The Crowns Olivia Colman: ”Ju äldre jag blir, desto bättre roller får jag”
Mest känd är den brittiska skådespelaren Olivia Colman för sin roll som den brittiska drottningen i de senaste säsongerna av The queen. Men vad hon än medverkar i så är hon alltid lysande, och på senare år har både priser och publikens kärlek regnat över henne. DV:s Gunnar Rehlin har pratat med en ovanligt charmig och ödmjuk stjärna.
Det är svårt att hitta en hyllad skådespelerska som känns lika ödmjuk som Olivia Colman.
– Jag känner mig mycket lycklig, ju äldre jag blir, desto bättre roller får jag, och jag kommer fortfarande i mina gamla kläder. Jag vet att ålderdomen kan vara ovänlig och oförskämd, men jag är nöjd med det jag har gjort. Och jag har lärt mig att tycka om rynkorna i mitt ansikte, säger hon.
OLIVIA COLMAN
GÖR Skådespelare.
ÅLDER 47 år.
BOR London.
FAMILJ Maken Ed Sinclair (de har varit ett par sedan 1993) och tre barn.
BAKGRUND Har spelat stora roller i tv-serier som The night manager och Broadchurch, och medverkat i filmer som The favourite, Mordet på Orientexpressen, The lobster och Tyrannosaur. Har bland annat vunnit en Golden Globe för The night manager, en Oscar för The favourite och en Bafta för Broadchurch.
AKTUELL Tv-serien The crown finns på Netflix. Hyllade filmen The father har biopremiär i augusti.
Pratar med DV gör Olivia via en något diffus Zoom-länk från London. Det vill säga, bilden är suddig, men inte ljudet. Under det senaste året har ju detta blivit sättet som man gör internationella intervjuer, och kanske är det så att Olivia Colman är en av de som trivs med det, i stället för att befinna sig på ett hotell där hon under ett par dagar ska möta mängder av journalister. Hon säger, lite urskuldande:
– Jag är lite grann av en eremit. Jag känner mig inte särskilt modig när jag träffar personer som jag inte känner. Och detta trots att jag mer och mer känner mig bekväm med mig själv.
Det här gör att hon gärna undviker galapremiärer och de stora fester som följer med dessa. Ibland är hon tvungen, inte minst när hon själv är nominerad och antas ha stor chans att vinna ett pris.
– Men jag har lite svårt för detta med att vara berömd. Det känns konstigt när människor jag inte känner tittar på mig. Då är hemmet min tillflyktsort. Så länge jag har Ed och pojkarna är allt alright. Vi går inte ut mycket. Direkt efter prisutdelningen när jag vunnit en Bafta för tv-serien Broadchurch föreslog jag för Ed att vi skulle åka hem och klockan tio satt vi hemma och drack te.
Du har vunnit det mesta som går att vinna inom film, tv och teater. Känns det fortfarande angeläget att vinna, eller kan du känna ”jag har ju vunnit allt, låt någon annan vinna nu”?
– Haha! Det viktiga är att jag får arbeta och jag tycker om att en publik får möjlighet att se det jag gör. Priser och belöningar, det är väldigt ärofullt att få det, och jag har haft en oerhörd tur, det har gått väldigt bra. Jag jobbar på, det är allt jag vill göra, fast jag tackar ju inte nej till ett pris om någon vill ge mig ett sådant. Men det är inte därför jag arbetar, jag gör det därför att det är det jag vill göra, jag hade inte kunnat göra någonting annat.
Olivia Colman om The father och Anthony Hopkins
När vi på detta sätt möts via Zoom är det för att tala om den kommande filmen The father, som dyker upp på bio senare i sommar. Fadern spelas av Anthony Hopkins (eller Tony, som Olivia Colman kallar honom) och Olivia Colman är hans dotter. Fadern håller på att bli dement, och dottern åser detta med fasa och försöker tackla det.
– Jag har inte haft någon personlig kontakt med någon som blivit dement, och det var mycket bra för rollen. För kvinnan i filmen är det någonting hon inte haft erfarenhet av tidigare, och det gällde ju mig också. Det var ett så underbart manus, det var bara att följa det och att reagera naturligt på det Tony gjorde. Det behövdes ingen research. Kvinnan jag spelar kämpar, hon ser hur någon som hon älskar förändras. Det är bra med mycket känslor, jag har svårt att spela karaktärer som inte ska visa några känslor. Det är jag inte bra på. Här fanns det inga regler, vi sa det vi skulle säga, vi spelade mot och av varandra. Det var lätt. Vi gjorde det vi gör som skådespelare. Visst, det var ett tungt ämne, vi grät, men mellan tagningarna satt vi ner med Tony som drog historier från sin långa karriär.
Jag har svårt att spela karaktärer som inte ska visa några känslor.
Hemma i England har Olivia Colman gjort ”det hon ska göra” i flera decennier, även om vi i till exempel Sverige egentligen inte har upptäckt henne förrän under de senaste åren. Rollen som drottning Elizabeth i tv-succén The crown och den Oscarsbelönade huvudrollen som drottning Anne i The favourite är det som fått oss att få upp ögonen för henne.
– Jag gjorde min första större teaterroll när jag var 16 år, och då kändes det helt rätt. Jag visste att skådespeleri var yrket för mig. Jag jobbade som sekreterare och som städerska samtidigt som jag hade siktet helt inriktat på skådespeleri. Att sätta ”Yrke: skådespelare” i mitt pass var det jag ville helst av allt. Mina föräldrar stöttade mig. Mamma sa ”Ge det ett år”, och jag svarade: ”Jag kommer att ge det tio år.”
Olivia Colman om hyllningarna
Hon gjorde sin första filmroll år 2000. Sedan dess har det blivit över hundra roller på film och tv, från tidiga biroller i tv-serier som Morden i Midsomer och Dr Who har hon jobbat sig upp till huvudroller, som den i John le Carré-serien The night manager för fem år sedan. Hon har blivit en i hemlandet oerhörd älskad skådespelare, och såväl publik som kolleger har inget annat än gott att säga om henne. Hon verkar lite besvärad över detta.
– Man kallar mig ”nationell skatt”, som man sagt om till exempel Judi Dench tidigare. Jag känner mig inte riktigt redo för att ha denna fina ”titel” ännu. Jag vet att de som säger det gör det med värme och omtanke, men det får mig att börja undra om jag är i slutet av min karriär, samtidigt som det känns som att jag bara har börjat. Jag hoppas det i alla fall.
Det känns fortfarande hårt att tacka nej till jobb.
– Jag kämpar hela tiden. Jag minns hur det var att inte ha något jobb, så det känns fortfarande hårt att med fri vilja tacka nej. Samtidigt ser det nog ut som om jag jobbar mer än jag verkligen gör. Min familj är min stora kärlek och min första prioritet och jag har nog mer tid hemma än vad de flesta med vanliga jobb har. Jag gillar inte att vara borta från dem. Så enkelt är det.
Olivia Colman om The crown
Inte har folkets kärlek blivit mindre när hon dominerat de två senaste säsongerna av The crown, och det är också den rollen som gjort henne till ett välkänt namn även i Sverige. Nu har det äventyret tagit slut, i de två kommande säsongerna ska drottning Elizabeth spelas av Imelda Staunton. Kommer Colman att sakna rollen? Inte speciellt.
– Det är den längsta inspelning jag någonsin varit med om, det har varit fantastiskt men jag tycker om att spela olika roller. Något av det mest fantastiska med det här jobbet var att få besöka alla dessa oerhört vackra byggnader.
Hon tycker om att göra komedier, men vill gärna att det ska finnas svärta i komedin. Och hon tycker inte om att göra kärleksscener.
– Jag blir nervös och jag skäms. Och jag glömmer tiden och min motspelare och jag börjar fnittra. Jag förstår inte hur andra klarar av det. Så jag försöker undvika det. Som tur är spelar jag sällan sådana roller. I alla andra aspekter av mitt jobb är jag helt med, men när jag plötsligt ska låtsas vara förälskad i någon blir jag oerhört generad.
Hon är ett fan av Marvels superhjältevärld, och drömmer om att få vara med i en Marvel-film.
– Varje gång det sägs att det ska göras en ny Marvel-film ringer jag min agent och säger ”Kan du ordna en roll åt mig?”. Fast samtidigt är det bra att jag inte fått någon, eftersom det skulle innebära att jag skulle vara borta hemifrån länge. Så egentligen är det perfekt som det är. Jag tycker om att kunna komma hem till min egen säng varje kväll. Och ofta gör jag filmer som sliter med en låg budget och där jag har lovat att ställa upp.
Under 2021 kommer vi utöver The father även att kunna se Olivia Colman i svenskättade Maggie Gyllenhaals regidebut, baserad på Elena Ferrantes bok Skuggan av en dotter. Den skulle ha gjorts i USA, vilket pandemin satte stopp för, och i stället lyckades man spela in den på en liten grekisk ö.
– Jag spelar en sorts person som jag aldrig har spelat förr. En självsäker och sexuell person, och sådan är jag verkligen inte.
LÄS OCKSÅ Skådespelaren och miljöaktivisten Jane Fonda: ”Äldre kvinnor är modigare”
