Sigourney Weaver om aborträtten, nya Avatar och varför hon bytte namn

Sigourney Weaver är inte bara en oerhört bra skådespelare – hon är också ovanligt lång. Med sina 180 centimeter märks hon inte bara genom sin utstrålning när hon kommer in i rummet, utan även för att hon ofta är huvudet längre än de flesta andra. Och det var längden som fick henne att 13 år gammal byta förnamn.

– När jag var elva var jag så lång att normalt långa barn inte ville umgås med mig. Jag hette Susan Alexandra, man kallade mig Susie eller Sue. Jag var alldeles för lång för att ha ett kort namn. Så jag bestämde mig för Sigourney. Tre stavelser långt, det kändes mycket bättre, säger hon.

Längden gjorde att Sigourney i början av sin karriär hade dåligt självförtroende och var väldigt blyg. Hon säger att hon ständigt bedömdes som ”för lång” eller ”för stollig”, att hon kände sig besvärad av det. I stället förlitade hon sig på att det var bra manuskript som skulle bära henne, och att hon skulle kunna ta sig fram genom sin professionalitet och inte genom den där sortens charm som kan ge även mindre begåvade skådespelare en karriär.

Och snacka om att Sigourney Weaver har lyckats med detta. Hon är nu 73 år gammal, är ständigt ­filmaktuell och kan se tillbaka på en karriär som inrymmer allt från den ikoniska rollen som alla tiders mesta kvinnliga actionhjälte, Ripley i Alien-filmerna, till fint sinne för komik i filmer som Ghostbusters och Working girl. Denna vinter är hon aktuell i inte mindre än tre nya filmer och en nygammal – abortdramat Call Jane, komedin The good house, äventyrsfilmen Avatar, som får nypremiär, och dess fortsättning Avatar 2. Under våren 2023 kommer dessutom The master gardener. När DV möter henne säger hon att det känns lite konstigt att vara aktuell med så många projekt samtidigt. 

– Det känns som om jag hade kastat ut ett gäng magiska bönor genom fönstret och så plötsligt växte alla upp samtidigt. 

Det lärde mig att aldrig ge upp

Men att det var skådespelare Sigourney skulle bli var verkligen ingen självklarhet. Faktum är att hennes föräldrar försökte få henne att undvika den karriär­vägen. Både pappan och mamman arbetade i branschen (pappa Sylvester var tv-producent, mamma Elizabeth var skådespelare), och menade att om dottern fick gå på teaterskola skulle hon bli avskräckt. Och det blev nästan så. Sigourney blev mobbad och dåligt behandlad på Yale Drama School. Hon har tidigare berättat att lärarna var rent ut elaka, men att hon hängde i – och samtidigt som hon tog examen fick de elaka lärarna sparken.

– Det lärde mig att aldrig ge upp.

Fick Oscarsnominering för Aliens

Efter en biroll i Annie Hall fick hon 30 år gammal huvudrollen i Ridley Scotts numera klassiska mix av skräck och science fiction, Alien. Sju år senare gjorde hon rollen igen, i James Camerons Aliens. Resultatet blev en Oscarsnominering. Nyligen vann Alien en omröstning om vilken film de tillfrågade helst vill se igen. Sigourney Weaver ser frågande ut.

– Verkligen? Det gör mig glad, men också för­vånad. Kan det bero på att det är science fiction, att det är kul att göra ett besök i en framtid som också är en verklig värld? Besättningen i Alien var vanliga människor, rymdskeppet var inte särskilt märk­­värdigt.

2009 befann hon sig åter i rymden, i James Camerons Avatar, en maffig film som inte bara kritiserade miljöförstöring i äventyrsfilmens form, utan också med 3D-teknik testade filmtekniken till det yttersta. Den är filmhistoriens hittills mest inkomstbringande film. Handlingen utspelar sig på planeten Pandora, där det infödda folket Na’vis hotas av människans plundring av naturen. Huvudpersonerna låter sig förvandlas till avatarer som liknar de långa, blå Na’vis. (Låter det krångligt? Ja, det är inte så lätt att förklara, men se filmen, det är den värd.)

I Avatar spelar Sigourney Weaver forskaren Grace, som dödas i slutet. Så hur ska man tolka att hon är med i rollistan till Avatar 2, som har undertiteln The way of water? Överlevde Grace? 

– Nej, säger Sigourney.

– Jag spelar en 14-årig Na’vi-flicka som tillbringar mycket tid under vattnet. Jag fick träna parkour och lära mig djuphavsdykning. Jag kan nu hålla andan under vattnet i mer än sex minuter. Visst är det underbart med ett jobb där du får lära dig någonting nytt som du sedan kan ta med dig resten av livet? Det var speciellt kul att jag fick lära mig att dyka.

Hon är självfallet mycket hemlighetsfull kring filmens handling, men säger:

– Det är en underbar, övertygande berättelse om vad som händer med den här Na’vi-familjen. Och innan den kommer är det ju ny­­premiär för den första Avatar-filmen, som James har jobbat med så att den ska se ännu mera uppslukande ut på ett sätt som förbereder publiken för att ge sig in i uppföljaren. 

Aktuell med nya filmen Call Jane

Nu i vinter kan vi också se Sigourney i Call Jane, ett drama som utspelas på 1960-talet. Huvudpersonen Joy (Elizabeth Banks) väntar sitt andra barn men får veta att graviditeten hotar hennes liv. Det går inte att få en abort. Det hon kan göra är att ringa nödnumret till ”the Janes”, en grupp kvinnor som i hemlighet hjälper andra att få möjlighet till abort. Sigourney Weaver är övertygad abortförespråkare, och hon säger att hon fick en chock när USA:s högsta domstol tidigare i år upphävde aborträtten i USA.

Kvinnors liv står på spel

– Kvinnors liv står på spel. Vi kan inte låta det här få fortsätta, det visar på en sådan stor brist på medkänsla. Kvinnans rätt att själv få välja måste skyddas. Att dra tillbaka någonting som funnits i så många år, det är fruktansvärt. Det här är en film jag är väldigt stolt över och jag hoppas att de som ser den påminns om vad det är som står på spel här – det är kvinnors liv. Det här kan inte ta bort vår vilja till utveckling, men jag fruktar för många kvinnors liv.

Sigourney Weaver säger att vad hon än väljer att jobba med så vill hon att det ska vara en film eller en pjäs som betyder någonting för henne. 

– Först och främst är det manuset. Jag är gammalmodig: det ska vara en början, en mitt, ett slut. Sedan kommer regissören och sedan rollen. Jag känner att hurdan rollen än är, så kan jag vanligtvis göra någonting med den. 

Makeupartisten Brigitte Reiss-Andersen: ”Alla älskar Sigourney”

Den svenska makeupartisten Brigitte Reiss-Andersen flyttade till USA 1982 och har sedan dess jobbat med stora modeplåtningar, på filmset och med att göra kändisar extra tjusiga inför röda mattan och andra stora event. En av dem hon jobbat mycket med genom åren är Sigourney Weaver, och för DV berättar Brigitte mer om samarbetet med en av Hollywoods riktiga tungviktare. 

– Vårt första jobb var ett omslag för Harper’s & Queen 1997. Vi hade mycket att tala om: våra barn, mode, mat, teater, film, politik och miljön. Det var början på en konversation som fortfarande pågår, 25 år senare. Trots att vi inte har jobbat ihop konstant under alla dessa år har vi fortsatt att vara vänner. 

Vad var ditt första intryck av Sigourney?

– I motsats till många av mina kunder är hon först och främst en riktig ”New Yorker”, en kosmopolit och världsresenär. Att hon är en legendarisk skådespelerska kommer i andra hand.

Hur skulle du beskriva henne som person? 

– Hon är underbart nyfiken, inte alls blasé, och dynamisk, positiv och öppen för nya idéer. Hon har respekt för alla som jobbar med henne, från filmteknikerna till oss som jobbar med hår och makeup, och hon förstår processen. Alla älskar henne. När vi är i Frankrike blir folk helt tokiga eftersom hon har jobbat där och talar franska.

Har Sigourney några favoritlooker när det gäller makeup?

– Det är viktigt för Sigourney att hon känner igen sig själv, så att säga. Hon är 73 år och idén är att se så bra ut som möjligt, inte att se yngre ut till varje pris. Dessutom vill hon alltid att makeupen stämmer överens med tillställningen. Är det Oscarkväll i Hollywood så kör vi full glam, annars kan det vara en mycket lättare look. Jag prövar alltid nya produkter, trick och färger så att det ska kännas spännande och kul.

Hur är stämningen innan stora galor och event?

– Vi har båda så mycket erfarenhet av all press, prisutdelningar och röda mattor av alla slag att jag utan att skryta kan säga att vi är superproffs. Mitt jobb är att se till att allt är perfekt förberett för att hålla stressnivån under kontroll. Jag vet vad hon ska ha på sig, och hela teamet har samarbetat så när den stora dagen kommer kan vi skratta och ha det trevligt. 

Finns det någon händelse från era år ihop som fastnat speciellt mycket i minnet?

– Vi har haft så många dramatiska och komiska äventyr under åren. Många har med wardrobe malfunction-drama att göra. Som tur är arbetade jag med filmkostym i Sverige innan jag blev makeupartist så jag kan fixa det mesta. Jag har sytt ihop, klistrat, klippt upp och strukit hennes klänningar minuter innan röda mattan ett antal gånger. 

– En gång talade vi om vilka tv-serier vi tycker om. Jag var väldigt entusiastisk över den franska Netflix-serien Call my agent och tjatade om att hon måste se den, vilket hon gjorde. Ett par månader senare ringde hon, jätteupphetsad, och berättade att de hade ringt och ville jobba med henne i ett avsnitt. Eftersom hon kände till serien sa hon ja direkt, utan att läsa manuset. Hon övertalade dem att boka mig också, och vi hade så himla roligt under inspelningen i Paris.

LÄS ÄVEN Lashana Lynch: ”Det kändes som att jag blev rånad på min karriär”

LÄS ÄVEN Stjärnorna: ”Dags att rebranda klimakteriet”