Magnus Krepper: ”Det är jobbigt när folk tisslar och tasslar”

”Varför spelar han alltid så mörka och obehagliga personer”, undrade någon.

– Jag tycker inte det stämmer riktigt. Jag har ju till exempel spelat snälla pappor, kommenterar Magnus Krepper. För att något senare under samtalet ändra sig.

– Det ligger kanske någon sanning i det. Jag blir erbjuden de mörka rollerna och jag dras till dem, säger han, och konstaterar att det kanske är därför han sällan får erbjudanden om komedier.

Jag kan faktiskt vara fruktansvärt rolig.

– Jag skulle gärna göra komedi. Jag kan faktiskt vara fruktansvärt rolig, säger han och böjer sig fnissande fram över lunchbordet.

– Jag har frågat efter komiska roller, men jag får inga. Det verkar vara kört där. Komedi är svårt, men det skulle vara kul, säger han med ett längtande tonfall.

Utbildad kustjägare – och trollkarl

Vi sitter på en restaurang på Södermalm i Stockholm och över spätta respektive strömming talar vi bland annat om att Magnus Krepper definitivt har ett cv som är annorlunda och inte liknar någon annans. Han är ju inte bara skådespelare, han kan också trolla, han är utbildad balettdansör, han är rockmusiker och han har varit kustjägare.

Jag har alltid varit nyfiken på att utforska mig själv, att testa olika saker.

– Jo, jag är nog ganska ensam om den kombinationen. Jag har alltid varit nyfiken på att utforska mig själv, att testa olika saker. Jag har nog en elitistisk sida. Om jag ska göra något, så vill jag göra det till hundra procent. Så var det med det där att vara kustjägare. Jag tyckte att om jag ändå skulle göra lumpen, då skulle jag göra det ordentligt. Och jag har alltid varit intresserad av idrott, av hur mycket man kan utmana sig själv.

Han säger att den utbildningen till kustjägare var tuff, att den innehöll många utmaningar, men att han lärde sig mycket.

– Jag var inte intresserad av krigsbiten. Vi blev två gäng, ett som var intresserat av idrott, och ett som var intresserat av det militära. Det här var nyttigt för karriären som skådespelare. Jag lärde mig att vid motgångar finns det mer att hämta. Alla erfarenheter som man tar med sig in i skådespeleriet är av godo, det finns något att ta fram ur ryggsäcken. Jag är inte rädd för att jobba, och om det blir kärvt så är det bara att jobba på.

Friheten viktigare än tryggheten

Den här inställningen är en av anledningarna till att Magnus Krepper alltid har frilansat och att han inte vill bli anställd på en teater.

– Jag tycker om frihetskänslan, även om det ibland kan vara jobbigt på sitt sätt. Det kan vara tomt med jobb och så plötsligt rasslar det till.

Och det har ju onekligen gått bra att segla på egen hand. I dag är han upp i nästan hundra tv- och filmroller, och han understryker att det gör detsamma om det är en biroll eller huvudroll.

– För mig är det helheten som betyder något, och det är viktigare vilka människor jag får jobba med. Är det en trygg miljö kan man nå nya höjder. Visst har jag tackat nej till roller som jag kanske borde ha gjort, men man kan inte se in i framtiden. Man måste gå på det man känner där och då.

Spelade Petrus i Händelser vid vatten 

Tidigare i år såg vi Magnus Krepper i Mikael Marcimains hyllade tv-serie Händelser vid vatten (som finns på SVT Play) där han spelade kollektiv-bossen Petrus, en man med tydliga drag av sektledare. Det är en sådan där roll som får en del att säga ”en typisk Magnus Krepper-roll”, något han själv har lite svårt att förstå.

– Jag tycker inte han är så farlig. Visst, han är manipulativ, han är narcissist, han är motsägelsefull. Men jag försökte hitta den politiska ideologin i honom, hans syn på kapitalismen. Jag måste alltid försöka hitta grundpersonen, så att jag kan älska karaktären. Ingen vaknar ju på morgonen och tänker ”i dag ska jag vara ond”.

Uppmärksamheten kring Händelser vid vatten har självfallet gjort att han ännu mer än tidigare blir igenkänd på stan. Så har han fått några negativa reaktioner angående Petrus?

– Ja, lite grann. Några har, ibland med glimten i ögat, tyckt att jag var oerhört obehaglig. Jag fattar inte det.

Han är lätt att känna igen, men han tycker att uppmärksamheten är ”ganska okej”.

– Folk är ändå hänsynsfulla. Det är lite jobbigare när det tisslas och tasslas och folk pekar. Barnen tyckte det var jobbigt.

Det blev så ensamt. Jag saknar rörelsen hemma.

Barnen, ja. Leo och Hilda är sedan några år utflugna.

– Det blev så ensamt. Jag saknar rörelsen hemma. Min son jobbar med musik, min dotter med dans, det var alltid liv. Jag känner mig så gammal i tomheten. Det är underbart när de kommer hem. 

Sonen Leo är som sagt musiker och under pandemin jobbade han och Magnus med det som blev debutalbumet Poetry band som kom för ett år sedan, en väl mottagen mix av jazz, blues, visa och soul. Kommer det mer?

– Absolut. Jag ska göra mer musik, det är tanken. Jag har lite idéer.

Röd tråd mellan Krepper, Persbrandt och Mikkelsen

Magnus Krepper var ett ensamt barn, en sladdis. Familjen flyttade runt mycket, Magnus var ofta ensam. Det var då intresset för trolleri växte fram. Han hade fått en trollerilåda och satt nu ensam på sitt rum och övade. ”Det var trollkarl jag skulle bli”, säger han, och berättar att det handlade om allt från kortkonster till trolleri med duvor och andra fåglar. Men även om han håller trollkonstfärdigheterna vid liv är han inte någon som vid varje fest plockas fram för att underhålla gästerna.

– Nej, sådan är jag inte.

När jag började som skådespelare var baletten lite i vägen. Jag var så otroligt kroppsmedveten.

Han började utbilda sig till balettdansör, och då kommer förstås frågan varför storväxta män som Magnus Krepper, Mikael Persbrandt och den danske skådisen Mads Mikkelsen utbildat sig till just balettdansörer. Han skrattar.

– Ja, det är lite roligt. Jag vet inte vad det är som drivit oss.

Men något alla tre har fått med sig är en naturlig förhållning till kroppen och kroppsrörelser. Magnus säger:

– Fast när jag började som skådespelare var baletten lite i vägen. Jag var så otroligt kroppsmedveten, och det blev ett hinder. Nu kan jag sätta på och stänga av det.

Träffade sin fru via dansen

Det var det gemensamma intresset för dans som gjorde att Magnus och hans fru Sanna träffades. Han jobbade som dansare i Göteborg, hon gick utbildning på Balettakademin. De träffades på en julfest, de har nu varit tillsammans i trettio år och gifta i tjugotre. Jobbat ihop? Nix, men det är på gång. Magnus har skrivit ett filmmanus baserat på en gammal pjäs, planen är att han ska filmregidebutera med detta, med sig själv och Sanna i huvudrollerna. Han söker nu utvecklingsstöd och hoppas kunna filma om inte nästa år så i alla fall 2025.

– Det ska bli jättespännande. Det är klart det är knepigt att regissera sig själv, men jag tror på kollektivet. Jag är inte så skraj för det.

Under flera år arbetade Magnus Krepper som dansare på Angeredsteatern i Göteborg. Det var när han där tittade på teaterföreställningar som han började fundera över att bli skådespelare.

– Jag kände någonting i mig. Det verkade finnas en sådan kraft i att stå på scen och kunna uttrycka sig i text. Jag kom från en familj där samtalet inte existerade. Jag hade en dominant pappa, så det var en envägskommunikation. Det var fascinerande att nu kunna prata, det blev en utmaning att få uttrycka sig.

Mycket Magnus Krepper framöver

Den första rollen framför en kamera var i tv-serien Rena rama Rolf 1994. Sedan dess har det rullat på, med tv-serier och biofilmer, de mesta här hemma i Sverige, några utomlands, som i den kontroversiella danska filmen Hjärter dam. Nu i år får vi se honom mot balettkollegan Mads Mikkelsen i The bastard, samtidigt som han spelar in filmversionen av Mikael Niemis bok Koka björn. Och på bio kommer vi under hösten att kunna se honom i den svenska existentiella filmen Jakt på vitt fält, ett kammardrama om tre män som träffas i en stuga på landet för att jaga, men där det händer saker som rubbar maktbalansen. 

– Det var kul, det är sällan man får jobba så tätt. Det skapar en viss energi, man är nära varandra privat och tar med det in i jobbet, vare sig man vill eller inte. Det är en historia om maktstrukturer, de här tre männen blir som barn i jaktstugan.

Att själv jaga, nej, dit har Magnus inte kommit.

– Jag har funderat på att ta jägarexamen, men jag har inte kommit till skott.

Vi tittar på varandra några sekunder och brister sedan ut i skratt. Se där, han kan vara rolig även när det inte är meningen.

LÄS OCKSÅ: Netflix-aktuella Hedda Stiernstedt: Hennes tid är nu!

LÄS OCKSÅ: Strandhotellets Jenny Ulving McCabe: ”Kvalitetsväskor är min last”