HBO-aktuella Helen Mirren om sexrykten, kungligheter och spådamer

När Helen Mirren var i tjugoårsåldern gick hon till en spådam som berättade för henne att hon skulle komma att slå igenom på allvar först när hon passerat 40-strecket. 

Och precis så blev det.

Den redan då mycket rutinerade engelska skådespelaren fick sitt stora publika genombrott i början av 90-talet med tv-serien I mördarens spår, där hon i sju säsonger spelade poliskommisaren Jane Tennison.

Läs också: Diane von Furstenberg: ”Jag kan vara både feminin och feminist”

Sedan dess räknas Helen Mirren - som numera även kan kräva att bli titulerad dame Helen efter att hon blivit adlad av drottning Elizabeth II - som en av de riktiga tungviktarna i sin bransch och hon jobbar fortfarande non stop.

Helen Mirren som 23-åring, 1968. Det var runt den här tiden som en spådam sa till henne att hon skulle slå igenom - tjugo år senare.

Och på tal om drottningen... Helen Mirren har under åren skaffat sig bra rutin på det här att spela just kungligheter. Den brittiska 1500-tals-drottningen Elisabet I spelade hon i tv-serien Elizabeth, och hon har porträtterat Storbritanniens nuvarande drottning, Elizabeth II, både i filmen The queen (som hon fick en Oscar för) och på scen.

Nu ger hon sig i kast med ännu en monark. I den kommande HBO-miniserien Catherine the great spelar hon kejsarinnan Katarina II av Ryssland - eller Katarina den stora som hon ofta kallas - som styrde Ryssland mellan 1762 och 1796. Dramaserien fokuserar på slutet av Katarinas tid på tronen och hennes förhållande med den ryske fältmarskalken Grigorij Potemkin.

Helen som Katarina II.

Katarina II föddes 1729 i det som nu är Tyskland, med namnet Sophie Friederike Auguste av Anhalt-Zerbst. Gifte sig med den ryska tronföljaren Karl Peter Ulrik (som kejsare, Peter III). Hon tog då namnet Jekaterina Aleksejevna. Äktenskapet var inte lyckligt och Peter III var dessutom en impopulär ledare. 1762 hjälpte Katarina till att avsätta honom och tog själv över tronen. Hon styrde Ryssland fram till sin död 1796.

Här berättar dame Helen Mirren om sin egen ryska bakgrund, envisa sexrykten, vikten av att ryta ifrån och varför det är så viktigt att kvinnor får synas lika mycket som män på vita duken. Lyssna och lär!

Dame Helens första jobb var i en folklig varité och en amatöruppsättning av Cs Hamlet

– Det är lite roligt, för det slog mig precis att den där mixen är väldigt mycket jag. Dels det där vulgära, i brist på ett bättre ord, som det är i varité och music hall, med dansande tjejer och stora skratt - och så det mer intellektuella, som vi kan kalla det, den klassiska sidan av teater. Den mixen är jag i ett nötskal.

Omställningen från att jobba med teater till att stå framför kameran var en plåga.

– Jag tyckte att det var hemskt, måste jag erkänna. Under väldigt lång tid tyckte jag att jag var fruktansvärd framför kameran, att jag nätt och jämnt klarade av jobbet. Och så var det nog. Jag brukade kalla det "rådjur i strålkastarljuset-skådespelande". Det är mycket enklare för unga nu för de filmar ju sig själva hela tiden och växte upp med att föräldrarna filmade dem. Så hade inte jag haft det, och för mig var en kamera något skrämmande. Det tog lång tid för mig att vänja mig vid den.

Det som till slut lärde mig att jobba med film var inte att stå framför kameran utan att jag lärde mig hur man jobbar med ett filmteam. Vad alla gör, hur de jobbar, dynamiken dem emellan, hur man behandlar andra och hur man ska jobba med alla i teamet likaväl som med kameran. Så det var inte förrän jag började spela in I mördarens spår och jobbade på det sättet varje dag, vecka efter vecka, som jag verkligen fattade hur viktigt det är att alla detaljer stämmer, att man står där man ska och alla de där tekniska delarna av att filma.

"Jag brukade sitta med papper och penna framför tv:n och anteckna - man, man, man, man, kvinna, man, man, man ..."

Karriärplanering? Glöm det!

– Ärligt talat, när jag började ville jag bara göra jobb som verkade intressanta och hoppades på det bästa. Jag vet inte ens om jag valde jobben, jag tror att de bara dök upp framför mig. Jag hade tur på det viset. Och allt som du gör är ändå en byggsten för den plats där du står just nu, och du fortsätter framåt från den här punkten.

Hon vill hela tiden lära sig nya saker

– Det enda medvetna karriärbeslut jag har tagit var att lämna den traditionella formen av framgång under ett år, att lämna det som just då var en framgångsrik tid för mig som skådespelare, för att i stället jobba med experimentell teater. Jag gjorde det för att jag ville lära mig något nytt. Jag tror att det är så för alla, på jobbet eller i livet i allmänhet, att man är i en process av ständigt lärande och man måste vara öppen för det. Det är jag fortfarande. Och de personer som jag lär mig mest av nu, det måste jag säga, är unga skådespelare som jag jobbar med. Det är dem jag studerar, det är dem jag lär mig av.

Helen Mirren på Oscarsgalan i Los Angeles i klänning från Schiaparelli Haute Couture och smycken från Harry Winston.

– Min största utmaning som kvinna, både när jag började och nu, är bristen på roller. Men visst, det har förändrats enormt mycket. Jag kan bli avundsjuk på kvinnliga skådespelare som kommer fram i dag eftersom de har det så mycket bättre än det var förr. Men det är fortfarande inte en speciellt rättvis fördelning av roller. Nästa gång du ser en tvserie eller går på bio, räkna antalet män som du ser framför kameran och sedan antalet kvinnor! Jag brukade sitta med papper och penna framför tv:n och anteckna - man, man, man, man, kvinna, man, man, man, haha ... Vi är femtio procent av befolkningen, så varför ska vi kvinnor behöva se så många produktioner där vi inte syns? Äldre, unga, medelålders - varför är vi inte representerade? Och fram till nyligen var det väldigt få svarta som fick tv-roller. Så tack och lov håller saker på att förändras, men vi har inte kommit långt nog än tycker jag.

Hon älskade att jobba med ett kvinnligt team på tv-serien I mördarens spår

– I mördarens spår var det första manuset jag hade läst på evigheter där en kvinna var huvudpersonen och kvinnor var de centrala rollfigurerna som drev berättelsen framåt, i stället för att bara vara perifera figurer. Serien hade inte blivit av utan (producenten - reds anm) Sally Head och Lynda (La Plante, som har skrivit böckerna som serien bygger på - reds anm). Lynda hade redan gjort tv-serien Widows, som nyligen gjordes i en filmversion. Hon är en extraordinär författare, och hon trodde på kvinnors kraft och tyckte att det inte fanns nog med bra roller för kvinnor. Hennes arbete var en stor del i att det började förändras.

Det var ett rent misstag som gav henne rollen som Katarina II

– Jag gjorde en miss när jag blev intervjuad för flera år sedan, jag tror det var efter Elizabeth, och fick frågan vad jag skulle vilja göra härnäst. Och jag sa att jag gärna skulle spela Katarina den stora, för hon är en spännande karaktär. Det där spred sig och två producenter började samla in pengar för att kunna göra det här projektet. När de hörde av sig sa jag först "Å nej, det var ett fruktansvärt misstag!" haha, men sedan var jag med på tåget.

"De betedde sig som män, och alla visste att de hade älskare och det var en accepterad del av deras kultur."

Vad hon lärt sig om Katarina II av att spela henne

–Hon var från Tyskland, men kom till Ryssland när hon bara var 15 år och gifte sig något år senare med den ryska kronprinsen. Hon lärde sig snabbt ryska och kunde tala fem eller sex språk. Hon var en flitig skribent, och gick upp klockan fem på morgonen och skrev i två tre timmar varje dag. Om man läser hennes brev märker man att hon var rolig och nyfiken. Jag hoppas att vi ska återupprätta hennes rykte som den fantastiska ledare hon var. Jag säger inte att hon inte hade sina fel och brister. Hon gjorde misstag och blev med tiden ganska tyrannisk, men innan dess var hon en reformator för sitt land.

Det är tydliga skillnader mellan att spela en rysk kejsarinna och en brittisk drottning

– De ryska kejsarinnorna - både Katarina och flera av de som var före henne - hade en hel radda älskare, så det var definitivt annorlunda. Hela attityden till sex var annorlunda. De betedde sig som män, och alla visste att de hade älskare och det var en accepterad del av deras kultur. Katarina II hade tre barn, med tre olika män, men det var inget som påverkade hennes makt eller hennes ställning, överhuvudtaget. Jag hade lite svårt att greppa det eftersom jag är så van vid den brittiska historien där kvinnor behandlats så annolunda från männen. Där var män tillåtna att ha älskarinnor - och älskare - men om en kvinna hade en älskare blev hon halshuggen.

Det ryktas att Katarina II hade sex med en häst (!)

– Det är ett påhitt som hon har fått kastat på sig av historieskrivningen, förmodligen för att de som skriver historien verkligen inte gillar väldigt framgångsrika, väldigt mäktiga kvinnor. Så de måste försöka dra ner dem, vilket definitivt hände med Katarina.

Helen Mirrens egen familj har också sina rötter i Ryssland

– Min farfar var officer i den ryska armén. På 90-talet fick jag hjälp att hitta några släktingar, som jag och min syster har träffat. Det var när perestrojkan hade inträffat. Men första gången jag reste till Ryssland var i slutet av 1960-talet. Jag var där med Royal Shakespeare Company, på ett av de första kulturella utbytena. Då sa min pappa att jag absolut inte fick berätta för någon där att jag hade ryskt påbrå, och att jag inte fick försöka ta kontakt med några släktingar.

Rådet hon skulle ge till sitt 21-åriga jag om hon kunde - och rådet hon ger till unga kollegor

– Jag skulle ha gett mig själv rådet att lära mig säga "Dra åt helvete", haha. Men att använda det med gott omdöme, inte lite hur som helst. Ibland har du rätt att säga "Nej, jag vill inte". Men samtidigt ska du vara öppen för nya erfarenheter. Mitt råd till alla unga skådespelare är: Kom i tid och var inte en dumskalle! Det är lätt, speciellt när man är ung, att vara uppfylld av sin egen förträfflighet och ha huvudet uppe i sin egen rumpa. Det är en knepig sak med att vara skådespelare, för du måste ha lite ego och ett visst mått av självförtroende, men samtidigt kan det göra att du beter dig som en idiot. På något sätt måste man få ihop det där, att ha självförtroende och mod, att våga gå dit ingen annan gått förut, men att ändå ha en vacker själ - och komma i tid.

Här kan du se den första trailern från miniserien Catherine the Great som släpps i höst.

Läs mer: Rojalist javisst? Här är 5 tv-serier om kvinnliga monarker