Stjärnan Juliette Binoche, 58: ”Att visa sina former är mycket intressantare än att gömma dem”
Den franska superstjärnan Juliette Binoche är uppfriskande frispråkig och rak. Med DV pratar hon om feminism, förförelse, kvinnliga former och hur kärleken fick henne att glömma bort sin mammas förmaningar om att inte bli beroende av en man.
Juliette Binoche har ett oerhört smittande skratt. Och hon skrattar ofta. Hon gör det både som en genuin reaktion på något hon finner roligt och som en sorts försvar när hon inte vill svara på en fråga. Som när jag frågar om hon någonsin blivit förförd av en regissör. Först kommer gapskrattet, sedan:
– Kom igen, det där svarar jag inte på.
Juliette Binoche
Gör Skådespelare.
Ålder 58 år.
Bor Paris, Frankrike.
Familj Barnen Raphael Hale och Hana Magimel.
Filmer (i urval): Varats olidliga lätthet, De älskande på Pont Neuf, Frihet – den blå filmen, Den engelske patienten, Chocolat, Let the sunshine in, Sanningen.
Aktuell Mellan två världar visas på bio från den 3 juni.
I hemlandet Frankrike är hon så känd och omtyckt att hon rätt och slätt kallas La Binoche. I motsats till många av sina kolleger känns hon i intervjusammanhang ärlig och förvånansvärt lättillgänglig, till skillnad från exempelvis Catherine Deneuve, som är en diva och som både kan vara trevlig och oförskämd, och Isabelle Huppert, som alltid känns lite cyniskt kylig och iakttagande. När DV träffar henne är La Binoche på ett ännu mer uppspelt humör än vanligt. Hon säger att pandemin paradoxalt nog har varit bra för henne.
– Jag har faktiskt haft det underbart. Jag har varit hemma, jag har läst en massa, jag har slängt saker som jag inte behöver, jag har umgåtts med min mamma och mina barn, jag har lagat mat åt dem, och jag har förberett jobb som jag inte kan tala om ännu.
– Samtidigt är jag medveten om att alla inte har det så, och för människor i min bransch har det varit oerhört tufft. Deras tillvaro har varit som en bergochdalbana, och regeringen i Frankrike har inte backat upp dem eller hjälpt dem.
Aktuell i filmen Mellan två världar
Den franska stjärnan hör till den där klicken av skådespelare som i stort sett alltid är aktuell med något, och hon har lyxen att kunna hoppa mellan helt olika filmroller. Just nu kan vi se henne på bio i den socialrealistiska filmen Mellan två världar, där hon spelar en författare som börjar walraffa som städare för att göra research inför en bok om klyftorna på arbetsmarknaden – och nästa år kommer vi att få se henne som den franska modeikonen Coco Chanel i tv-serien The new look, om konkurrensen mellan madame Chanel och nykomlingen Christan Dior.
https://www.youtube.com/watch?v=DzOF4-qotmcSenast vi såg Binoche på bioduken var i komedin How to be a good wife där hon spelar en kvinna som förestår en internatskola för unga kvinnor på landsbygden i slutet av 1960-talet, och mot bakgrund av maj-revolten i Paris 1968 blir det en humoristisk skildring av kvinnokamp och frigörelse, ett ämne som ligger henne varmt om hjärtat även privat.
Mamma berättade att hon inte fick skriva en check utan att pappa godkände det. Hon ville ha ett skrivbord men fick nobben. Kvinnor skulle inte ha skrivbord.
– Det är viktigt att förstå och känna till historien. Under andra världskriget var männen borta, kvinnorna skötte allt. När männen kom hem igen så skulle man ha ”det nya moderna sättet att leva”. Maskinerna kom till hemmet, kvinnorna sattes att sköta dem, det blev ett fängelse. Männen bestämde. Min mamma berättade att hon inte fick skriva en check utan att pappa godkände det. Hon ville ha ett skrivbord hemma men fick nobben. Kvinnor skulle inte ha skrivbord.
– Så männen ska veta att den revolution som pågår har hållit på väldigt länge och det känns som om det fortfarande finns oerhört mycket att göra. Många män känner att de har förlorat makten. Att dela på den är jobbigare.
Gick på kvinnodemonstrationer med mamma
Juliette Binoche talar om hur hennes politiskt aktiva mamma tog med henne på kvinnodemonstrationer, hur hon upptäckte teater och skådespeleri när hon var fjorton, hur hon vid arton års ålder började arbeta och hur hon samtidigt blev förälskad i ”en man som skyddade mig”. Men det där med att bli beskyddad, det låter inte speciellt frigjort? Hon skrattar högt.
– Jag var kär. Då tänker man inte på om man blir beroende av någon.
– Men det är oerhört viktigt att man talar om och respekterar feminismen. Det som förvånar mig är att så få män talar om trakasserier, de måste ju också råka ut för det. Man vet när man håller på att bli förförd och det är inget fel med det, men man måste också veta när det övergår till trakasseri och respektlöshet.
Jag har inget emot att tala om kärleken och om de svårigheter som den för med sig.
Med tanke på den status hon har är Juliette Binoche förvånansvärt öppen. Däremot går hon aldrig i detalj in på sina relationer med män eller nämner namn. Hon säger:
– Jag har inget emot att tala om kärleken och om de svårigheter som den för med sig. Det blir ofta en sorts förförelse mellan regissör och skådespelare under en filminspelning, men det handlar inte alltid om någonting sexuellt. Vi måste hitta en eld som brinner mellan oss, vilket ofta är svårt eftersom det är ont om tid och pengar.
Slog igenom i Den engelske patienten
Madame Binoche talar utmärkt engelska, och hon har gjort flera engelskspråkiga filmer (hon vann sin Oscar för Den engelske patienten), men hon ser det inte som en nödvändighet.
– Berömmelse? Pengar? Det är inte det jag är ute efter. Jag vill arbeta med konstnärer. Jag vill känna att jag har hela världen som mitt arbetsfält, och i Hollywood blir man en del av ett arbetssätt, som säkerligen är bra för många, men som inte skulle fungera för mig.
Hon berättar att hon var erbjuden en av huvudrollerna i Steven Spielbergs första Jurassic park-film, men att hon precis tackat ja till att vara med i Kieslowskis Frihet - den blå filmen och att ingenting skulle kunnat förmå henne att tacka nej till den. Spielberg försökte övertala henne, vilket gjorde henne mycket rörd. Hon säger att hon aldrig skulle kunna välja en film bara för att den antas kunna dra in pengar, och att hon i så fall gör någonting annat.
– Ibland har jag gjort filmer som floppat ekonomiskt, men det är en del av det vi lär oss av här på jorden, det är det som gör oss ödmjuka. Jag blir erbjuden saker, jag blir ibland väldigt överraskad, och det känns smärtsamt att tacka nej. Orädd? Nej, verkligen inte. Jag är så in i helvete rädd. Ändå gör jag det. Man måste gå in i sin rädsla, det är enda sättet att kunna förändra sig. När jag sjöng på film nyligen, så var det oerhört skrämmande. Ändå ville jag ge mig in i det, jag sjöng som en skådespelare och det lärde mig massor om min röst.
– En film jag gör måste reflektera någonting som jag kan relatera till. Ibland har jag tackat ja utan att egentligen veta varför. Sedan, medan vi filmat, så har jag upptäckt vad det var som jag gillade. Och om man inser att det var ett misstag, så gör man ändå det bästa man kan.
Man måste hitta plagg som man känner sig bekväm och inte alltför utlämnad i, men samtidigt är det alltid trevligt att se de kvinnliga formerna.
Allt sedan sitt genombrott för flera decennier sedan har hon inte bara hyllats för sitt skådespeleri utan också för sin stilkänsla och för sitt sätt att få även de enklaste kläder att se glamorösa ut. Hon säger:
– Mode har att göra med din kropp och hur den ser ut. Så man ska pröva saker och se om man känner sig bekväm och kvinnlig. Man ska visa sin kropp, det är mycket intressantare än att gömma den. Det betyder inte att man måste visa brösten och vara vulgär, men kroppen har en historia och ett språk. Så man måste hitta någonting som man känner sig bekväm och inte alltför utlämnad i, men samtidigt är det alltid trevligt att se de kvinnliga formerna. Man ska inte känna sig som om man befinner sig bakom en gardin.
LÄS OCKSÅ Så tar du hand om ditt hår efter 50 – frisören guidar
LÄS OCKSÅ Jennifer Lopez om återföreningen med Ben Affleck: ”Nu vet jag att det går att hitta riktig kärlek”
