Sarah Jessica Parker berättar om den efterlängtade nya säsongen av Sex and the city!

Sarah Jessica Parker är något av en renässanskvinna. Hon har startat och drivit flera framgångsrika företag och är en aktivist som har hjälpt till att rikta strålkastarljuset mot viktiga sociala frågor. Hon har varit talesperson för Unicef i årtionden, jobbat med aids-forskning och utbildning, samlat in medel till offentliga skolor och läskunnighetsinitiativ, och är för närvarande vice ordförande i styrelsen för New York City Ballet. Och då har vi inte ens kommit till hennes skådespelarkarriär, som började på Broadway när hon var elva år gammal.

Men när vi ser henne härnäst är det för att den ikoniska serien Sex and the city återvänder till våra rutor med en uppföljare bestående av tio avsnitt, mer än 20 år efter att serien först dök upp och skakade om inte bara tv-branschen, utan även modevärlden – och av bara farten gav oss en helt ny syn på dejting. 

Vid tiden för den här intervjun hade inspelningen av den nya serien And just like that... ännu inte kommit i gång, men nu vet vi i alla fall att premiären blir i december. Och vi vet även att karaktären Samantha Jones inte kommer att vara med, men att Mr Big dyker upp – det har vi nämligen sett på bilder från inspelningen som snurrat runt i sociala medier de senaste månaderna.  

Så, Sarah Jessica, kan du berätta något om vad Carrie har haft för sig sedan vi sist träffade henne?
– Jag försöker inte att spela svår nu, men jag vet väldigt lite än så länge. Och vet du, det är en av alla saker som jag själv tycker ska bli roligt, att få veta vad som har hänt och sedan spela in det, och så klart att få vara med Cynthia (Nixon, som spelar Miranda, reds anm.) och Kristin (Davis, som spelar Charlotte, reds anm.) igen, på gatorna i New York.

Ibland valde vi ett plagg utifrån historieberättandet, och ibland bara för att vi visste att tittarna skulle älska det.

Sex and the city fick stor effekt på hur kvinnor klär sig. Hur såg processen ut i arbetet med alla Carries ikoniska outfits?
– Vår kostymör Patricia Field och hennes team är helt fantastiska, och kläderna var ju en stor del i seriens berättande. Många i det teamet är med oss även den här omgången, vilket är underbart. Några av mina bästa minnen är från de där tillfällena då vi provade outfits för Carrie. Jag jobbade varje dag, 18–20 timmar per dygn, så vi fick klämma in de där provningarna där det gick, ofta efter att vi hade slutat filma för dagen, vilket kunde vara vid midnatt, eller ett eller två på natten. Och själva utprovningen kunde hålla på i mellan tre och fem timmar, eftersom vi spelade in två avsnitt direkt efter varandra. Under en period i serien hade jag kanske 20–30 olika outfits på mig under två avsnitt. Men det var väldigt roligt och jag provade allt, oavsett hur knasigt det var. Ibland valde vi ett plagg utifrån historieberättandet, och ibland bara för att vi visste att tittarna skulle älska det. 

Hur förändrades Carries stil under seriens gång?
– Jag tycker inte att den förändrades så mycket, men en sak som ändrades var vad vi fick tillgång till. I början hade vi en pytteliten budget, och ingen ville låna ut någonting till oss. Och då menar jag ingenting! Inte en väska, inte ens en flipflop, haha. Så vi jobbade med de ekonomiska ramarna vi hade och det handlade mycket om att jobba hårt, vara påhittig och leta i second hand-butiker över hela New York. Så det som förändrades var bara att vi fick tillgång till helt andra saker. Modevärlden öppnade sina dörrar och det var ju till stor hjälp eftersom Carrie brinner så för mode och skor, och vi kunde visa det genom att låna sådant som vi inte hade råd att köpa. 

Hur tror du att Carrie Bradshaw kommer att anpassa sig till den nya eran i modebranschen där det är mer tävlingsinriktat, mycket på grund av sociala medier och influencers?
– Det är kul att du frågar det, för jag tror att det är en av frågorna som Michael Patrick (King, seriens skapare, reds anm.) och manusförfattarna kliat sig i huvudet över när de har jobbat med den nya säsongen. Jag skulle kunna ge ett snabbt och ogenomtänkt svar och säga ”Jag är säker på att hon skulle misstycka om mycket av det där”, men samtidigt tror jag att det finns en sida i henne som gläder sig åt att andra får uppskatta och njuta av mode lika mycket som hon själv gör. 

Om någon ska ge mig sina surt förvärvade pengar vill jag att skorna ska vara relevanta i stilen och fortfarande i bra skick när man tar fram dem flera år senare.

Du har ju ett eget skomärke, kan du berätta lite om hur det kom sig att du startade det?
– I samband med att Sex and the city lades ner var det flera personer som tyckte att jag borde göra något som hade med skor att göra, och det kändes logiskt och spännande. Men varje gång jag tittade på olika affärsmodeller var det skor som skulle vara väldigt billiga, vilket ju var bra, men de skulle å andra sidan vara av dålig kvalitet och skulle inte hålla länge. Och det kändes inte bra. Om någon ska ge mig sina surt förvärvade pengar vill jag att skorna ska vara relevanta i stilen och fortfarande i bra skick när man tar fram dem flera år senare. Men efter många turer hittade jag till slut rätt partner, George Malkemus, som har lång erfarenhet av att producera handgjorda skor i Italien. Vi har ett litet men kraftfullt team som mestadels består av kvinnor. 

Du är, vad jag vet, en av få företagsledare som återkommande jobbar ”på golvet” i din egen butik?
– För mig är det jätteviktigt att vara i butiken, så mycket som möjligt. Dagens konsumenter är pålästa, de bryr sig väldigt mycket om vad de köper. Jag tycker att den som designar, oavsett om man äger företaget själv eller inte, ska vara i butiken emellanåt. De där mötena med kunderna gör stor skillnad för att man ska förstå vad kunderna vill ha. Att höra direkt från dem vad de gillar, att höra dem prata om sina liv. 

Jag har hört att du själv levererade skor till kunder under pandemin, på väg hem från jobbet. Vad säger folk när Sarah Jessica Parker ringer på dörren med ett paket?
– Jag säger ju till dem i förväg att jag ska komma, eftersom jag behöver få deras adress, så de brukar inte bli så förvånade. Om jag kunde leverera själv i alla delar av stan skulle jag göra det, men vi delade upp det mellan oss i teamet. Den som bor i Brooklyn tog till exempel med sig skor till kunder där. Det är så vi har hanterat vår business från start, vi har skött det mesta av vår kundservice själva, och har alltid sett på företaget lite som att det är en som konversation mellan två personer.  

Kan du berätta lite om den kreativa processen när du designar skor?
– George och jag gör det tillsammans, och resten av teamet har också en stor del i det, vi frågar alltid vad de tycker och känner. När provskorna kommer från Italien får alla ha en åsikt om stil, material eller en ny detalj … Däremot tittar vi aldrig på trender, utan vi har ett antal skomodeller som är evergreens, som vi alltid kommer att ha i produktion. Alla människor går ju inte i klackar på 9–10 centimeter, eller i klackar över huvud taget, så vi försöker ha platta skor, sneakers, skor med en stadigare klack, ja, alla olika stilar och höjder. För folk vill ha vackra skor även om de inte går i klackar. 

Vi har platta skor, sneakers, skor med en stadigare klack, ja, alla olika stilar och höjder. För folk vill ha vackra skor även om de inte går i klackar.

Du har länge varit inblandad i olika projekt som rör böcker och läskunnighet, och nu har du ett samarbete med det brittiska bokförlaget Hogarth, som grundades av Virginia Woolf och hennes man, vilket är en cool detalj. Varför är litterära projekt så viktiga för dig?
– Till stor del handlar det nog om att jag växte upp i en familj som inte hade någon tv. Jag har sju syskon och min mamma har alltid varit en hängiven läsare. Hon hade en regel om att man inte fick lämna huset utan att ha en bok i handen, och det gällde även den som var för liten för att kunna läsa. Men du vet, man kan använda en bok till att sitta på om det behövs, eller hitta på en egen historia utifrån bilderna i den.

– Även om vi till en början blev tillsagda att ta med oss böcker, blev det så småningom så att både jag och mina syskon själva valde att alltid ha med oss en bok när vi gick hemifrån. Och jag blev en lika läshungrig person som min mamma. Jag älskade att böckerna tog mig till en massa nya platser som jag kanske inte skulle få möjlighet att besöka, och bli en del av sammanhang och kulturer som kändes underbart annorlunda. Så när jag fick möjlighet att jobba inom förlagsvärlden ville jag fokusera på skönlitteratur och berättelser om människor vars historier och verklighet inte alltid lyfts fram. Det är historier som behöver berättas. 

Jag älskade att böckerna tog mig till en massa nya platser som jag kanske inte skulle få möjlighet att besöka.

Och den första boken du var förläggare för gick upp i toppen på New York Times bästsäljarlista, eller hur?
– Ja, den heter En plats för oss och är skriven av Fatima Farheen Mirza, som är en extraordinär ung kvinna. När jag fick manuset blev jag helt golvad. Boken handlar om en amerikansk muslimsk familj, om tro och livsval, om att hedra en förälder och samtidigt hitta sin egen plats i världen. Det är en utsökt, hjärtekrossande och helt underbar bok.

Under hela din karriär har du vågat prova på att göra nya saker, ta risker och lära dig något nytt, inom en massa olika områden. Har du några bra råd till andra om detta?
– Jag är hopplös på att ge goda råd, men jag tror att det handlar mycket om att vara nyfiken och att jag har en dragning till det som jag inte känner till. Jag skulle bara uppmuntra någon till att våga vara individuell och hitta sin egen väg. De mest intressanta människorna är de som är sig själva. Att vara nyfiken, ha medkänsla med andra och vara intresserad av nya saker och människor som inte är precis som jag, och att jobba hårt och inte ha huvudrollen från början – det har varit det som funkat bäst för mig.

De mest intressanta människorna är de som är sig själva.

I den här sociala medie-tiden, känner du ett ansvar för att vara delaktig i den politiska diskussionen, eftersom du är en person med en stor plattform?
– Jag växte upp i en politiskt engagerad familj. Den första gången jag var på bild i en tidning var när jag var med mina föräldrar och protesterade mot kriget i Vietnam på Ohios universitet. Vi gick runt med plakat där det stod ”Krig är inte hälsosamt för barn eller andra levande varelser”. I mitt hem förväntades man engagera sig. I dag har jag fått möjligheten att tala för dem som inte kan göra sin röst hörd, och det är väldigt viktigt för mig, men att engagera mig är något jag skulle göra oavsett vilket yrke jag hade. 

– Samtidigt är det viktigt att vara påläst, så att man inte gör mer skada än nytta, och man ska komma ihåg att en skådespelares röst inte är viktigare än en samhällsledares. Under det senaste året har ju många av dem som har talat i de svåraste frågorna varit unga människor som vi inte visste vilka de var innan. De har varit väldigt modiga, engagerade och outtröttliga – och de är inte skådespelare.

LÄS OCKSÅ 6 snygga looks vi gärna stjäl från Sarah Jessica Parker 

LÄS OCKSÅ 30 svenska stilinspiratörer över 50 som visar att stil inte hänger ihop med ålder