Stilikonen Jane Birkin om svartsjuka, konkurrensen med Brigitte Bardot och sitt underbara singelliv

Jane Birkin är rösten bakom en av världshistoriens mest kända kvinnliga orgasmer, i och med sin insats på låten Je t’aime … moi non plus från 1969. Låten skrevs av hennes älskare, den ökända franska artisten Serge Gainsbourg. Den upprörde påven, bannlystes från ett antal stora radiostationer och blev, så klart, en stor hit. En forskare meddelade dock nyligen att de ”kopuleringsljud” som Jane Birkin helt omedvetet influerade generationer av kvinnor att efterapa inte nödvändigtvis har något samband med kvinnlig njutning.

– Jag läste om det där, säger den nu 75-åriga Birkin. Allt jag kan säga är att i början av relationen med Serge höll vi ofta till på hotell som frekventerades av prostituerade, och folk där trodde att jag höll på att bli mördad. Oroliga hotellföreståndare knackade på dörren och sa: ”Få ut den lilla härifrån!” De trodde att jag var minderårig eftersom jag lät så mycket. Jag minns att jag sa: ”Vi är nog de enda på den här bordellen som faktiskt älskar varandra.” Så vi blev utkastade och fick gå till vårt chica hotell i det sjätte arrondissementet i stället, där vi kunde låta så mycket vi ville. 

Hotellföreståndarna trodde att jag var minderårig – och att jag höll på att bli mördad

Gainsbourg och Birkin träffades när hon var 21 år och hade lämnat Londonstadsdelen Chelsea för Frankrike tillsammans med sin lilla dotter efter ett ”kallt och olämpligt” äktenskap med kompositören John Barry, mannen bakom James Bond-temat. Gainsbourg, 18 år äldre och far till Birkins andra dotter Charlotte, presenterade henne inte bara för orgasmer utan även för Paris, där hon har bott sedan dess.

Det har gått över 40 år sedan Gainsbourg (som dog 1991) och Birkin separerade, och hon har haft två seriösa relationer och fått ytterligare en dotter under tiden, men han verkar fortfarande vara en av de personer som påverkar hennes liv mest. 

– Många artister och musiker tar sig själva på väldigt stort allvar, och de är sannerligen inte alltid den sortens person som har den oemotståndliga förmågan att få dig att skratta. Men Serge var sådan. Han bar alltid med sig en liten skrivbok med de senaste skämten. Han var ovanlig på det viset. Jag vet inte om Bob Dylan har en sprakande humor och skämt på fickan, men jag tvivlar på det. 

Tröttnade på Gainsbourgs kontrollbehov 

Gainsbourg och Birkin festade varenda natt och kom hem i lagom tid för att ta Birkins dotter Kate till skolan. Sedan sov de tills det var dags att hämta henne i skolan på eftermiddagen. Men med tiden tappade partylivet och drickandet sin dragningskraft, och känslan av att hon var hans leksak växte sig starkare. 

– Det blev tjatigt att Serge varje morgon vid klockan 5 hade problem att få in nyckeln i låset, och han blev ganska elak och man fick ge honom en knuff i ryggen. Han var väldigt dominant. Vi bodde i ett vackert svart hus och han bestämde var allting skulle vara och inte vara. Jag var tvungen att ta med barnen till ett hus ute på landet för att slippa bli bossad av honom.

Till slut lämnade hon Serge för regissören Jacques Doillon, som är pappa till dotter nummer tre, Lou, i dag en känd sångerska. 

– Det var som att flytta in i ett kloster: Jacques varken drack eller rökte. Men det var fint för barnen att kunna dra i väg på sina cyklar till Boulogneskogen, ett helt annat liv. Men när det visade sig att vi inte skulle gå till Maxim’s på nyårsafton och kasta konfetti på servitörerna kunde jag inte tro att det var sant. Vi skulle bara sitta och titta på klockan tills det blev midnatt. Det var så stilla. 

Så, vilken typ av nyårsafton föredrog hon?

– Att kasta konfetti på Maxim’s …

Serge blev den bästa sortens vän. Man blir väldigt tacksam när någon vill fortsätta ses, trots att man lämnat dem.

Men det före detta paret Gainsbourg och Birkin fortsatte att stå varandra nära. 

– Serge blev den bästa sortens vän. Vi blev vänner på ett sätt som vi inte var när vi var ett par. Man blir väldigt tacksam när någon vill fortsätta ses, trots att man lämnat dem. Jag blev så glad när han dök upp på middag, även när han var tillsammans med Bambou (von Paulus – reds. anm.) Min familj hade inget emot det och inte hans familj heller. 

Äldsta dottern dog – och Birkin fick en stroke

Både Serge Gainsbourg och John Barry är döda i dag, och det är även Jane Birkins äldsta dotter Kate. Efter många år av depression och missbruk föll hon ut genom ett fönster 2013 och dog, 46 år gammal. 

– Det är det mest chockerande som har hänt vår familj, säger Birkin. 

Man misstänkte att Kate tagit livet av sig men det fanns inga bevis för det. På sin senaste, mycket personliga, skiva Oh! Pardon tu dormais, finns en gripande låt som heter Cigarettes där Birkin funderar över om dottern öppnade fönstret för att vädra ut rök. ”Maybe it’s an accident, really dumb, who knows?” sjunger hon. På låten Ghosts sjunger hon om att ”Grandpa, grandma, mother, father, daughter, nephew, cats, dogs, husbands and friends”, alla är borta. 

Förra året fick Birkin en mildare stroke men är nu helt återställd.  

– Min bästa vän Gabrielle Crawford insåg att något var fel. Jag hade just gjort en spelning på La Baule och hade inte märkt av något, inget hände med mina armar eller ben eller mitt ansikte, men hon tyckte att jag såg ostadig ut. Gabrielle är en mycket försiktig person och hon känner mig väldigt väl – jag yrade om att jag ville ha en club sandwich vid 8 på morgonen och snubblade flera gånger, och tappade glas jag höll i. Men jag är ganska klumpig av naturen så jag reagerade inte över det. Men Gabrielle såg till att jag kom i väg till ett sjukhus, snabbt, så jag hade tur. Det hände inget allvarligt. 

Jag känner mig väldigt lyckligt lottad som kan vara ute på stan och handla på egen hand och vara självständig.

– Jag lever i ständig skräck för att att det ska hända något med mina vänner. Folk faller som käglor runt omkring mig. Jag känner mig väldigt lyckligt lottad som kan vara ute på stan och handla på egen hand och vara självständig. 

Så, har hon någon rutin för att hålla fast vid sin hälsa?

– Nej!

Stilikon som gett namn åt klassisk Hermèsväska

Jane Birkin pratar med mig i telefon (Zoom förvirrar henne) från sin våning i närheten av Boulevard Saint-Germain i Paris. Hennes två döttrar och fem barnbarn bor i närheten. 

– Men jag måste ofta titta på Instagram för att få reda på vad de sysslar med. Jag hatar det och jag hatar sms och de där små smiley-ansiktena. 

Birkin har alltid framhållits som en galjonsfigur för den parisiskt chica stilen, och i dag bär hon svarta byxor och en kashmirtröja över en t-shirt. Hon har just designat en kollektion för det franska märket APC.

– Den innehåller bland annat ett par byxor med riktigt djupa fickor, så du kan bära med dig allt du behöver. Det är mycket bättre än att släpa på en tung handväska. 

Säger kvinnan som gett namn åt väskklassikern Hermès Birkin, med ett prisspann som börjar någonstans runt 100 000 kronor och vars lyxigaste varianter har sålts för mångmiljonbelopp. 

Birkin-väskor i krokodilskinn eller knalliga färger förstår jag mig inte alls på.

– Jag har en, men jag gillar dem bara när de är svarta och väldigt enkla. De i krokodilskinn eller knalliga färger förstår jag mig inte alls på. Och du behöver någon som bär väskan åt dig. När jag är på turné bär min assistent min väska, annars skulle jag få en inflammation i någon sena. 

Trivs bäst som singel – glad att slippa sin svartsjuka

Efter att relationen med författaren Olivier Rolin tog slut 1996 har Jane Birkin varit singel, och nöjd med att slippa den intensiva svartsjuka som hon lider av. 

– Rädslan kommer alltid krypande tillbaka. Om personen du är tillsammans med gör en film känns allt farligt eftersom alla andra är så mycket mer attraktiva än vad du är. Det är en lättnad att slippa plåga sig själv med saker som ändå inte tar en någonstans. Till och med ditt ansikte ser förvridet och hemskt ut. När du ser dig själv i spegeln tänker du: ”Herregud, jag skulle inte komma tillbaka till ett sådant här ansikte.”

Så Birkin är mycket lyckligare ihop med sin bulldog Bella. 

– Det är underbart. Du behöver inte ägna en hel natt åt att säga förlåt till en hund för att du råkade bli arg över att den kom hem jättesent. Du hör bara hundens milda snarkande och blir lugn av det. 

Det är svårt att inte undra varför en så vacker och begåvad kvinna är så kroniskt svartsjuk.

– Jag tror att alla är lite osäkra, säger hon, vilket inte är ett svar. I tidigare intervjuer har hon sagt att det beror på att hon blev mobbad för att hon hade så små bröst när hon gick på internatskola på Isle of Wight, och att hon alltid jämfördes ofördelaktigt med sin mamma, en glamourös skådespelare. (Hennes pappa var en krigshjälte i den brittiska marinen.) Nu ger hon bara ett svar som är ytterligare ett exempel på dålig självkänsla, och säger att den enda anledningen till att hon spelade in Je t’aime var att hon oroade sig för att jobbet skulle gå till Brigitte Bardot om hon själv tackade nej. 

– Jag tänkte ”Jösses!”, för jag hade sett bilder där Serge och Bardot gosade i någon sorts telefonkiosk, så när han frågade mig sa jag ja direkt. 

Att titta på saker på egen hand är som att onanera.

I dag ägnar hon mycket tid åt att gå på bio, eftersom hon hatar att titta på Netflix hemma, helt solo. 

– Att titta på saker på egen hand är som att onanera, säger hon torrt. Efteråt känner du dig bara trött eftersom du inte har delat upplevelsen med någon. 

Det är tydligt att Birkin, trots att många år har gått, fortfarande besitter förmågan att chocka sin omgivning. 

Av Julia Llewellyn Smith/The Times/The Interview People

LÄS OCKSÅ Lena Olin och Tora Hallström om familjen, uppväxten och rollen som Hilma af Klint 

LÄS OCKSÅ Trenden: Mogna modeller tar över omslagen