Kajsa Bergqvist: ”Jag har nog varit rätt taskig mot mig själv”
Kajsa Bergqvist lämnade idrottsvärlden med målet att aldrig återvända. Nu är hon förbundskapten för Svenska friidrottslandslaget – trots att hon grät sig igenom hela rekryteringsprocessen.
I dag tar hon emot precis där hon för några år sedan hade bestämt sig för att inte befinna sig. Svenska friidrottsförbundets kansli kanske inte låter så laddat, men när Kajsa Bergqvist lämnade höjdhoppsarenan för gott 2008 var målet att landa så långt bort från idrotten som möjligt.
– Jag slutade inte på grund av en skada eller för att jag inte längre var bra, det var motivationen som var slut. Jag var trött och hade inte lusten som krävs för att fortsätta, säger hon när vi satt oss till rätta i ett mötesrum på kansliet.
Kajsa Bergqvist
GÖR: Förbundskapten för Svenska friidrottslandslaget.
ÅLDER: 45 år.
BOR: På en ö utanför Vaxholm.
FAMILJ: Hustrun Josefin Holmqvist.
INSTAGRAM: @kajsabertha
Kajsa Bergqvist tog farväl av idrotten och lovade sig själv att inte bli en sådan där före detta elitidrottare som programleder på tv, föreläser om motivation eller jobbar som tränare. I stället utbildade hon sig till sommelier och tackade ja till allt – och lite till.
Vi ska återkomma till varför hon som en gång i tiden hoppade högst i världen gjorde slut med idrotten och vad som fick henne att tids nog försonas med den. Men först en liten resumé av en av landets genom tiderna mest uppburna idrottsstjärnor:
Kajsa Bergqvist blev första kvinnan i Sverige att hoppa över två meter med sina 2,06, och innehar än i dag världsrekordet inomhus med 2,08. I början av 2000-talet var hon en av Sveriges största idrottsstjärnor och även efter att karriären avslutades 2008 har hon varit synlig i offentligheten.
Kajsa Bergqvist: ”Jag gjorde allt jag lovat mig själv att inte göra”
Å ena sidan har skvallerpressen följt hennes varje steg efter äktenskapet med filmregissören Måns Herngren och fram till i dag när hon nyligen gift om sig med Josefin Holmqvist. Å andra sidan har hon synts i professionella sammanhang som expertkommentator på SVT, som deltagare i Mästarnas mästare, och sedan oktober som ny förbundskapten för Svenska Friidrottslandslaget.
Vad var det som fick dig att återvända till idrotten och slutligen hamna här som förbundskapten?
– Jag fick ofta förfrågningar om att vara expertkommentator vid olika idrottssammanhang, men tackade alltid nej. Jag var liksom mentalt trött på idrotten och såg inte ens speciellt mycket sport på tv under den tiden. Men så frågade SVT om jag ville följa med som expert till VM 2011.
Plötsligt kunde Kajsa inte riktigt minnas varför hon skulle tacka nej. Väl på plats återuppstod kärleken till idrotten.
– Shit vad kul det här är! tänkte jag. Jag såg idrotten från en ny vy, när man själv tävlar är man liksom i en bubbla. Efter det hoppade jag in som kommentator på SVT allt oftare och gjorde allt jag lovat mig själv att inte göra och, tja, nu sitter jag här.
Jag gjorde det klassiska misstaget att tacka ja till allt
Även om Kajsa funnit sig väl i livet utanför arenan så kan hon relatera till elitidrottare som krisar när karriären är över. Möjligen var det också någon slags kris hon själv gick igenom.
– Jag gjorde det klassiska misstaget och tackade ja till allt. Jag skulle sitta med i massa styrelser, starta företag och hålla föredrag – och allt skulle jag göra bäst. Till slut blev det för mycket.
Bröt helt med idrotten för att kunna komma tillbaka
Självbevarelsedriften fick henne att dra i handbromsen i tid och när hon hade spaltat upp de över 20 engagemang hon då tackat ja till började en utrensning. Vad var kul? Vad var ekonomiskt nödvändigt? Till slut återstod fyra engagemang.
– Även om det blev för mycket så var det bra att jag gjorde andra grejer en tid. Till exempel gick jag en sommelierutbildning, och det är bland det roligaste jag har gjort. Jag var tvungen att bryta med idrotten helt för att kunna komma tillbaka.
Hon tar en mun kaffe och drar handen genom det korta blonda håret, funderar en stund och fortsätter.
– De flesta elitidrottare ska hitta sig själva vid 35 när karriären är över, något andra gjorde i 20-årsåldern. För mig fanns det en utstakad väg och planer för flera år framåt när jag var 20, konstaterar hon.
Inte ens när jag var som bäst var jag nöjd.
Men vad var det då som tog slut där i början av 2008? Kajsa Bergqvist hade kunnat fortsätta i några år till och många överrumplades av hennes beslut.
– Min styrka som idrottare har varit min enorma tro på mig själv. Jag har kunnat uppbåda ett stort självförtroende inför tävlingar och övertygat mig själv om att jag är bättre än alla andra. Men så kunde jag inte det längre, jag hade inte ork att bygga upp den där mentala styrkan.
Har det där självförtroendet funnits med dig även på andra områden i livet?
– Nja, kanske främst när det gäller prestationer. Att jag kunde tro på mig själv som idrottare betyder inte att jag känt mig lika säker på andra områden i livet. Kanske tvärtom till och med.
Har det funnits ett glapp mellan din självkänsla och självförtroendet?
– Ja, så kan man nog beskriva det. Jag jobbar med att vara snällare, för jag har nog varit rätt taskig mot mig själv. Inte ens när jag var som bäst var jag nöjd. Jag kunde ju alltid ha hoppat högre.
Kajsa Bergqvist om att hitta balans i livet
Kajsa klappar sig själv demonstrativt på axeln och säger med auktoritär röst: ”Nu har du varit duktig. Det blev inte perfekt, men du gjorde det bra”. Hon skrattar, men tillägger att det är så hon försöker jobba med sig själv nu för att lindra prestationsfixeringen.
– Jag försöker hitta en balans i livet som jag inte hade under karriären. Jag har blivit mer självanalyserande och ödmjuk, och börjar acceptera att man inte kan bli bäst på allt på en gång. Det där mindsetet att man till varje pris ska bli bäst i världen är bra som idrottare, men det funkar mindre bra i vardagen.
I dag finns det dessutom en fritid också. Då lagar hon mat, syltar och saftar – ”Jag blir mer och mer som min mamma!” – umgås med sin fru på ön där de bor och försöker motionera. Det kanske verkar osannolikt att en före detta elitidrottare liksom vi dödliga har svårt att ta sig till gymmet – men det är faktiskt sant.
– Absolut! Det var svårt att motivera sig att träna utan ett konkret mål. Men jag har förstått att jag behöver träning för att må bra. Nu springer jag och spelar tennis ibland. Och så försöker jag vara ute i naturen och läsa böcker när jag är ledig, säger hon.
Kajsa Berqvist: ”Pappas död är det värsta som hänt mig”
En av böckerna hon läst om och om igen är Karen Blixens självbiografiska Mitt Afrika – en modig kvinna som följer sina drömmar mot alla odds. Kanske är det ingen slump att berättelsen talar till Kajsa Bergqvist. Hon är trots allt stjärnan som klev av sin karriär när hela landet önskade en fortsättning, bröt upp sitt omskrivna äktenskap när hon fann kärleken i en annan kvinna, gav sig in i den snäva vinbranschen och startade företag. Allt i offentlighetens öga.
– Jag ser upp till människor som vågar gå sin egen väg, som Karen Blixen. Kanske ser jag mig själv i henne. Hennes kaffeodling gick ju inte så bra, men hon följde sina drömmar, konstaterar Kajsa och tillägger att även om hon själv följt sitt hjärta så har hon också kraschat många gånger.
– Det är inte alltid det blir jättebra, även om man är modig. Men trots det så ångrar jag inte att jag gått min egen väg.
Jag trodde inte att jag skulle få tjänsten för jag sa inget vettigt, jag bara grät
I dag tycker Kajsa Bergqvist att hon har världens roligaste jobb. Men det var inte självklart att hon skulle få det, inte minst för att hon bokstavligen grät sig igenom hela rekryteringsprocessen.
– Min pappa gick bort i våras och låg på sjukhus medan rekryteringen pågick. Han var engagerad i idrottsvärlden, så alla som intervjuade mig kände också pappa. Jag trodde inte att jag skulle få tjänsten för jag sa inget vettigt, jag bara grät.
Hon tystnar en stund och rättar till muddarna på sin svarta hoodie, ser upp igen och konstaterar stilla:
– Pappas död är det värsta som har hänt mig.
Två dagar efter att Gunnar Bergqvist gick bort fick Kajsa veta att hon utsetts till ny förbundskapten för Svenska friidrottslandslaget. Hon vet att pappa hade varit stolt, men sörjer att hon aldrig hann berätta det för honom.
I sin nya roll hoppas Kajas Bergqvist hitta nya överbryggande samarbeten inom svensk friidrott. Hon tror visserligen på konkurrens mellan klubbar och individer även i Sverige, men än mer på att de olika segmenten kan lyfta och inspirera varandra. Det är en stor uppgift och ett arbete där hon skulle kunna jobba 24 timmar per dygn. Men utmaningen är, konstaterar hon, att acceptera att hon inte är bäst på allting – i alla fall inte på en gång.
LÄS MER: Emma Green: ”Mentalt fokus är en fantastisk tillgång”
LÄS MER: Magdalena Forsberg om sin hudvårdsrutin och knepen för ett vackert hårsvall
