Peder Fredricson om vägen till toppen: ”Det räcker inte med att önska sig saker”
Det handlar om att prioritera och fokusera. att hitta balansen mellan familjeliv och idrottsvärldens hårda krav. Ryttarstjärnan Peder Fredricson har lyckats – även om vägen mot eliten varit allt annat än spikrak.
Det låg en lapp i ena byxfickan. På den stod det skrivet två meningar: ”Om det går jättebra är du aldrig så bra som du tror. Om det går jättedåligt är du heller aldrig så dålig som du tror.” Kloka ord som fanns nära till hands när en av våra största idrottsstjärnor behövde styra sina tankar och känslor i rätt riktning.
PEDER FREDRICSON
GÖR Hoppryttare.
ÅLDER 47 år.
BOR Grevlundagården på Österlen i Skåne.
FAMILJ Frun Lisen Bratt Fredricson och tre söner.
BAKGRUND Han har bland annat tagit två silver i SM i hoppning. En av få ryttare i världen som tävlat i OS och VM i både banhoppning och fälttävlan. Vann silver i lag i Aten-OS 2004, individuell silvermedalj i hoppning i OS i Rio 2016. 2017 tog han individuellt EM-guld och lagsilver i banhoppning. Vann Jerringpriset både 2017 och 2018.
– Vi ställs alla inför situationer som kan kännas obehagliga och där vi är osäkra på utgången. Men att känna press är också ett sätt att väcka motivationen, och det går inte att vara rädd för allt som faktiskt leder till utveckling. Det gäller bara att inte göra en för stor grej av det, även om det är mycket som står på spel.
Peder Fredricson vet vad han talar om. Med en stark vilja, mentalt fokus och en förmåga att skilja viktigt från oviktigt har han nått toppen inom den internationella ridsporten. Vid det här laget har han vunnit flera mästerskapstitlar, tilldelats Jerringpriset två gånger, tagit hem två olympiska silvermedaljer och ett EM-guld i banhoppning.
Onekligen rätt stora triumfer för någon som till en början inte alls var särskilt intresserad av att tävla.
– Jag är mycket mer framgångsrik i dag än för tio, femton år sedan. Det beror egentligen inte på att jag jobbar hårdare nu, det är snarare så att ribban har höjts. Jag ställer högre krav på mig själv och det gör hästägare, sponsorer och tävlingsarrangörer också. Det finns inte längre utrymme för att hålla på med så mycket annat. Jag har lärt mig att prioritera, och jag måste fokusera på mina sportsliga prestationer och på min familj.
Det räcker inte med att bara sitta och önska sig saker
HEMMET OCH FAMILJEN finns längst nere i södra Sverige, på Österlen. Högt över havet, omgärdad av fruktodlingar och med utsikt över Hanöbukten, ligger Grevlundagården med sina stora hagar, stall, ridoch skritthus. Själva boningshuset är en vitrappad stenbyggnad från 1700-talet.
Bill, 5 år, rusar in genom dörren med mormor efter sig. De har precis varit hos frisören och yngsta sonen är både nyklippt och har fått gröna och röda slingor i håret. I groventrén jobbar en larmelektriker och i köket förbereder en poddredaktör sin intervju. Samtidigt har vår fotograf förvandlat matsalsbordet till arbetsbänk och stylisten hängt kläder på alla tillgängliga stolar och dörrkarmar. Och så mitt i alltihop, Lisen, som just varit i Kivik och köpt lunch till alla.
LÄS OCKSÅ: Stjärnregissören Rojda Sekersöz: ”Jag vill tjäna massa pengar, för pengar är makt”
– Det är precis så här vi vill ha det. Här finns plats för många och vi har ofta huset fullt. När vi har gäster får de göra vad de själva vill, de kan ta en promenad i naturen eller åka ner till havet. Och vi lever i en sorts storfamilj, med farmor och farfar som bor i granngården. Utan deras hjälp hade det varit tufft att få ihop allt...
Lisen Bratt Fredricson och Peder har varit ett par i mer än tjugo år och har tre söner: Carsten, 15 år, Hjalmar, 12, och minstingen Bill. Efter många år som vinnande hoppryttare är Lisen numera involverad i flera olika verksamheter, och utsågs nyligen till svensk ridsports mäktigaste kvinna. Hon är engagerad i Falsterbo Horse Show och Elmia Scandinavian Horse Show i Jönköping, har ett auktionsbolag som säljer utvalda hästar och arbetar med webbutiken Getthegallop.com. Grevlunda, som hon driver tillsammans med Peder, kunde de köpa 2001 när hon sålde sin häst Casanova (som då var landets dyraste hopphäst någonsin).
– Ibland kan jag sakna att tävla, men numera får jag samma kick av att göra bra affärer, säger hon.
Han kan lägga 10 000 kronor på ett par skor som han gillar – Lisen Bratt Fredricson
Det är inte konstigt att Peder beskriver livet med Lisen som ”att stiga ombord på ett X2000-tåg i dubbel hastighet” i sitt sommarprat från förra året. De träffades när han tränade kavaljerskuskarna (och prinsessan Madeleine) på Hovstallet i Stockholm.
LÄS OCKSÅ: Juristen Dona Hariri: ”Mitt driv är att alla ska kunna sina rättigheter”
För Peder var Lisen ”partytjejen, med vackra och spännande ögon, som varvade höga klackar i Stockholmsnatten med geggiga gummistövlar i stallet”. Lisen i sin tur föll för en ”snygg kille som körde runt i en trasig Volvo”.
– Peder behövde inga flashiga prylar för att hävda sig och i mina ögon var det oerhört attraktivt. Visst, numera kan han lägga 10 000 kronor på ett par skor som han gillar, men då köper han dem för sin egen skull. Inte för att imponera på någon annan.
Ridsport är både en livsstil och en passion, och för att nå långt krävs också kunskap
Att gå sin egen väg är överhuvudtaget rätt kännetecknande för Peder. Uppvuxen på en gård utanför Uppsala och senare i skånska Flyinge, Sveriges avels- och hästsportscentrum. Pappa veterinär, morfar hästkarl. Peder och hans äldre bror Jens (i dag stallmästare och hopplärare) var jämt i stallet eller på hästryggen, och tog tidigt ansvar för djuren.
– Hästar intresserar och fascinerar mig. Jag har alltid varit nyfiken, och min bror och jag fick gott om tid att lära och träna. På så vis tror jag det är svårare för ungdomar i dag, de bra resultaten förväntas ofta komma omedelbart. Men det finns inga quick fixes - ridsport är både en livsstil och en passion, och för att nå långt krävs också kunskap.
När Peder som tjugoåring blev uttagen till fälttävlan i Barcelona 1992 var han den yngste svenske OS-ryttaren någonsin. Ändå kom den verkliga karriärsatsningen långt senare - och mycket tack vare ett sponsorkontrakt med H&M. Han hade visserligen tävlat i flera år, men de riktiga succéerna saknades. Och blir man inte uttagen, då kan det dyka upp andra åtaganden i sponsorsammanhang. Som att sjunga med Malin Baryard-Johnsson under ett event i Globen till exempel. I boken Peder Fredricson, som kom ut förra året (på bokförlaget Max Ström), beskriver han våndan i strålkastarljuset:
Där och då på scenen, med sången i halsen, gav jag mig själv ett löfte. Jag skulle se till att bli bättre på mitt jobb så att jag aldrig någonsin skulle behöva känna mig tvingad att ställa upp på något sådant igen.
Sagt och gjort. Att ett företag ville satsa och ge ekonomiskt stöd innebar en positiv press - och i Peders fall var det precis det som behövdes. Med noggrann planering och nya prioriteringar föll pusselbitarna på plats. Han, som bland annat utbildat sig till grafisk tecknare och arbetat i både Tyskland och England, hittade hem, och en slingrig karriärväg började räta ut sig.
LÄS OCKSÅ: Designern Isabel Marant: ”Jag känner mig inte som mig själv utan mitt gråa hår”
– Jag har gjort många avstickare, och det är jag glad för. Ridsport kan du i princip hålla på med från det att du är tonåring tills du är pensionär. Om jag alltid hade varit på den nivån som jag är nu, och varit tvungen att välja bort saker, då skulle mitt liv ha blivit väldigt begränsat. Nu har jag i stället skaffat mig en erfarenhetsbank som jag har stor användning för.
Med framgångarna kom hjulen att rulla allt snabbare: förfrågningarna om att delta i olika arrangemang blev fler, parallellt med att tävlingsschemat intensifierades. Efter OS i Rio de Janeiro 2016, där Peder tog silver med hästen All In, blev uttrycket ”medaljens baksida” plötsligt verkligt. Han fick lunginflammation, kände sig trött och stressad.
Jag börjar skaka och hyperventilera. Det känns som om jag inte kan andas. ”Vad är det som händer med min kropp?” tänker jag. Det är en konstig upplevelse att kroppen lever ett eget liv, jag försöker verkligen ta mig samman men kan inte.
Efter den smällen har jag blivit bättre på att koppla av när jag är hemma. Jag kan unna mig en halvdag ledigt för att läsa en bok till exempel
På sjukhuset konstaterade man att kroppen sagt ifrån i form av en panikångestattack. Härefter följde total vila och tävlingsuppehåll i ett par månader.
– Efter den smällen har jag blivit bättre på att koppla av när jag är hemma. Jag kan unna mig en halvdag ledigt för att läsa en bok till exempel. Då stänger jag också ner alla sociala plattformar. De blir lätt tidstjuvar annars, som stjäl koncentration från det som är mer angeläget.
Och det är rätt givet: för att kunna hantera ett högt tempo med återkommande press krävs det att man känner sig själv och vet sina gränser. Peder har tidigare berättat att han emellanåt valt att få professionell hjälp för att reda ut tankar och livsval.
– Det är ett sätt lyfta sig själv som jag tror att många skulle ha nytta av. Det behöver inte nödvändigtvis vara samtal med en psykolog, det kan vara någon annan förnuftig utomstående som orkar lyssna när du pratar om dig själv och som inte styrs av en egen agenda.
– Det handlar om att jobba med sig själv, att ta sig tiden att reda ut var man befinner sig i livet och vart man vill komma. Jag kan gå undan ibland med en kopp kaffe, papper och penna, och skissa upp olika alternativ i lugn och ro. Det är ett bra sätt att hitta lösningar på olika situationer och skapa en handlingsplan. Det räcker inte med att bara sitta och önska sig saker.
VECKAN EFTER VÅR FOTOGRAFERING tävlar Peder i New York och ett par dagar efter hemkomsten åker han vidare till Barcelona med en ny uppsättning hästar. I stora drag är det så veckorna ser ut, året om. Några dagar hemma på gården med familjen och sedan tävlingar någonstans i världen under helgerna. Samtidigt är han och Lisen ständigt på jakt efter nya hästar att arbeta med. För en ryttare är till syvende och sist ingenting utan en talangfull och samarbetsvillig häst.
Att hitta balans i livet är något av det svåraste som finns. Framgång innebär att man får sätta mycket åt sidan för att kunna fokusera på målet
– Oftast blir man besviken, att hitta rätt är ungefär som att leta efter en nål i en höstack. Men när man väl gör det, då är det som om himmelriket öppnar sig.
I dag finns ett trettiotal hästar i boxarna på gården, och nio anställda. Hittills har ingen av sönerna visat någon större entusiasm för livet i stallet.
LÄS OCKSÅ: Céline Dion, 51: Jag har aldrig känt mig så vacker och stark som nu
– Det är klart att det hade varit kul om någon av dem varit intresserad. Jag hade kunnat stötta dem på olika sätt och lära ut mycket. Å andra sidan skulle jag aldrig vilja att de gjorde saker enbart för vår skull. Barnen måste själva få hitta det som ger dem mening och som de kan brinna för.
I skrivande stund ligger Peder Fredricson på fjärde plats i världsrankningen efter att ha varit tvåa länge. Vad är nästa mål - att bli bäst i världen?
– Förr tänkte jag aldrig så, men nu när jag är så nära är det en annan sak. Givetvis vill jag att det går uppåt i stället för nedåt framöver. Och jag hoppas att jag har några dörrar till att öppna ... På sista sidan i boken sammanfattar han sin livsberättelse, fram till nu, med följande rader:
Att hitta balans i livet är något av det svåraste som finns. Framgång innebär att man får sätta mycket åt sidan för att kunna fokusera på målet. Det kan vara väldigt ensamt. Jag är därför så tacksam för att jag har min familj - Lisen, Carsten, Hjalmar och Bill. Ni är förstås viktigare än alla hästar och medaljer och min kärlek till er är gränslös.
Så skriver bara någon som kan prioritera - och vet att skilja viktigt från oviktigt.
PS! Peders konst finns att se och köpa på grevlunda.com.
AV: ULRIKA NORBERG
FOTO: VIKTOR NILSSON
STYLING: GORJAN LAUSEGER