Skådespelaren Aliette Opheim: ”Det finns ingen jag är så intresserad av som mig själv”
I tv-rutan har vi sett henne som Kristi brud, hockeymorsa och polis. Starka, kraftfulla karaktärer som hon alltid lyckas fylla med lite extra strålglans. DV har träffat skådespelaren Aliette Opheim, en av Sveriges mest karismatiska och spännande nya stjärnor.
Aliette Opheim. Du har säkert sett henne i någon tv-serie eller film, men du kanske inte skulle känna igen henne om du mötte henne på stan. Hon gjorde sin första roll redan 2004, men försvann sedan från rampljuset under några år. Rollen i Kalifat blev en vändpunkt, och under de senaste månaderna har vi sett henne i C More-dramat Knutby som är baserat på verkliga händelser. Med långt tjockt svart hår och ifyllda ögonbryn porträtterar hon den ökända Kristi brud.
Aliette Opheim
Gör Skådespelare.
Ålder 36 år.
Bor Stockholm.
Familj Mamma, pappa, två systrar, två bröder och pojkvän.
Aktuell Mörkt hjärta på Discovery+ och Kanal 5, och Svart krabba på Netflix. Serien Knutby finns att streama på C More och Kalifat på Netflix.
Men den Aliette som jag har framför mig i kaféet på museet Fotografiska i Stockholm ser helt annorlunda ut. Hon bär en stickad mönstrad kofta i brunbeige färger. På händerna har hon stora ringar och i öronen hänger örhängen i olika storlekar och stilar, och hon berättar att hon nyligen har börjat bära smycken. Håret är chokladbrunt och utsläppt i lätta vågor. Aliette beställer en kopp te och vi slår oss ner i en soffa. Jag måste börja med frågan jag tänkt allra mest på.
När jag googlade dig dök du upp i så många olika hårfärger, så vilken är din naturliga?
– Jag är blond, men har blivit mörkare med åren. Dock envisas alla produktioner med att ha mig mörkhårig.
Vem är Aliette Opheim?
– Jag vet inte riktigt vem jag är. Jag tror att jag försöker ta reda på det genom de roller jag gör. Även genom att lära mig nya saker. Den dagen man vet helt vem man är tror jag att det är dags att börja leta igen.
Jag är lite självupptagen, med storhetsvansinne blandat med självförakt.
Hur skulle de runt dig beskriva dig?
– Alla jag har runt mig känner mig på olika sätt. Min mamma skulle säga en sak och min pojkvän en annan, jag är olika i olika relationer, men alla sidor är en del av mig. Just nu är jag ganska sökande, nyfiken, omtänksam, snäll, jobbig. Lite självupptagen med storhetsvansinne blandat med självförakt. Jag är känslig och gråter mycket. Generellt är jag väldigt emotionell.
Stämmer det att du var stökig under uppväxten?
– Jag vet inte om jag var stökigare än någon annan, allt är relativt men jag har nog alltid haft en läggning som varit lite mer gränslös. Det var viktigt för mig att vara tuff och testa på ytterligheter och då hamnade jag i lite mer riskfyllda sammanhang. Men det var där jag trivdes bäst, allt som var fyrkantigt och höll sig till reglerna gav inte möjlighet till utveckling. Jag tycker om att navigera på gränserna även i dag, men nu visar det sig mer i mitt skådespeleri och inåt. Jag tycker att det är superspännande att dyka ner i min egen person. Det finns ingen jag är så intresserad av som mig själv.
Intressant. Hur menar du då?
– Om jag vågar har jag tillgång till hela mig själv, det har jag inte med någon annan på samma sätt. Jag tror att genom att lära känna oss själva förstår vi även andra. Det betyder inte att jag ska utgå ifrån att alla fungerar som mig utan jag tror att ju mer vi lär oss om vårt eget beteende och psyke, desto ödmjukare blir vi i mötet med andra. Och därmed öppnare för det som är olikt.
På gymnasiet gick du estetisk linje med inriktning sång. Hade du artistdrömmar?
– Jag gick sånglinjen endast för att jag var skoltrött och ville gå något mindre pluggigt. Jag läste ”modern soul”. De hade även rap och hiphop-linje. Linda Pira och Sebbe Stakset gick där samtidigt som mig. Skolan var lite flummig, det påminde om en high school-film där någon stod och rappade vid receptionen, en bit bort stod ett tjejgäng och bråkade och bredvid dem stod några och flätade varandras hår. Och sedan kom basketkillarna i grupp.
Det låter ju riktigt kul!
– Ja, jag blev ju också ”upptäckt” på gymnasiet genom att en registudent på Dramatiska Institutet kom till vår skola och letade skådespelare till sin kommande film. I dag jobbar han som fotograf och det var faktiskt han som filmade Kalifat. Så det var ju tur att jag gick där.
Sjunger du fortfarande?
– Nej, egentligen inte. Men jag har nyligen börjat ta sånglektioner eftersom det är bra att kunna när man är skådespelare. Jag ska provfilma för en roll snart som även kräver att man kan sjunga.
Det finns någonting spännande med att gräva fram det förflutna. Kanske är det lite det jag håller på med nu, med mig själv?
Vad hade du för drömmar som liten?
– När jag gick på låg- och mellanstadiet ville jag bli arkeolog. Jag var väldigt intresserad av historia och religion, och jag tycker att det finns någonting spännande med att gräva fram det förflutna. Kanske är det lite det jag håller på med nu, med mig själv? Jag tycker det är spännande att alla tidsepoker, allt som någonsin hänt, finns dokumenterat. Bokstavligen skrivet i sten.
Du känns tuff och modig. Vad är du rädd för?
– Jag är inte tuff men försöker att bli modigare för rädslor begränsar oss så mycket. Jag försöker möta dem. Jag är mörkrädd exempelvis, vatten skrämmer mig också mycket. Jag tror att det hänger ihop med mörkret. Båda är lite en symbol för det okända och undermedvetna. Vad finns i djupet? Men jag gillar att vara uppe på natten, det är en annan närvaro som infinner sig då, så jag försöker bli vän med mörkret. När corona kom våren 2020 var jag på Island och blev fast där i fyra månader utan möjlighet att åka hem. Då bodde jag ensam i en stuga mitt i ingenstans. Jag var rädd och skrämde upp mig själv. Jag är fortfarande rädd för mörker men det börjar bli bättre.
Hur var det att bo där?
– Jag tyckte om isoleringen och jag fick möta mig själv på ett helt nytt sätt. Jag ska faktiskt på ett silent retreat och bo själv i en stuga om ett tag. En vecka utan mobil, inga människor, ingen distraktion. Jag är intresserad av vad som finns bakom allt det där.
Vad gör du en ledig dag?
– En ledig dag börjar jag med att sätta på P1 på min radio i köket. Värma bröd i ugn, färskpressad apelsinjuice. Koka en hel kanna med te. Lyssna på föreläsningar på nätet. Läsa en bok. Mysa med mina katter. Gå runt och städa. Jag älskar att gå runt och plocka och göra i ordning. Och sedan tända ljus, jag älskar att tända ljus.
När hade du senast en sådan dag?
– I dag faktiskt!
Du medverkar i serien Knutby som går på C More. Hur var det att spela Kristi brud, eller Eva som hon kallas i serien?
– Det var väldigt utmanande, det är precis en sådan komplex karaktär jag älskar att dyka in i. Jag tyckte om att spela henne. Hon var öm, varm och våldsam. Svår men rolig att spela.
Och sexscenerna?
– De var roliga att spela in. Jag är inte så pryd av mig och har inte svårt för nakenhet. Nu för tiden finns det en intimitetskoordinator på plats som ser till att allt känns okej för de inblandade, och hon var väldigt bra. Scenerna är ju explicita och jag och Einar Bredefeldt (som spelar pastorn Sindre/Helge Fossmo – reds anm.) hade samtal inför scenerna. Jag fick tänka bort mig själv och fokusera på vad Eva skulle göra i de scenerna, och då blev jag mer fri. Och sedan fick jag matcha det med vad jag Aliette är okej med att göra.
Innan Knutby såg vi dig i bland annat Kalifat. Jag läste att det inte var helt självklart att du skulle vara med där?
– Regissören Goran ville verkligen ha med mig, men jag var inte så sugen på rollen. Sedan var min karaktär Fatima från Bosnien, till en början tror jag att hon var från Mellanöstern, och jag är blond och svensk. Men Goran var fast besluten om att han ville ha mig i den rollen så till slut blev det så.
Det kom en del kritik inifrån branschen just om att du spelade en tjej med utländsk bakgrund, hur ser du på det?
– Jag förstår kritiken men samtidigt ville ju regissören, som själv har utländsk bakgrund, ha mig i rollen och då blev det svårt att tacka nej. Att vara skådespelare har sedan urminnes tider handlat om att transformera sig själv, att byta skepnad. Och det ska kunna gå åt alla möjliga håll – en som heter Fatima på riktigt och inte har svensk bakgrund ska kunna spela pursvensk – och det är väl dit vi inte riktigt har kommit.
Nej precis.
– Vi är mer fria och tillåtande på teaterscener, där kan vi överskrida könsroller och etnicitet på ett annat sätt. Vi kan spela ett träd om vi vill och alla är med på noterna därför att det är en gemensam överenskommelse, att vi lever i det imaginära rummet. Det är inte riktigt så på film, vilket jag kan förstå då filmens medium har i uppgift att representera verkligheten på något sätt. Men det blir ju väldigt tråkigt för skådespelaren om hon aldrig får spela någon annan form än den hon är stöpt i av naturen. Skådespelarens förmåga är ju transformationen.
Har du testat för någon roll som du inte fick som du verkligen ville ha?
– Ja, många! Senast Kristina i Utvandrarna. Jag har inte hunnit se den än på bio men ser fram emot det.
Provfilmar du ofta för internationella projekt?
– Ja det blir en del. Det är så enkelt när man bara kan spela in ett selftape. Dock har det blivit mindre sedan corona.
Är drömmen att jobba i Hollywood?
– Inte specifikt Hollywood. Men absolut att få jobba över hela världen.
En anledning till att du tog paus från skådespeleriet var att du inte ville bli känd. Hur ser det ut i dag? Blir du igenkänd?
– Jag blir igenkänd i samband med premiärer av serier jag gör, men sedan brukar det lugna ner sig. Folk är snälla och jag tycker om när någon kommer fram. Dock blir jag blyg och vet inte vad jag ska säga. Jag är en sucker för bekräftelse, men jag har inget behov av att vara känd för något annat än skådespeleriet. Jag har en sida i mig som älskar att synas, men den är i konflikt med den sidan av mig som vill vara för mig själv och hemlig. De slåss och är lite avundsjuka på varandra. Jag sitter hellre hemma och läser en bok än går på galor, och jag har väldigt svårt för kallprat och det ytliga.
Jag har en sida i mig som älskar att synas, men den är i konflikt med den sidan av mig som vill vara för mig själv och henlig.
På tal om galor … Beskriv din stil!
– Min stil är bekväm. Jag går i vattentäta Uggs under vinterhalvåret och i flipflops resten av året. Hittar jag något plagg jag gillar så använder jag det hela tiden. Koftan jag har på mig nu köpte jag på Island och jag har haft den varje dag de senaste veckorna. Men skulle man titta in i min garderob skulle man nog säga att mina kläder är 70-talsinspirerade. Väl utvalda plagg där många är köpta på second hand.
Vad betyder mode för dig?
– Mode är ett sätt att uttrycka sig och visa vem man är. När det kommer till just mode som i kläder är jag inte så intresserad, däremot älskar jag inredning och att skapa min egen värld i hemmet.
Hur ser det ut hemma hos dig?
– Det är ganska mjukt, varmt och lekfullt. Jag har en rostrosa soffa och ett fantastiskt skåp som är blått, brunt, rött och rosa. Det lyser varmt i rummet och är lite magiskt på något sätt. Jag tycker om hantverk och konst. Jag tycker om att ha saker som betyder något för mig, oavsett om det är kläder, smycken eller möbler. Nu för tiden köper jag inget för att ha det ”så länge”. När jag köper något så är det för att jag verkligen vill ha det. Jag ser det som att vi delar livet ihop. Jag följer inte trender, det är övergående och utbytbart.
Vad är det dyraste du köpt?
– Jag älskar auktioner och gamla grejer. Jag köpte en dyr vilstol men det var det värt för den kommer att vara med hela livet.
Jag läste att du jobbat som fotomodell, hur var den tiden?
– Haha, det är lustigt för jag har aldrig gjort det. Jag förstår inte var det kommer ifrån.
Jag tänker att det kommer från dina perfekta kindben. Har du några skönhetsrutiner?
– En gång i månaden går jag på ansiktsbehandling, där vi klämmer och sedan kör syramask och guldmask. Det har jag gjort i nästan sju år. Det skulle jag inte kunna leva utan. Innan var jag torsk på dyra produkter men nu har jag bestämt mig för att lägga mindre pengar på det och använda mer naturliga ingredienser, så nu kör jag Weledas Skin food och gammal hederlig Nivea. Varje morgon och kväll blöter jag ansiktet med en kokhet handduk, och sedan smörjer jag in mig. Det skulle jag nog aldrig missa, hur trött jag än är.
Kommer vi att få se dig i någon annan roll än som skådespelare?
– Jag vill regissera, och det tror jag att jag kommer göra snart. Sedan vill jag skriva. Kanske en bok. Jag tror att vi alla har något att berätta. För min del handlar det främst om åren innan jag blev skådespelerska. Tidigare har jag tänkt att man bara kan skriva en bok om sitt liv när man är gammal och grå, men jag har insett att även en yngre person kan dela med sig av händelser från sitt liv.
Vad ser vi dig i härnäst?
– Mörkt hjärta som är en miniserie i fem delar på Discovery+. Den är verklighetsbaserad och handlar om ett mordfall där en tjej engagerade sig i ett försvinnande genom Missing People och löste mordfallet mer eller mindre på egen hand. Henne spelar jag.
Vad drömmer du om?
– Jag drömmer om att lära mig ett nytt hantverk, exempelvis att väva. Skapa mer saker med mina händer. Bygga något.
LÄS OCKSÅ Lisa Carlehed om rollen som Kristina i Utvandrarna – och att alltid känna sig som en utböling
LÄS MER Izabella Scorupco: ”Jag har alltid varit besatt av hudvård”
