Regissören Jane Campion: ”Filmvärlden är så oerhört ojämlik för kvinnor”

Mitt i en mening avbryter Jane Campion intervjun och utbrister:

– Men du sitter ju mitt i solen? Ska vi be dem ordna fram ett parasoll?

Nej då, det behövs inte. För den som kommer från Europas nordligare breddgrader känns inte solskenet som strålar över Medelhavet och terrassen vid Hotel Excelsiors pool i Venedig särskilt besvärande. Campion sitter redan i parasollskugga, och om man som hon är van vid att tillbringa stora delar av sin tid i Australien är man nog van vid värme av den mer intensiva sorten. 

Varför berättar jag nu detta? Jo, för att framhålla att Jane Campion är en av de få kända regissörer och skådespelare jag intervjuat som faktiskt också verkar bry sig om den som intervjuar, som vill se till att också vi har det bra och inte till exempel smälter bort i solen. Den djupt kända empati och mänsklighet som kännetecknar hennes filmer verkar också känneteckna henne själv. Och hon är blygsam, utan att det känns påklistrat. När jag säger till henne, att innan jag lämnade Sverige för att resa till filmfestivalen i Venedig, var det många som sa ”oh, en ny Jane Campion-film, den ser jag fram emot”, svarar hon:

– Det är självklart trevligt att höra, men jag förstår det inte. Jag tror alltid att alla ska hata mig. Man kommer alltid ihåg dem som hatar en, det är någonting stort. Men jag hoppas att jag inte ska göra de som vill se min film besvikna.

Hon tillägger:

– Film räddade mitt liv när jag var ung. Jag hade inte hittat mitt sammanhang, så jag gick på bio och såg allting, och det fick mig att vilja bli vuxen. Film innebar liv och civilisation för mig.

Filmen hon kommit till Venedig med (och som vid prisutdelningen tio dagar senare ska ge henne festivalens regipris) heter The power of the dog och bygger på en bok av Thomas Savage. Den utspelas i den amerikanska delstaten Montana på 1920-talet. Den mycket hårdföre och brutale Phil – spelad av Benedict Cumberbatch – har en ranch tillsammans med sin mjukare och betydligt mer belevade bror George. Den sistnämnde kommer en dag hem med en hustru. Han har gift sig med Rose, som drivit en sorts bed and breakfast i en närliggande stad. Med sig har Rose sin son Peter, en tonårspojke vars ofta till synes feminina uttryck får Phil och de andra kofösarna att häckla honom. Men Rose och Peters ankomst väcker också förbjudna känslor i machomannen Pete.

Det är en film som är svår att skriva om eftersom det finns hemligheter och vändningar som inte bör avslöjas. Och hur ska man tolka den? Jane Campion skrattar, vilket hon för övrigt gör ofta.

– Jag skulle aldrig komma på idén att berätta vad jag tror. Alla ledtrådar finns där, och var och en får nysta upp det som hon eller han kan. Kanske sitter du om någon vecka eller så och tänker: ”Men visst, det är ju så det måste vara.”

Även om Rose, spelad av Kirsten Dunst, är en stor och viktig roll är det männen som dominerar The power of the dog, något som gör att den sticker av från det mesta som Jane Campion har gjort tidigare. I genombrottsfilmen Pianot (som vann Guldpalmen i Cannes och därefter tre Oscar) står en kvinna, spelad av Holly Hunter, i centrum. Och även filmer och serier som Holy smoke, In the cut, Bright star och Top of the lake har varit centrerade kring kvinnor. Feminismen är viktig för Jane Campion, och hon är oerhört tacksam över att hon inte längre är den enda kvinna som vunnit Guldpalmen i Cannes, detta sedan Julia Ducournau i år vann priset för Titane.

Filmvärlden är oerhört ojämlik för kvinnor, men nu händer det något

– Hela filmvärlden borde pusta ut. Detsamma gäller ju Oscar, där Chloé Zao vann för Nomadland i år. Varje år har jag tänkt: ”Snälla, låt det hända något i år.” Det är fantastiskt. Filmvärlden är så oerhört ojämlik för kvinnor. Men det händer något nu, det finns ett sug efter fler kvinnor. Det är något som beror på metoo, och det gör mig oerhört lycklig.

Vi tittar bakåt, till tv-serien Top of the lake, en oerhört mörk historia om mord, övergrepp och trafficking och med Elisabeth Moss i huvudrollen. 

Säsong två utspelas i Sydney och handlar om trafficking av unga asiatiska kvinnor. Jane Campion blir arg när hon talar om det ämnet.

– Sättet som asiatiska kvinnor behandlas på i Sydney … Det finns en stor sexindustri i stan, och det finns en stor sexturism. Det gör mig så förbannad. Jag tror på alla människors rätt till ett bra liv.

I denna andra säsong spelar svenske David Dencik ”the bad guy”. Jane Campion berättar varför:

– Jag var på besök i Stockholm och när jag läste en tidskrift såg jag en bild på David där han såg så oerhört intensiv ut. Och när det sedan blev dags att göra auditions hade jag honom i åtanke. Han skickade ett band med sin audition och han var bättre än alla andra. Han är smart och duktig och han kan spela vad som helst. Och han talar utmärkt engelska.

Hon tillämpade även lite nepotism och gav en roll till sin dotter Alice Englert.

– Jag skrev den rollen för henne. Hon är en väldigt bra skådespelare. Det är bra att kunna göra någonting sådant för sitt barn. 

Hon är annars inte speciellt pigg på att tala om sitt privatliv, men i en intervju för några år sedan talade hon om hur det kändes att ha fått missfall 1993, precis efter det att hon vunnit Guldpalmen för Pianot:

– Jag är på ett sätt tacksam över erfarenheten med babyn som inte överlevde, eftersom det fick mig att känna en annan sorts smärta. När man har upplevt en sådan död blir man medlem av en klubb som man aldrig kommer att lämna.

– Det var den värsta tiden i mitt liv. Jag kunde inte njuta av framgången på något sätt. Jag tillbringade sex månader med oerhört intensiv smärta och sorg.

Top of the lake blev en stor framgång världen över, och Jane Campion säger att det var kul att arbeta med tv eftersom det är mycket friare än när man gör spelfilm. 

– Å andra sidan är det långt, det blev ju tolv avsnitt. Så nu när jag gjorde film igen kunde jag njuta av vilken perfekt längd två timmar är.

The power of the dog är hennes första långfilm på elva år.

– Jag läste boken och blev alldeles hänförd. Det var det som gjorde att jag ville göra filmen, och jag började skriva manuset. Det fanns en energi i berättelsen, men den var också skrämmande. Det är en komplex berättelse, det kändes som om jag stod på en klippkant, och jag blev intresserad av hur det hela jagade mig. 

Det var så mycket djupa psykiska detaljer att jag gick till en drömspecialist. Vi hade oerhört intressanta diskussioner. Det var som om hon var en regissörs-coach.

– Det var så mycket djupa psykiska detaljer att jag gick till en drömspecialist. Det var för övrigt något jag funderade över att göra när jag var ung, men då vågade jag inte. Den här kvinnan jag gick till, hon läste manuset och fick allt att komma samman. Hon främjade relationen mellan manus och karaktärer. Vi hade oerhört intressanta diskussioner. Det var som om hon var en regissörs-coach. Det var en av de bästa upplevelser jag har haft.

Jane Campion delar sin tid mellan Nya Zeeland, där hon är född, och Sydney i Australien. Hon talar varmt om Nya Zeelands premiärminister Jacinda Ardern, och hur hon har tacklat coronapandemin. Och hon berättar med viss förvåning i rösten hur bra det gick att filma The power of the dog i Nya Zeeland och låta naturen där så att säga bli ”stand in” för det riktiga Montana i USA.

– Jag hade tänkt filma i USA, men så föreslogs det att liknande natur finns i Nya Zeeland. Jag trodde de skämtade med mig, men så insåg jag att de hade rätt. Så vi filmade i Nya Zeeland, man jag krävde att jag skulle få flyga in några äkta cowboys.

Hon tvekar lite inför om man ska kalla The power of the dog för en västern-film.

– Jag ser den mer som ett drama, som ett kammarspel.

Vad man än definierar den som, är det en film med majestätiska vyer – och Jane Campion hoppas att filmen vid sidan av streaming ska kunna gå att se på bio.

– Jag tror att publiken längtar efter att få gå på bio och se en film som den här, med ett storslaget anslag. 

LÄS OCKSÅ The crowns Olivia Colman: ”Ju äldre jag blir, desto bättre roller får jag”

LÄS ÄVEN Sarah Jessica Parker ryter ifrån mot ålderismen: ”Vad ska jag göra? Sluta åldras? Försvinna?”