Arena-aktuella Johanna Nordström: ”Min första stand-up-publik började gråta”

Att Johanna Nordström är rolig är inget att dividera om. Hon syns i tv-succéer som Bäst i test och Parlamentet, och nyligen även i sketchprogrammet Trevlig helg. Förra året var det meningen att hon skulle ge sig ut på sin första egna turné, Ring Polisen, men när pandemin satte tillfälligt stopp för den startade hon en podd ihop med vännen och kollegan Edvin Törnblom – nu är Ursäkta en av landets största poddar. Att säga att det går bra för Johanna Nordström känns med andra ord som en kraftig underdrift. 

Johanna ”slog igenom” på Twitter när hon fortfarande gick på gymnasiet i hemstaden Västerås. Även om det var få som visste vem som gömde sig bakom användarnamnet @Jonielol, som alltid hade något roligt att säga om aktuella händelser, så växte följarskaran snabbt till över 30 000. Johanna hade medvind, och ville ta vara på den.

– Jag hörde av mig till en komiker och sa att jag ville hålla på med humor och frågade hur jag skulle göra. Han uppmuntrade mig att börja skriva stand-up.

Johanna flyttade till Stockholm för att jobba med sajten lajkat.se, där hon fick applicera sin humor på roliga klipp och memes. Efter flertalet mediejobb, där hon bland annat fick göra sketcher till Veckorevyns digitala kanaler, sa hon upp sig för att satsa helhjärtat på sin egen humorkarriär. I dag har hon över 178 000 följare på Twitter, och 260 000 följare på Instagram.

Att få folk att skratta har alltid fått mig att må bra

Har du alltid varit rolig?
– Jag tror det. Min pappa är den roligaste personen jag vet, så jag fick nog med mig humorn hemifrån. Att få folk att skratta har alltid fått mig att må bra, och det är så jag har fått bekräftelse, säger Johanna och rynkar pannan i en tänkande min:

– Jag har i alla fall alltid velat vara rolig. Men jag vet ju inte om andra har tyckt det.

Är det någon gång din humoristiska ådra inte riktigt jobbat till din fördel?
– Jag har hållit på med teater och musikaler hela mitt liv, och när jag var yngre försökte jag alltid göra om manusen för att göra pjäsen roligare, varpå regissören fick påpeka: ”Nämen nu spelar vi ju Hamlet Johanna, det ska inte vara så jävla kul.”

Blir det en press att alltid vara ”den roliga tjejen”?
– Det är lite standard att folk ber mig dra ett skämt när vi träffas ... det funkar inte riktigt så. Stand-up är ju nästan som en konstform. Den behöver en stämning och måste funka i sammanhanget. Det är lite mer än att dra ett skämt på en fest. Samtidigt har jag har nog tagit på mig den rollen också. Jag försöker alltid få ett skratt. 

Johanna om sin första (katastrofala) stand-up

Stand-up verkar ju vara något av det läskigaste man kan utsätta sig för. Varför gillar du det?
– Stand-up är på riktigt det värsta som finns. Det är fullkomligt vidrigt. Och helt fantastiskt. Det är en sådan otrolig kick som är svår att beskriva. Det är väl därför vi som gillar det fortsätter. Det är beroendeframkallande.

Stand-up är fullkomligt vidrigt. Och helt fantastiskt.

Hur gick det första gången?
– Katastrofalt. Men det var William Spetz fel. William hade fått en fråga om att uppträda på en konferens för Unga Allergiker. De ville att han skulle köra 40 minuter stand-up – vilket är superlångt – varpå han föreslog att han skulle ta med sig en kompis som kunde dela på tiden. Kompisen var jag. Jag förberedde 20 minuters material där jag hånade allergiker och pratade om hur mycket jag hatade dem, för jag tänkte att dessa ”unga” människor skulle vara 18–30 år och förstå skämten, säger Johanna och fortsätter:

– När vi kom fram så såg jag ett gäng pyttesmå skor utanför dörren. Det var alltså barn! Små barn, som sprang fram och kramade William och sa att de älskade hans Youtubekanal. Jag hade två val, att köra mitt set eller freestyla i 20 minuter. Jag körde mitt set.

Hur mottogs det?
– Inte jättebra direkt. Några grät.

När kände du att du verkligen hade lyckats?
– När jag var med i Parlamentet första gången. Jag kom in i studion och såg allting som jag sett på tv så många gånger … det var så sjukt. När vi spelade in var jag så nervös att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Jag satt på riktigt hemma och försökte göra ”Tips från coachen” med pappa när jag var tio år, och nu satt jag där på riktigt. 

Och så sålde du i princip slut på din Sverigeturné Ring Polisen, som pandemin tyvärr satte tillfälligt stopp för.
– Jag ska liksom inte klaga, jag har ändå haft jobb under pandemin till skillnad från många andra i min bransch. Men det var jobbigt att behöva flytta fram min show som jag jobbat på så länge. Å andra sidan hade kanske inte Ursäkta existerat annars.

Johanna om succén med podden Ursäkta

Lyssnar du på podden Ursäkta? Sannolikheten är ganska stor, då den är en av Sveriges största poddar och når över 200 000 lyssnare varje vecka. Om du inte gör det kanske du har märkt att folk runtomkring dig har börjat uttala vissa ord lite annorlunda, till exempel kanske de använder ordet ”Hallå?!” på ett sätt som är lika delar ett utrop som en fråga. Detta är Johanna och Edvin-effekten. 

– När jag och Edvin skulle börja podda tänkte vi att ingen skulle bry sig om vad vi hade att säga, så en ”pratpodd” kändes inte som nåt för oss. Vi gjorde några avsnitt av en podd som i princip byggde på sketcher där vi improviserade på olika teman. Det flög inte riktigt.

När pandemin kom gjorde de ett nytt försök. 

– Nu har vi gjort Ursäkta i ett år, och det har ju faktiskt gått ganska bra.

Det är en underdrift. Ni har till och med skapat, och spridit, en helt egen dialekt?
– Det är så absurt. Folk har börjat prata och skriva som oss. Det har blivit som en liten sekt – vi och våra lyssnare är typ samma person. Jag tror inte vi riktigt fattar hur stor den är, men det är sjukt kul.

Ju mer man syns i offentligheten, desto fler åsikter har folk om en. Hur hanterar du näthat?
– I början läste jag igenom Flashbacktrådar om mig och sådant. Jag gör inte det längre. Eller jo, ibland. Men de brukar inte ha så mycket vettigt att säga. ”Hon är tjock” – åh, jaha det visste jag inte. Det hade ju varit värre om de sa att jag var tråkig eller hemsk att jobba med.

Johanna om de nya tv-serierna, framtiden och polisdrömmarna

Vad drömmer du om att göra framöver?
– Jag vill göra skitmycket saker. Jag vill skådespela mer. Jag vill programleda. Jag vill ut och turnera. Jag vill starta ett produktionsbolag där jag kan samla alla grymma människor jag har jobbat med. Och så klart är det största som skulle kunna hända mig – att få va med i en Beckfilm … då är jag klar. Då dör jag nog.

Du är väldigt öppen med hur mycket du älskar Beck, och din stand-up-show heter Ring Polisen. Hur stor är din polisvurm, egentligen?
– Men folk fattar ju inte att jag vill bli polis på riktigt! Inte ens Edvin, som ändå är en av mina bästa vänner, fattar det. Jag tänker att jag kan göra allt det där jag sa, och sen sadla om till polis när jag är typ 40 år? 

Okej, men om vi rundar av genom att backa bandet lite. Vad händer i år?
– Jag ska börja spela in en serie nu som jag inte kan säga så mycket om, och så har jag spelat in en annan serie som Nour El Refai regisserade. Sedan hoppas jag på att få göra en säsong två av Trevlig helg. Men framför allt vill jag verkligen få åka ut på min turné. Jag längtar så mycket efter det. Nu är det planerat till i höst, och om det sker så är det två år efter att vi släppte biljetterna … Min största önskan för i år är väl helt enkelt att saker öppnar upp igen och att man kan börja leva lite mer normalt.

LÄS ÄVEN Komikern Petra Mede: ”Jag jämför mig alltid med andra”