Exit-aktuella Simon J Berger om barnlängtan, feminism och Jägarna

– Barnvakten är sjuk, så det blir lite special, säger Simon J Berger.

Han och treåriga dottern Bilie Lo har tagit med picknickkorgen ner på innergården och dukat upp termoskaffe och mellis på bordet mellan träden och sandlådan. 

Situationen är ungefär precis så långt det går att komma från den senaste bilden många säkert har av Simon: som sviniga finanshajen och psykopaten Adam i norska succéserien Exit på SVT Play. Där består livspusslet inte av barnvaktsbokningar och mellanmål, utan av miljonklipp, droger och prostituerade. När Damernas Värld träffar honom är han precis hemma från inspelningen av andra säsongen av Jägarna, för C More, där han spelar en (oskyldigt?) dömd mördare, mot Rolf Lassgårds legendariske polis Erik Bäckström.

Men de allra flesta känner nog främst igen Simon som Paul, ”den varmaste, roligaste och bitchigaste bögen Gud skapat”, i Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar. Serien blev Simons stora folkliga genombrott, efter att han debuterat i Upp till kamp fem år tidigare.

Simon J Berger om succéserien Exit

Under våren och sommaren spelade han också in säsong två av Exit, som utspelar sig i Oslos finansvärld och skapat både historisk succé och debatt i grannlandet – och fått en stor publik i Sverige.

Vad var det med Exit som fångade dig?
– Att manuset var fantastiskt välskrivet var avgörande. Det var intressant, spektakulärt och långt draget. Min karaktär Adam är verkligen en blandning av högt och lågt, det är sådana stora svängningar. Ena sekunden är jag supercool, nästa krälar jag runt stenad upp över öronen. 

Simon J Berger i Exit. Foto: INGEBORG KLYVE / FREMANTLE

Manuset bygger på intervjuer med verkliga höjdare inom Oslos finansvärld. Vad förvånade dig mest med det liv de lever?
– Jag blev inte förvånad av vad de säger eller vad de gör, jag hade inga illusioner om att sådana här människor inte fanns. Men däremot förvånades jag av hur öppet de nästan skryter med hur de lever. De har fått granska manus, men bara ändrat detaljer av typen: ”Nej, vi skulle aldrig flyga business-class till Nice, vi skulle chartra ett eget plan.” Inga invändningar mot hur de framställs eller vilka berättelser som kommit med.

– Jag tänker att vissa scener gör personerna det handlar om väldigt lätta att identifiera, men de här människornas riskbeteende är förmodligen så otroligt långt draget att exponeringen är en del i det.

LÄS MER: Hedda Stiernstedt: ”Jag trodde aldrig att livet kunde bli så här bra” 

På tal om riskbeteende, det snortas otroliga mängder kokain i Exit, vad är det ni drar i er i stället för verkliga droger?
– Haha, det är florsocker … utblandat med laktos, som är mildare. Florsocker retar slemhinnorna ganska mycket, så ska vi hålla på en hel dag är det mer laktos i blandningen.

Torka aldrig, tårar utan handskar, Upp till kamp, Call Girl och Jönssonligan – den perfekta stöten, är några av punkterna på Simon J Bergers cv. Foto: Morgan Norman

Hur funkade det att spela in i Norge under lockdown?
– Bra, eftersom de gjorde undantag för pendlare. Men jag har också spelat in danska storfilmen Drottning Margareta i Tjeckien. De hade bland Europas striktaste corona-regler, så alla i teamet behövde ha färska negativa covid-test för att över huvud taget få resa in i landet.

LÄS MER: Alicia Vikander om corona-tiden: ”Jag har lärt mig att värdesätta nya saker i livet” 

Kvinnoförnedring är vardagsmat för din karaktär i Exit, men själv är du rasande feminist?
– Ja, jag har sagt det någon gång och det låter ju bättre än manshatare, haha. 

Jag har sagt att jag är rasande feminist någon gång, och det låter ju bättre än manshatare, haha

Fick du med dig den övertygelsen hemifrån?
– Ja, det tror jag. Och från dem jag umgicks med i gymnasiet, det var då jag fick min grundbildning i feminism.

Hur påverkar det dig i ditt jobb?
– Jag blir väl kräsen. Jag är väldigt skeptisk när ett manus innehåller många klichéer. Det finns skildringar av kvinnoförtryck eller rasism som ur ett afeministiskt perspektiv kan vara intressanta, med förevändningar som ”De utforskar det mänskliga mörkret”. Medan de ur ett feministiskt perspektiv utgör ett superproblem, för de visar bara upp samma bilder och klichéer av förtryck som tusen gånger förut. De tar inte problemet vidare.

– Sådana diskussioner är konstant närvarande när jag läser manus.

Hur tänkte du kring Exit?
– Jag var ganska nervös att vi skulle hamna fel. Det gäller att hålla tungan rätt i mun för att inte bara repetera förtryck och svineri. Jag var medveten om risken att det skulle visa sig att det vi gjort var skit. Men ska man göra något intressant måste man ta risker.

”Jag var ganska nervös föra att vi skulle hamna fel med Exit”, berättar Simon J Berger. Foto: Morgan Norman

Du har starka invändningar mot användningen av kvinnokroppar som rekvisita i Game of thrones?
– Seriens male gaze är en väldig kontrast mot böckerna, som lyckas skildra en extremt sexistisk värld utan att själv trilla dit. Seriens bildspråk är otroligt sexistisk, med nakna statister åt höger och vänster. Den var nätt och jämt bra nog för att jag skulle titta klart – efter några års paus.

LÄS MER: Gizem Kling Erdogan och Ida Engvoll om  serien Kärlek och anarki – och pressen på unga kvinnliga skådisar 

Simon J Berger om barnlängtan och IVF-resan

2020 sommarpratade du, och det som fick mest rubriker var hur du tog Ålandsfärjan för att lämna sperma på en IVF-klinik. Kan du berätta om din barnlängtan?
– Jag har nog varit sugen på att ha barn ända sedan övre tonåren. Inte att få barn just då, men jag såg fram emot det. Jag har väldigt många syskonbarn. Så det har varit en konstant närvarande fråga: är det läge i den här situationen, i den här relationen? Av olika skäl var det inte det förrän jag träffade Kajsa (Isakson, regissör och dramatiker, reds. anm), men då blev vi klara över det rätt snabbt, efter ungefär ett år. 

IVF-resan tog Simon J Berger runt hela Norden – i Danmark blev det positivt resultat. Foto: Morgan Norman

Varför är Kajsa helt rätt person för dig?
– Det handlar helt enkelt om personkemi tror jag. Vi träffades genom gemensamma vänner, som inte har någon som helst koppling till vår bransch. Hon är äldre än mig, och när vi kollade upp möjligheterna för att få barn förstod vi att ska det hända ska det hända ganska på en gång.

Där började en tre år lång IVF-resa, som tog Simon och Kajsa runt hela Norden

– Sverige, Island, Finland – och det var i Danmark det funkade. Men jag såg en rubrik om mitt sommarprat som jag inte kände igen mig i: ”Ofrivillig barnlöshet”. Så kände vi nog inte, vi upplevde att vi var i en process, att barnet bara inte kommit än. Hade det inte blivit något hade det varit ofrivillig barnlöshet.

Barn är inget man skaffar, det är något man får

Tre år är ändå rätt lång tid.
– Det är det, men samtidigt – det är livet, det är biologi. Barn är inget man skaffar, det är något man får. Barn är ingen beställningsvara.

LÄS MER: Amanda och Alex Schulman i stor intervju om kärleken, familjen och pengarna 

Hur kändes det när ni fick det positiva svaret från Danmark?
– Det var en extremt stor lättnad, vi hade så många gånger i bagaget där vi väntat och väntat bara för att bli besvikna igen. Det var tre år av milstolpar med väntan, hopp och ”nu är allt kört – igen”.

– Sedan avlöstes ju det av att vänta på att de där första kritiska veckorna ska gå, sedan är man nervös för ultraljudet, och tredje trimestern … efter det hoppas man att förlossningen ska gå bra, att amningen ska funka, sedan ska barnet klara inskolningen på förskolan, stora skolan, ta studenten, skaffa ett jobb, träffa partners … Jag ser gärna livet som en helhet, ur ett kvantfysiskt perspektiv. Det finns teorier som säger att flera punkter i tiden kan existera samtidigt.

Och det applicerar du på ditt barns förskolestart?
– Ja, haha. Jag är i alla fall medveten om att det synsättet finns.

Och nu sitter hon där, Billie Lo, eller Lokan, eller Skatten Lokatten, som är några av smeknamnen hon fått av sina föräldrar. Dricker bubbelvatten, sjunger Greta Gris-sånger och gör små avstickare till sandlådan. 

Simon J Berger: ”Det är svårt att förebygga mobbning”

Du var mobbad som barn, hur går känslorna och tankarna kring ditt eget barn och sådana situationer?
– Jag tänker nog att … jag hoppas det går bra. Att jag får se vad som händer om sådana situationer uppstår och lista ut vad som är bäst att göra då. Jag tror att det är kontraproduktiv att försöka dämma upp för sådant i förväg. Många saker är jättebra att förebygga: man varnar för bilar, tränar på att simma, säger aja baja om spisar och knivar tusen gånger. Men mobbning, det är svårt att förebygga utan att göra något märkligt med hur barnet närmar sig normala gruppsammanhang.

Simon tar av sig den mörka kepsen och drar handen genom håret. Han har upprepade gånger fått berätta om hur utsatt han var under skolåren i Stockholm, när han klädde sig kufigt, hade långt hår och inte passade in i vad som ansågs rätt. Och hur han vägrade anpassa sig till mobbarnas normer.

Du hade vad du kallar ”svaga grupptrycksreflexer”?
– Om någon hånade mig för att jag hade konstiga kläder tog jag på mig lika konstiga kläder nästa dag. Det är rätt svaga grupptrycksreflexer, och jag tror fortfarande att jag har det.

Simon J Berger var mobbad som barn, men allt ändrades när familjen flyttade från Stockholm till Skåne. Foto: Morgan Norman

Räddningen var att ni flyttade bort från Stockholm, till lilla Brantevik i Skåne?
– Ja, där kunde jag starta lite på nytt. Brantevik hade ungefär 500 invånare på vintern, och 2 500 på sommaren – stark kontrast. Många unga var nog frustrerade över att bo i en håla, men jag upplevde att jag hade större rörelsefrihet i en småstad – skolan låg inne i Simrishamn.

– När vi satte upp årliga skolmusikaler i gymnasiet fick vi tillgång till stans största teaterscen och lokaltidningen gjorde helsidesreportage. Det man gjorde räknades och märktes på ett annat sätt än i Stockholm.

Simon J Berger: ”Det känns självklart att jag skulle bli skådespelare”

Du verkar haft lätt för det mesta och funderade både på en militär bana och på att bli läkare … skådespelare var bara ett alternativ på ett smörgåsbord av möjligheter när du valde karriär?
– Jag upplevde det så under processen, men i efterhand känns det helt självklart vad jag skulle syssla med. Jag brukar inte droppa citat, men Steve Jobs har sagt: ”You can only connect the dots backwards”. När jag pluggade på universitetet försummade jag studierna för gå-in-i-väggen-projekt på en amatörteater, i gymnasiet la jag stora delar av varje läsår på musiklaproduktion, jag spelade teater på både låg- och mellanstadiet och min dagisavdelning höll på med barnteater. Jag har stått på scen sedan jag kunde stå på fötterna!

LÄS MER: Peder Fredricson om vägen till toppen: ”Det räcker inte med att önska sig saker” 

När jag träffade skådespelaren Stina Ekblad sa hon att det är som en värnplikt för alla svenska skådespelare att vara med i polisfilmer. Håller du med?
– Jag tänker att det kan betyda två saker: dels att det är en del av hundåren man kan få göra som ny skådespelare, dels att man – oavsett var man är i karriären – drar sitt strå till stacken, spelar i Wallander eller Beck för ”samhällets bästa”.

– En väldigt stor del av branschens pengar kommer från publiksuccéer, som ofta är polisfilmer – de drar in enorma summor. Jag gjorde inte så många polisfilmer när jag var färsk, men sedan har jag gjort mina gästavsnitt.

LÄS MER: Stina Ekblad: ”Det var självklart att ta lika stor plats som männen” 

Men Jägarna känns inte som värnplikt?
– Haha – jo! Fast ur en tredje aspekt: det är språngmarscher genom skogsterräng, stuntscener och väldigt fysiskt krävande. Så på det viset är det precis som att göra värnplikten. Min karaktär, som är dömd för mord, kräver också att jag tar i mycket i gestaltningen – ibland är han ett monster, ibland en liten pojke. 

Simon J Berger tillsammans med Lena Endre och Rolf Lassgård i nya säsongen av Jägarna på C More, med premiär den 8 mars. Foto: SF STUDIOS

– Vi spelar in i Älvsbyn, och det är väldigt häftigt. Jägarna har en sådan fin förankring i samhället ända sedan den första filmen spelades in där. Stämningen är otroligt varm och välkomnande.

Kan vi prata om din trademark-väst som du har på dig (Simon bär en väst med 26 fickor i olika storlekar– typ jämt)?
– Den är tillverkad av ett litet familjeägt företag i USA och jag researchade den i ett halvår innan jag köpte den, precis som med mina byxor. Plöjde alla youtube-recensioner som fanns. På så vis hittar jag världens bästa produktlinjer för mina behov. Jag vill att kläder ska vara praktiska.

I dag består den praktiska outfiten, förutom den svarta västen, av keps, en blå t-shirt i merionull, dovt blå byxor och rejäla gympaskor. Och det här är ett ämne som Simon gärna lägger ut texten om.

– Jag upptäckte västen när jag egentligen letade efter en väska och hörde någon som sa att han slutat med väska sedan han började använda väst – den fyller samma funktion. Och med en vit skjorta under tar man några Han Solo-poäng, den blir nästan cool.

Och byxorna?
– De är extremt slitstarka, gjorda av hightech-textilier som används av bergsklättrare. Trådarna har en nanostruktur som gör dem vattenavstötande – utsidan är nästan som bävernylon medan insidan är gjord av mikrofibrer som får fukt att avdunsta otroligt snabbt. Jag kan faktiskt ta på dem direkt ut tvättmaskinen, de känns bara lite svala.

På riktigt?
– På riktigt! Perfekta när man reser – eller leker i parken.

Du är väl medveten om vad du signalerar med vad du bär?
– Ja, så klart. Jag signalerar att jag inte vill sticka ut när jag är civil. Att jag inte är något modelejon eller försöker se ut som någon av mina mer glammiga rollfigurer. Och så lägger jag till lite nördiga detaljer, som västen eller de här Ecco-skorna.

Han lyfter ena foten upp till bordshöjd och visar en svart, foträt doja.

– Dem skulle det inte skrivas något Sex and the city-avsnitt om. 

Men förmodligen är det precis rätt outfit för morgondagen, när Simon åker tillbaka upp till Älvsbyn för att fortsätta inspelningen av Jägarna.