Nour El Refai: ”Förr trodde jag att det var viktigt vad killar tyckte”
Hon slog igenom tidigt och har hunnit med allt från ståupp och poddande till familjeunderhållning och filmroller. Nu beger sig Nour El Refai ut på turné igen för att ”dra skämt”, och DV träffade henne för ett samtal om livslärdomar, kärlek, näthat och varför dagens jeansmode är en besvikelse.
Vi sitter på en balkong och ser ut över Vasaparken i Stockholm. Nour El Refai ville ses hemma hos sig. Det är där hon är som tryggast och mår allra bäst.
– Sitter jag och pratar på ett kafé och ser att folk runtomkring lyssnar när jag pratar om personliga saker så mår jag piss. Det känns nästan som att de skulle kolla på mig när jag duschar.
Nour El Refai
GÖR Komiker, skådespelare, regissör och manusförfattare.
ÅLDER 35 år.
BOR Stockholm.
FAMILJ Sambon Henrik Schyffert, den gemensamma sonen Sami, och bonusbarnen Janne och Ove.
AKTUELL Sverigeturné med showen Nour El Refai säger skämt i ca 75 minuter. Spelar häxa i årets julkalender Trolltider.
I höst ska hon ut på stand up-turnén Nour El Refai säger skämt i ca 75 minuter – då ska tusentals människor lyssna på vad hon har att säga. Det har gått fyra år sedan hennes senaste turné. Sedan dess har hon hunnit bli mamma, varit mammaledig och genomlevt en pandemi.
– Det är som att jag har en massa instängda skämt och funderingar som bara måste ut. Det är dags nu.
Vad ser du mest fram emot med turnén?
– Jag längtar efter den där stämningen som kan uppstå när det är som bäst på scen. Hur ska man förklara den? Du vet när man är med sina nära vänner och man är i ett tryggt rum och känner sig så jävla rolig ... den stämningen kan uppstå på scen. Det är riktigt magiskt, och då har jag så kul själv. Sen är jag alltid apnervös innan men när jag väl kör och det mottas bra är det oslagbart. Det finns inget som är så gött som det.
Det känns ju annars som något av det mest utlämnande man kan göra, att stå på scen inför publik och vara rolig.
– Ja, det är verkligen så ”Vem tror du att du är? Ska du stå här och dra skämt i 75 minuter?” – vem gör ens så mot sig själv? Det säger jag till mig själv varje gång innan jag kliver upp på scen. Men förhoppningsvis kommer jag över det. Det brukar jag göra.
När visste du att du ville bli ståuppkomiker?
– Ganska sent, jag var 20 när jag gjorde min första ståupp-grej. Jag hade skrivit ett färdigt manus och lärde mig varje ord utantill, som att det var en pjäs. Jag fick ett enormt genomslag men jag kände mig som ett one hit wonder – jag hade ju inget mer. Jag var helt oerfaren och plötsligt tyckte folk att jag var jätterolig och så skulle jag åka ut och turnera med Sveriges största komiker utan att egentligen veta hur man gjorde. Sen la jag av med stand up i tre år och körde på med tv- och teaterjobb.
Jag har varit på Dramaten och där är det väldigt mycket kukmätning.
Är komikerbranschen schysst?
– Det var det som lockade tillbaka mig efter uppehållet, jag saknade att vara bland komiker. I skådisbranschen finns det så mycket pretentioner och folk som är vettiga i vanliga livet kan utbrista saker som ”Gud det är väldigt mycket ljud nu, jag behöver få vara ifred i ett tyst rum för att kunna gå in i min karaktär”. Kom igen, det är bara tv! Jag har varit på Dramaten också och där är det väldigt mycket kukmätning. Det är klart att det finns as i komikerbranschen, det är inte ett undantag från Sveriges övriga normer, men det är inte lika pretentiöst som i skådisvärlden. Alla har samma uppdrag – att gå upp på scen och vara rolig. Och alla kan ha en bra eller en dålig kväll.
Vad handlar din nya show om?
– Den handlar mycket om att vara mamma och dela ett barn med någon annan som ska bestämma lika mycket. Det är ju en utmaning. Jag och Henrik (Schyffert, reds. anm.) var ihop i sju år innan vi fick vår son 2019, så det är en ganska lång tid utav att ha gjort vad fan man vill. Det är mycket som har förändrats. Och jag har blivit äldre, där finns det också mycket att gräva i. Min specialitet är att hitta utslitna ämnen och prata om dem ur ett perspektiv man inte tänkt på. Jag tycker att det är skitkul.
Hyllningar, homofobi och hat
Nour är, förutom att vara en av Sveriges mest framgångsrika komiker, även manusförfattare, skådespelare, regissör och före detta poddare. Hon syns i humorprogram som Parlamentet och Bonusfamiljen. Hon har undersökt sin, och andras, depressioner i Landet Lyckopiller i SVT. Regisserat serien Skitsamma. Hon har lett Melodifestivalen och sitter i panelen på underhållningsprogrammet Masked singer. Stått på scen, gjort film och hörts i radio. Cv:t är långt, men kan summeras med att hon har jobbat så mycket, och så brett, att i princip alla i Sverige vet vem hon är. Hon har hyllats, med all rätt, men också fått utstå hat, homofobi och rasism.
Folket som hatar ger sig inte. De vill förinta och tillintetgöra en. Det är fruktansvärt.
Hur hanterar man hårda kommentarer och rent hat?
– Jag vet inte hur andra gör, jag mår jättedåligt av det. Det är klart att man kan få rimlig kritik för något man har gjort. Det kan vara tungt men den sortens kritik förstår jag. Problemet är att folket som hatar en passar på att attackera då. Och de ger sig inte. De vill förinta och tillintetgöra en. Det är fruktansvärt, och jag har inget bättre sätt att hantera det på än att ringa mamma och böla så får hon komma och trösta mig tills det känns okej igen. Tyvärr blir jag ju lite tystad av det. Jag har massa vänner som skriker högre och det är jättebra att de orkar. Man får helt enkelt turas om för ingen orkar dra hela lasset själv.
Kan det bli så att du tänker till en gång extra när du skriver ett skämt, för att du tänker på hur det kommer att tas emot?
– Jag har hållit på med humor sedan jag var tonåring, och självklart utvecklas jag som person och blir smartare och bättre. Och mina skämt utvecklas med mig. Det är viktigt för mig att sparka uppåt och inte nedåt.
Jag lägger inte upp lika mycket politiska åsikter längre. Det kostar lite för mycket att ta kampen just nu.
Kan du stänga av?
– Det var en lång period då jag inte var aktiv på Instagram, då kände jag att det var lite extra lugnt och skönt på kvällarna när ingen kunde nå mig och berätta hur dålig jag är. Men jag lägger faktiskt inte upp lika mycket politiska åsikter längre. Det känns som att folk vet var jag står, men det kostar lite för mycket att ta kampen just nu. Kanske orkar jag det igen sen, men nu känner jag bara att jag måste ha energi till att jobba, vara med min familj och inte känna att min dag ska påverkas av vad främmande människor tycker om mig. Det får jag ju veta i vilket fall.
Känner du att din humor har förändrats sen du blev mamma?
– Det är inte så att jag plötsligt har blivit Kristdemokrat och predikar om att kärnfamiljen är det finaste vi har och inte svär längre. Men hela mitt liv har ju förändrats så det är klart att mina skämt också har gjort det. Jag känner mig nog ännu roligare nu.
Tidigare under ditt och Henriks förhållande skrevs det mycket om att ni var särbos och skulle förbli det. Men nu sitter vi hemma i er gemensamma bostad. Vad hände?
– Vi bodde ihop, fast på två ställen, det var ganska naturligt då Henrik hade två barn sedan tidigare, mina bonusbarn. Det var inget konstigt men av någon anledning blev det en jättegrej i media att vi var särbos. Sen gjorde jag mig av med min lägenhet och köpte in mig i Henriks. För mig har det varit viktigt att vi båda äger den, jag vill känna att jag har min ekonomiska trygghet som är oberoende av någon annan.
Känner du att ditt hem är din borg?
– Ja, jag älskar att vara hemma. Jag har alltid varit en hemmagris.
Hur är det att bo med en annan komiker, bollar ni mycket material?
– Ja, det gör vi. På olika sätt. Jag är mer så att jag vill vara ensam i min process ganska länge medan Henrik kan vilja lufta en idé så fort han får den. Vi får ju massa hjälp av varandra. Det är lyxigt.
Ni har gjort en podd ihop, Nours poddelipodd. Och Henrik, men ni la ner den tidigare i år, varför?
– Av den tråkiga anledningen att vi inte fick ihop tiden. Det var skitkul att göra podden, och det funkade bra när det var pandemi och vi var föräldralediga och sånt. Nu ska vi båda ut och göra shower, då går det inte att få till den varje vecka.
Kan man bli lite sotis om en partner tycker att en annan komiker är rolig?
– Nej, det har faktiskt aldrig hänt. För oss är det nog mer tvärtom, att man liksom blir mer kär när vi skrattar åt samma grej, att vi ser samma humor med samma blick. Då pirrar det till.
Min mamma och Henrik är väldigt nära och det är så underbart för mig eftersom jag vill umgås med henne jättemycket, hela tiden.
Så ni har gemensam humor, har ni många gemensamma vänner också?
– Vi tycker om samma slags människor, så vi har många gemensamma vänner i branschen. Sen så har jag fått nya vänner via honom och han har fått nya vänner via mig som han kanske inte hade träffat annars. Min mamma och Henrik är väldigt nära till exempel, han älskar min mamma och det är så underbart för mig eftersom jag vill umgås med henne jättemycket, hela tiden. Han är alltid glad när hon ska komma, så hon blir inte en sån där svärmor som är i vägen. Han frågar snarare ”När kommer din mamma och tar hand om oss?”
Är din mamma rolig?
– Ja, hon är så jävla rolig och har humor. Hon är pigg, hon är 60 så hon är ändå relativt ung så mitt barn har otroligt kul med henne också.
Vad kan du se att du ärvt från henne?
– Den extrema lojaliteten mot dem man älskar.
Vilken är den vanligaste missuppfattningen folk har om dig?
– Det första som folk säger när de träffar mig på gatan är ”Oj vad liten du är!” och andra säger ”Du är så rar, en så gullig tjej”, som att de är förvånade att jag inte är skrikig och jobbig. Jag kan väl till viss del fatta det, men det är som att folk inte kan få ihop bilden av att jag är introvert och blyg privat. Samtidigt är jag van vid att folk vill hälsa och prata. Jag har aldrig sagt nej till någon som vill ta en bild eller så.
Förr trodde jag att det var viktigt vad killar tyckte. Att frigöra sig från det är fantastiskt härligt.
Finns det något du hade önskat att du vetat när du började din karriär?
– Om jag går tillbaka till tiden före offentligheten, innan karriär och sånt, då vet jag att jag trodde att det var så viktigt vad killar tyckte. Det är något man önskar att alla unga tjejer visste, att de inte behöver bry sig så mycket om det. Jag vet ju att det är så, att patriarkatet gör att vi värderar killars åsikter så högt. Men att frigöra sig från det är fantastiskt härligt, både i livet och karriären. Det kan jag varmt rekommendera.
Har du någon ritual som du alltid gör innan du går upp på scen?
– Förut hade jag jättemånga ritualer, men till slut gick det lite för långt. Jag blev beroende av att jag skulle göra alla de här grejerna och missade jag något så blev det … jobbigt. Nu är det enklare. Jag är på plats en timme innan. Alltid. Då har jag schemalagt min ångest till den timmen och behöver inte gå runt och ha ångest hela dagen. En timme räcker gott och väl. Samtidigt går jag igenom mina rutiner i huvudet och sminkar mig. Sen kör jag.
Stylist Anna Sundelin Hår och makeup Tereza Luyirika Stylistassistent Bella Sundström Fotografassistent Lova Nygren
Nour om mode
– Jag har faktiskt ingen koll på mode. Jag har haft samma stil nästan jämt, så jag tänker att sitter jag lugnt i båten så kommer det bli mode igen. Som med jeansmodet – nu är de låga midjorna tillbaka och då kommer jag väl inte kunna köpa jeans på fyra år. Ett tag var det ett så himla nice jeansmode, med höga midjor och ”mammajeans” som kändes som att de var gjorda för att kvinnor skulle vara bekväma. Nu ska vi tydligen vara obekväma igen.
Är kläder viktiga för dig när du uppträder?
– När jag började med stand up och körde min första rutin där jag pratade om att män var dåliga på att slicka fitta klädde jag mig alltid väldigt gulligt för att kompensera upp det ganska hårda materialet. Nu gör jag inte det, det behövs inte, men det är klart att jag vill känna mig bekväm och snygg. Men jag glömmer bort att vara fåfäng i tv, så jag blir extra glad när någon ger mig en komplimang. Det var en kvinna som kom fram i en klädaffär och sa ”Jag tycker du var så söt i Masked singer, och du är så fin i den där lila klänningen”. Det var jättegulligt.
LÄS OCKSÅ Skådespelaren Liv Mjönes: ”Jag vill bevisa för mobbarna att jag duger”
