Författaren Carolina Setterwall: ”Mammarollen kan vara väldigt trång”
Att inte känna sig hemma i rollen som förälder är ett ämne som det länge talats tyst om. Med sin nya roman vill författaren Carolina Setterwall ändra på den saken.
Carolina Setterwall är författaren som 2018 debuterade med den självbiografiska romanen Låt oss hoppas på det bästa. I hennes nya roman Allt blir bra berättas historien om en familj, en skilsmässa och allt det som kan komma på köpet när man försöker att bryta sig loss från kärnfamiljens trygga vrå.
Hur föddes idén till Allt blir bra?
– Jag ville skriva om en familj ur flera perspektiv och om varför det kan vara svårt att få plats som individ och förälder inom samma förutsättningar. Jag tror att det är svårt för många, framför allt för mödrar, att få vara sin egen människa och ha egna drömmar och samtidigt existera som den goda modern i en familjesituation.
Det kan vara svårt att ha egna drömmar och samtidigt existera som den goda modern i en familjesituation.
Hur kom det sig att du ville skriva om just den här familjen?
– Jag har ägnat mycket tid åt att fundera på vad det kan finnas för drivkrafter, och vad man kan längta efter, för att stå ut med att flytta ifrån sina barn. Jag har stött på många familjer där barnen, mer eller mindre, blivit kvar på heltid hos mamman och det reagerar man knappt på. Men storyn om mamman som inte riktigt får till det i sin föräldraroll och som inte trivs i kärnfamiljen är något jag grubblat ganska mycket på.
I din blogg skriver du att du valt att göra Mary, mamman i familjen, till den mindre perfekta föräldern. I samma blogginlägg ställer du dig frågan ”Får en mamma göra så här och fortfarande hoppas bli älskad av sina barn?”.
– Jag tycker att det är intressant att fundera på vad som krävs för att förtjäna att bli älskad av sina barn, sin mamma eller ett syskon. Hur långt kan man dra det i sin egoism, oförmåga eller missbruk? Var går gränsen och när är det för sent att bli förlåten?
Vad krävs för att förtjäna att bli älskad av sina barn, sin mamma eller ett syskon?
Tror du att många kan känna igen sig i Mary?
– Jag tror att det är massa känslor hon känner som är relaterbara, framför allt för kvinnor. Jag tycker verkligen att det ligger mycket mer krav inbyggt i systemet på oss. Det har det ju pratats mycket om det, det är en trång roll. Det är inte tjo och tjim och ”När ska jag få förverkliga mina drömmar”. I stället sätter man dem lite på paus, upplever jag i alla fall.
I en tidigare intervju har du sagt att det viktigaste för dig är att vara en så bra mamma som möjligt.
– Det är helt sant. Jag fick barn under ganska speciella omständigheter eftersom att jag blev ensam med min son när han var 8 månader. Jag har lagt mycket egenvärde i att vara en god förälder, ibland på ett sätt som gränsar till prestationsångest. Jag kämpar mycket med att vara en ”helt okej” förälder. Därför är det mycket hos familjen i boken som jag inte riktigt kan relatera till. Men det jag däremot kan relatera till är klaustrofobin i föräldraskapet, som framför allt Mary upplever. Hon känner att hon inte får plats, att det inte riktigt blev som hon tänkt sig, att hon inte hann formulera vem hon var innan banan var utstakad och hon satt där i villan i Sollentuna med sina två barn och sin man som var nöjd.
Carolina Setterwall är aktull med romanen Allt blir bra. Mer info, köp här (länk till Adlibris)
LÄS MER Nobel-förläggaren Dorotea Bromberg: ”Naivitet och mod har gett framgång”
LÄS MER Författaren Nina Wähä: ”Min nya bok föddes i en dröm”
