Författaren Therese Bohman: ”Hur hanterar man att livet inte blev som man tänkt?”
Vad är en relation som är mer än ytlig vänskap men inte en klassisk kärleksrelation? Det försöker författaren Therese Bohman reda ut i sin nya hyllade roman Andromeda, där relationen mellan en ung kvinna och en betydligt äldre man står i fokus.
Författaren och kulturskribenten Therese Bohman har rönt uppmärksamhet och tilldelats fina priser för romaner som Den andra kvinnan och Aftonland. I hennes nya roman Andromeda får läsaren följa med in på det mytomspunna (fiktiva) bokförlaget Rydéns, där en suggestiv historia berättas om den svårdefinierade relationen mellan en ung kvinna och en äldre man.
Vad handlar din nya bok om?
– Den utspelar sig på ett bokförlag dit en ung kvinna kommer för att göra praktik. Hon känner sig allmänt vilse i tillvaron och på förlaget. Lite av en slump lär hon känna den litteräre chefen Gunnar, som är 65 år gammal. Han har varit på förlaget i hela sitt yrkesliv och har sedan 80-talet byggt upp en bokserie med den bästa och finaste samtidslitteraturen. De kommer varandra väldigt nära och inser att de har mycket gemensamt.
– Men det är också en berättelse om livet i största allmänhet. Om vad som utgör ett liv, varför livet blir som det blir. I vilken mån kan man påverka sitt liv? Kan man välja det? Och hur hanterar man att det kanske inte blev som man tänkt sig.
I vilken mån kan man påverka sitt liv? Kan man välja det? Och hur hanterar man att det kanske inte blev som man tänkt sig.
Hur kom det sig att du ville skriva om just de här ämnena?
– Jag har sällan tänkt att jag ska skriva en roman om något specifikt ämne, det bara blir så när jag väl sätter i gång. Det är svårt att förklara, men jag tror lite på inspiration. När jag sätter mig och skriver har jag ingen aning om vad det ska bli, det är lite som en överraskning även för mig själv. Oftast börjar det bara med en person, scen eller stämning.
– Men man har väl vissa frågor som man brottas med, ämnen som varit viktiga för en i livet som man går och bearbetar på något omedvetet plan och som sedan kommer till uttryck när man väl sätter sig och försöker skriva.
Vill du berätta lite mer om det som pågår mellan Gunnar och den unga kvinnan på förlaget, vad var det med deras relation som intresserade dig?
– Jag tyckte det var fint att skriva om en relation som inte riktigt har något namn. Jag vet inte vad man ska kalla det förhållande som de har till varandra. De är kolleger, går ut och dricker vin och pratar ibland, jobbar väldigt nära varandra och har mycket kontakt, sms:ar varandra och så. Men det är, rent faktiskt, inget mer än det och samtidigt är det extremt betydelsefullt för båda. Det är väl någon form av mentorsrelation, samtidigt tror jag att de är två människor som älskar varandra. Och trots att de inte har en relation på det sättet, som två människor som älskar varandra brukar ha, är det som en kärleksrelation som aldrig riktigt fullbordas. Jag tyckte det var intressant med det ordlösa, att inte veta vad det är för typ av relation de faktiskt har.
Det är väl någon form av mentorsrelation, samtidigt tror jag att de är två människor som älskar varandra.
Berätta om bokens titel.
– Den heter Andromeda för att bokserien Gunnar har på förlaget heter så. I boken säger Gunnar att han har tagit det från en rad av Sapfo, poeten. I hennes efterlämnade fragment finns det en rad som lyder ”Andromeda har något bättre att erbjuda”. Gunnar tänker att hans Andromeda, bokserien han gör, också ska ha något bättre att erbjuda.
Vad vill du lämna för känsla hos läsaren?
– Jag tänker att det är en ganska melankolisk roman, sorglig på många sätt, som kanske kan få läsaren att tänka på vad som är viktigt i livet, vilka människor som är viktiga för en och vad man bör ta hand om medan tid finns att göra det.
LÄS OCKSÅ Siri Hustvedt: ”Mitt liv avgjordes när jag var 13”
LÄS OCKSÅ Lena Olin & Tora Hallström om familjen, uppväxten och rollen som Hilma af Klint
