa ett kollektiv.

Men nu har hon sålt gården.

– Det var väldigt tråkigt att behöva göra det, men jag är i fel ålder och jag bor inte där. Jag var helt enkelt inte redo att köpa ett stort hus och massa land, det borde ägas av någon som verkligen bor där. Mina planer var att skapa ett kollektiv, men jag är ju inte där. 

Rebecca om flytten till London med den nya familjen

– Jag älskar Simrishamn, min son bor där och jag har ett ställe i staden. Men numera är London mitt hem.

Med sin familj, maken Rory (hans efternamn är fortfarande okänt och tillfrågad om hans yrke har hon svarat ”entreprenör”) och dottern Saga, bor Rebecca i Richmond, en välbärgad stadsdel med närhet till trädgårdsmeckat Kew Gardens, Themsen och Pinewood Studios där många filmer spelas in.

Jag är inte en stadsmänniska. Jag hyr ofta en båt och ger mig ut och ror på Themsen.

– Tidigare kunde det bli så att jag fick bo i en lägenhet i Notting Hill, men jag är inte en stadsmänniska. I Richmond har jag parken och jag hyr ofta en båt och ger mig ut och ror på Themsen.

Hur ser hon i dag på sin ”resa”, från att ha funderat på att ge upp en haltande karriär till att ett decennium senare vara en eftersökt världsstjärna?

– Det som hänt mig är ovanligt. Men jag stannar sällan upp och funderar. Jag rör mig framåt. Jag är lycklig nog att få bra erbjudanden och de tar tid. Jag hade aldrig trott att det här skulle vara möjligt, men det har bara fortsatt. Jag är lyckligt lottad som har så här mycket jobb.

Under pandemin har hon både jobbat och varit ledig (inspelningen av MI:7 stängdes ner i fem veckor). Hon har besökt Sverige, hon har levt hemmaliv i Richmond. Att filma med alla de restriktioner det medfört har varit ”obekvämt”.

– Väldigt opersonligt, väldigt mycket inbakade i plast. Men det är ju en pandemi. Vi har kunnat filma. Jag klagar inte. Jag förstår inte hur folk vågar klaga. Vi har tur, vi har jobb. Jag har i princip filmat sen augusti förra året, med MI:7 och med extrascener för Dune. Och nu kan du och jag sitta här och tala med varandra, om än inte i samma rum, och tala minnen.

LÄS OCKSÅ Skådespelarna Eva Röse och Vanna Rosenberg om sin starka vänskap