Loreen & Markiz: ”Ser mamma att vi förlorar oss i karriären säger hon åt oss att komma tillbaka till jorden”

Systrarna Loreen Talhaoui, 37 år, och Markiz Tainton, 35 år, är lika till utseendet och trots att de är väldigt olika som personer – Markiz gestikulerar stort och pratar högt och snabbt, Loreen är lite mer eftertänksam och målande i sina utläggningar – är det tydligt att de har mycket att säga. Och står för det. Det grundas i deras uppväxt med en hårt arbetande ensamstående sexbarnsmamma och en stadig tro på att man kan göra ”vad fan man vill, om man vill”. 

Loreen: – Vi har aldrig intervjuats tillsammans förut. Hur kommer det här att gå? Kommer vi vara helt tysta? 

Markiz: – Tysta? Vi? Jag ska försöka att inte tala i mun på dig …

Loreen har varit en del av svenska folkets kollektiva medvetande sedan 2004 då hennes röst bar henne till en fjärdeplats i första säsongen av Idol. Och blev världskänd när hon vann Eurovision 2012 med den odödliga hitten Euphoria. Markiz var chef inom marknadsföring när hon 2014 kom trea i ett annat kärt tävlingsprogram, Sveriges mästerkock. Sedan dess har hon fortsatt inspirera med sin mat i tv, på sin blogg och i sociala medier. 

”Vi är lika i våra värderingar, i vår andlighet och att vi inte gillar småprat. Vi hamnar alltid direkt i de djupa frågorna.”

Vi ses på en restaurang i centrala Stockholm. Loreen böjer sig direkt fram och frågar nyfiket: ”Är du vädur eller fisk?”

DV: – Jag är våg.

L: – Jag med! Jag kan aldrig sätta mitt eget tecken, det är för likt mig för att se tror jag. Men okej, vi möts i integritet, hög intelligens … men har svårt att ta beslut. Jag måste få tänka!

DV: – Jag måste singla slant när jag ska ta ett beslut, för då känner jag i magen om det är rätt eller fel när myntet landat.

L: – Jag använder min kille på det sättet. Säger han att jag ska gå höger vet jag att jag vill gå vänster.

M: – Hon gör alltid tvärtom! Om hon frågar om hon ska ta byxorna eller klänningen så säger jag det jag inte tycker, så tar hon det jag vill. Jag är motsatsen. Jag vill bara få det gjort.

L: – Hon är tvilling, hon har inget tålamod överhuvudtaget. Hon accepterar allt som det är, men är det någon som går långsamt framför henne blir hon galen.

Är ni lika?
M: – Vi är lika i våra värderingar, i vår andlighet och att vi inte gillar småprat. Vi hamnar alltid direkt i de djupa frågorna. 

L: – Jo, i de viktiga sakerna är vi väldigt lika. Men vi var inte så lika när vi var små. 

Loreen & Markiz om uppväxten

Markiz och Loreen växte upp med sin mamma och fyra syskon i Västerås. Sedan anslöt en styvpappa som hade en dotter, och så fick han och deras mamma ett gemensamt barn. 

M: – Vi är ett stort gäng. Det blir inga lugna familje­middagar – vi är tio när vi är samlade, utan att räkna in respektive och barnbarn.

Gillar ni att ha mycket folk omkring er?
L: – Jag gillar det i perioder. Men ibland, eller kanske ganska ofta, måste jag få vara själv.

M: – Jag älskar det. Jag har nog aldrig ens sovit själv. 

L: – Vi levde själva med mamma under många år. Alla vi var storasyskon på något sätt, för när den äldsta var borta gick nästa in och tog ansvar. Det var fantastiskt att vi som familj, som ändå hade så lite, lyckades skapa en sådan gemenskap och hade så mycket trygghet och support. 

M: – Vi var ju så tajta i ålder också. Alla var ton­åringar samtidigt och var varandras bästa vänner.

L: – Det var väldigt kul. Men situationen krävde också att vi jobbade tillsammans för att få allt att rulla, och det gjorde vi bra.

M: – Det kom från mammas styrka. Jag kommer ihåg när vi skulle göra ett familjeträd i skolan och jag frågade mamma vad jag skulle fylla i. Hon sa att hon var både min mamma och pappa, så jag skrev det högst upp: ”Min mamma är också min pappa.” Alla tyckte det var konstigt. Fast det var ju så, hon var vårt allt – hon var 24 år när blev ensamstående med sex barn.

”Ser hon att vi förlorar oss i karriären säger hon åt oss att komma tillbaka till jorden.”

Vad har ni lärt er av er mamma?
L: – Att se en så ung kvinna, som kom från dåliga förutsättningar i Marocko, som inte hade någon utbildning eller socialt skyddsnät, lyckas … det är fantastiskt att komma från någon som skapat något från ingenting. Det har varit smärtsamt ibland, men i det stora hela är det en gåva. 

M: – Hon har anammat ett nytt samhälle, ett nytt språk och en ny kultur. Samtidigt har hon installerat en tro på oss själva i oss barn. Grunden i hennes uppfostran har hela tiden varit: Kan jag kan du. Vägen kanske kommer att vara längre, men du ska inte ge upp om du möter motstånd. 

L: – Ändå har hon alltid haft principen att ingenting får komma före vår själsliga och fysiska hälsa. Åt helvete med din utbildning eller karriär om det kostar dig det. Ser hon att vi förlorar oss i karriären säger hon åt oss att komma tillbaka till jorden.

Loreen & Markiz om kreativitet och passion

Ni har ju valt skapande yrken. Var det tydligt tidigt att ni skulle gå den vägen?
M: – För Loreen kom det tidigt, för mig kom det senare. Jag var väldigt aktiv, när jag sprang på fotbollsträning eller hängde med barnen i kvarteret stod hon i vårt rum och sjöng till Whitney Houston. När jag kom hem igen skrålade hon till Celine Dion. 

L: – Musiken, att skriva och måla … det var en fristad för mig. 

M: – Ändå läste du teknik? Jag tyckte skolan var skittråkig. Jag kämpade, pluggade och tog en examen. Men det var inte kul. Loreen var grym i skolan.

L: – Det handlade bara om ego. Det var en lärare i grundskolan som sa att jag inte kunde. Då tändes en eld i mig – jag skulle fan visa henne. När jag skulle välja gymnasium så valde jag en tekniklinje, det som var absolut svårast och hade högst intagningspoäng. Kuratorn tittande frågande på mig och sa: ”Men du gillar ju att måla och skapa?”

M: – Musiken var ju din passion men jag minns inte att du tänkte att du skulle bli en stjärna. Jag visste däremot att du skulle bli det. Jag kommer ihåg när jag skulle övertala dig att söka till Idol … 

L: – Du lurade mig! Jag satt i mitt rum när du kom in och sa att de castade till första säsongen – plötsligt stod jag där på audition. 

Loreen & Markiz om Idol, Euphoria och Sveriges mästerkock

Hur var Idol-upplevelsen?
L: – Det var traumatiskt, men det hjälpte till att forma mig till den jag är i dag. Det tog flera år innan jag kunde kolla på programmet, men när jag väl gjorde det så såg jag att jag inte var mig själv. Axlarna var högt uppe, blicken var rädd … samtidigt skulle jag leverera vecka efter vecka, le och vara charmig. Men upplevelsen triggade en utveckling i mig. Det var självklart att jag skulle bli artist, men också att jag bara kunde bli den artisten jag ville vara om jag fick göra det som 100 procent mig själv. 

Ändå har du tävlat i Melodifestivalen tre gånger?
L: – Jag var skeptisk till det forumet. Jag är inte kommersiell i mig själv och det är det mest kommersiella man kan göra. Så varför då göra det? Det fanns nog en mening med att en sådan som jag skulle stå där, på mitt sätt, barfota och utan glitter och glamour. Christer Björkman försökte få mig att i alla fall ha klackar på mig, men jag vägrade, haha. I dag när jag ser tillbaka på det känns det underbart. Det är inte en slump att livet tog mig dit.

M: – Jag kommer ihåg när du ringde mig och spelade upp första utkastet av Euphoria. Jag tänkte att nu måste jag spela mina kort rätt och sa något i stil med: ”Äh Loreen ska du verkligen göra Mello igen?” För då visste jag att hon skulle göra det. 

L: – Du lurade mig igen!

M: – Jag hörde den färdiga låten för första gången i bilen på väg till din deltävling i Växjö. Jag skrek på min man: ”Lyssna på mig Kevin, shit is about to go down! Hon kommer att vinna hela skiten!” Kevins mamma (Blossom Tainton – reds anm.) var med i samma deltävling, så vi kom överens om att han fick rösta på dem varannan gång. 

Du borde ju bli manager!
M: – Jag manipulerar, styr och ställer som värsta managern. Men det är av kärlek.

Men Markiz du ställde dig ju också framför en jury. Var det läskigt att söka till Sveriges mästerkock?
M: – När jag väl hade bestämt mig var det bara all in, hela vägen. Jag var nervös, men jag hade ju varit med på Loreens resa och såg hur hon vågade. Och med allt min mamma vågat göra … ska inte jag kunna laga mat i tv då? Man kan inte vara en fegis. Vad är det värsta som kan hända, att jag gör bort mig?

L: – Du hanterar rädsla på ett sätt som är jävligt hälsosamt. Vissa som är rädda går in i den känslan, då eskalerar den. Du kan vara rädd men du förstår att det är ett sinnestillstånd och inte verkligheten. 

M: – När jag skulle träffa juryn hade de snappat upp att vi var syskon. Jag hade bestämt mig för att göra det på egna ben, men de försökte verkligen få mig att säga att vi var systrar med ledande frågor som: ”Jag känner igen dig, har du syskon?” Jag svarade: ”Jaha du kanske har träffat min bror? Jag har sju syskon, jag vet inte vem du menar.” De fattade piken, sedan fick min mat tala för sig själv.

Vad betyder mat för dig?
M: – Det är otroligt att jag får jobba med något jag älskar. Mat, precis som musik, enar folk. Ingen kan äga mat eller kultur. Många är rädda för olikheter men med mat kan man bryta det. Och vi är mer lika än vi tror. En äldre svensk kvinna sa att mina marockanska grytor påminde om det hennes mamma brukade laga till henne när hon var liten. Det är det roliga med mat, man kan sudda ut fördomar. Mina barn äter allt men de har ingen aning om var maten kommer ifrån.

Hur är det att visa upp det som betyder så mycket för en för en publik?
M: – Mina syskon kommer alltid att vara mina största fans. Där får jag sanningen både när det är bra och dåligt. När jag gör tv tänker jag inte på alla som ska kolla. Jag tänker att det är min man, mina barn, mamma, pappa och mina syskon som ser mig. Och de kommer att säga som det är. 

Loreen & Markiz om feminism och Greta Thunberg

Är ärligheten ett familjedrag?
L: – Att säga att någonting är bra till en människa man älskar, om man inte tycker det, är ett svek. Man kallar en hammare för en hammare. Det är något som vi har fått från vår mamma, den omedvetna feministen som jag kallar henne. Hon är feministernas feminist utan att veta om det. 

”Det är min fasta övertygelse att om världen ska komma i balans måste kvinnorna ha makten.”

Är ni feminister?
L: – Det är min fasta övertygelse att om världen ska komma i balans måste kvinnorna ha makten. En kvinna tar inte bara beslut utifrån hjärnan, utan från hjärtat – från intuitionen. Något som en man inte har lika lätt att koppla an till. Vilka måste styra världen då så vi tar rätt beslut? En kvinna. Hon kommer aldrig att agera efter sitt stora feta ego när det kommer till kritan. Hon kommer att ta sina beslut från en empatisk plats. Vill vi rädda världen? Sätt en kvinna vid makten. Kolla bara på Greta Thunberg – hon är en liten flicka som startade en hel världsrörelse. Det finns en Greta i oss alla. 

M: – Folk måste sluta vara rädda för kvinnor som tar för sig. På alla arbetsplatser jag varit på har de sagt att jag är för framåt och måste tänka på att låta de tysta få ta plats. Varför? Fokusera på din egen plats och ta den. Min man är min raka motsats, då tror folk automatiskt att jag kör över honom. Nej det gör jag inte. Men om jag nu skulle göra det får han väl skylla sig själv? Haha.

L: – En stor anledning till att jag snaggade mig för några år sedan var för att göra upp med bilden av vad en kvinna ska vara. Jag gömde mig bakom mitt hår, det var ett sätt för mig att dölja min kraft. Jag hade fått höra från väldigt många att folk kommer att bli rädda för mig om jag gör si eller så: ”Du måste le och vara glad och tacksam.” Fuck that! Jag snaggade av mig håret och sa: Här har ni mig! Och folk blev rädda. Det kanske var det som behövdes. Jag ska inte behöva göra mig till för att andra ska känna sig trygga.

M: – Man kan ge plats till andra människor och fortfarande ta sin egen plats, men man ska inte kompromissa med sig själv.

Loreen & Markiz om familjekrisen och evig lojalitet

Har ni alltid varit nära?
M: – Vi var otroligt nära hela uppväxten, men sedan en dag var det som att alla kom till insikten: Vem är jag som individ? Så vi bröt oss loss lite och gjorde vår egen grej. För fem år sedan träffade jag ett medium som sa att jag längtade efter min och min systers relation när vi var små, och att det skulle hända något i mitt liv som skulle ge relationen nya rötter. Strax efter förlorade jag mitt första barn, Marvin. 

”När det värsta hände och jag förlorade mitt barn så spelade det inte någon roll var de befann sig i världen, alla var där så fort jag behövde dem.”

L: – Traumatiska upplevelser resulterar i grov personlig utveckling om man är öppen. Vi hittade varandra igen i mörkret.

M: – Jag minns när vi var på BB. Du och mamma var där, och jag tittade upp på dig, och du tittade upp i taket när Marvin lämnade kroppen ... Från den dagen har något helt annat blommat. Tidigare har jag förväntat mig så mycket av dig i mitt undermedvetna för jag har alltid kunnat luta mig mot min storasyster. Men sedan insåg jag att vi behövde hitta vår relation, vårt systerskap, som vuxna när ingen bär ansvar för någon annan. 

L: – Det var en extrem sorg. För mig blev det ett uppvaknande. Ända sedan Euphoria hade allt gått så snabbt. Vid tillfället hade åren gått och jag märkte att tiden hade försvunnit. Det hade hänt så mycket i mina syskons liv, och jag trodde att jag hade varit närvarande men jag hade inte riktigt varit det. Jag for från en stad till en annan, ett land till ett annat, år ut och år in – jag var fast i karusellen. Men vad var viktigt? Framgång? Fyllde den mig, gjorde den mig hel? Allt gick så fort så jag hann inte känna efter, men i bakhuvudet kände jag att det var något som saknades. Jag kunde inte lokalisera vad det var. När vi förlorade Marvin vaknade jag. 

M: – Den relationen vi hade var så trygg, så det var inte läskigt att bryta sig loss och göra sin grej för vi visste att vi alltid fanns där. När det värsta hände och jag förlorade mitt barn så spelade det inte någon roll var de befann sig i världen, alla var där så fort jag behövde dem. 

L: – Lojaliteten mellan oss är en gåva. Det spelar ingen roll vad som händer, när shit hits the fan är alla där. Det är mäktigt. I dag är vi närmare än någonsin.

3 snabba med Loreen & Markiz

Vilken av Markiz rätter är din favorit?
L: – Markiz lagar en magisk taginegryta med lamm, katrinplommon och friterade mandlar. Med bröd till. Och så måste jag få chili på sidan. Hon lagar inte stark mat, kanske för att hon har en så stark personlighet.

Vilken av Loreens låtar är din favorit?
M: – Det är nog She’s the one, den akustiska versionen. Eller My heart is refusing me, när hon gjorde den avskalad på Nyhetsmorgon. Jag fick gåshud. 

Vilken egenskap hos varandra kan ni avundas?
L: – Jag är jävligt inspirerad av Markiz förmåga att vara handlingskraftig och hantera negativa tankar. Hon tillåter aldrig dem att hindra henne i hennes personliga utveckling. Hennes drivkraft är otrolig. 

M: – Loreens kreativitet är fantastisk. Oavsett om det rör sig om ett litet Instagraminlägg, en låt eller en musikvideo så lyser hennes kreativitet igenom. Det finns i hennes dna, och hon låter ingen styra bort henne från hennes vision. Samtidigt kör hon inte över folk, utan får i stället alla att känna sig inkluderade och investerade i idén. 

FOTO CHARLI LJUNG/LUND LUND 

STYLING MARIA MONTTI/LUND LUND

HÅR KHADDY GASSAMA/SWEDISH HAIR MAFFIA

MAKEUP JEANETTE TÖRNQVIST/LUND LUND

FOTOASSISTENT HINKE TOVLE, ZELMA SCHELIN OCH FEDERICA POIANA

LÄS MER Eva Röse & Vanna Rosenberg: ”En vänskapsrelation kan vara lika stark som en kärleksrelation”