Nya Mello-chefen Karin: ”Jag tror vi vinner Eurovision i år”

Karin Gunnarssons stil är inte någon man direkt associerar till Melodifestivalen. Den skarpa, korta frisyren ligger perfekt och den stärkta vita skjortan är långt ifrån glittret som kännetecknat Mello – men så är inte heller Melodifestivalen i dag ”bara” gyllene skor och disco. Det är en tävling som representerar alla delar av Sverige, alla smaker och alla åldrar. 

– Jag vill att Melodifestivalen ska vara ett jämställt, inkluderande, modernt och relevant program. Och att det musikaliskt ska fortsätta vara en stor del av den svenska musikscenen, säger Karin Gunnarsson.

– Vi är ju faktiskt Sveriges största och bästa underhållningsprogram.

Att det skulle bli Karin som tog över som tävlingsproducent efter Mello-nestorn Christer Björkman var inget hon hade kunnat gissa när hon 1986 förtrollades av Lena Philipssons bidrag Kärleken är evig på tjockteven hemma i Vetlanda, hemstaden de två delade (Karin har fortfarande kvar vinylskivan som Lena signerade åt henne i den lokala skivaffären). 

– Min musikaliska kostcirkel när jag växte upp var hårdrock, hits och hiphop. Hårdrocken fick jag från min bror, hitsen från radion och hiphoppen kom in i mitt liv som något slags motreaktion till hårdrocken. 

Jag vill att Melodifestivalen ska vara ett jämställt, inkluderande, modernt och relevant program.

Det var två saker Karin visste säkert när hon växte upp: hon skulle jobba med musik och hon skulle flytta till Stockholm. 

– Jag kommer ihåg när jag var 18 år och lyssnade på P3 i bilen. De spelade en låt jag aldrig hade hört, och trots att jag hade kommit fram dit jag skulle kunde jag inte kliva ur – jag var tvungen att veta vad det var jag hörde! Radiorösten berättade att det var Portishead med låten Sour times, och att det var Germund Stenhag som hade lagt musiken i programmet.
Det var alltså en faktisk person som hade bestämt vilka låtar som skulle spelas när, tänkte Karin.
– Där var det! Jag tänkte: ”Det är det här jag måste göra, och honom ska jag jobba med.”

Efter studenten gick den efterlängtade flytten till Stockholm. Karin tog ströjobb på förskolor och i butik under sommarhalvåren och ägnade sig åt sitt andra intresse, snowboard, på vintern då hon säsongade i Alperna eller svenska fjällen. 

– I Stockholm gick alla mina pengar åt till musiken – skivor, klubbar och konserter. Jag ville in i branschen och tänkte att jag måste vara där de rör sig för att skapa kontakterna. 

Planen lyckades inte. I stället blev det en ny flytt, den här gången till Skövde för att läsa media på högskolan. Men, det var inte bara plugget som lockade.

– Det fanns, och finns fortfarande, en lokalradiostation i Skövde där P4 Skaraborg sänder. Jag gick dit och knackade på hos musikredaktören och sa: ”Jag vill veta vad du gör, och lära mig det.” 

Det ledde till ett sommarjobb på stationen, och så fort Karin hade fått sin Sveriges Radio-mejl började hon kontakta alla P3-människor hon lyssnat på i så många år. 2001 fick hon ett vikariat på P3, hoppade av skolan och flyttade tillbaka till Stockholm. Åtta år senare tillträdde hon en fast tjänst som musikredaktör på kanalen. 

Jag vill ha in fler kvinnliga låtskrivare.

Karin fick sitt drömjobb. Men under åren som musikredaktör introducerades hon även för ett annat medium. Hon arbetade med P3:s livesända P3 Guld och Musikhjälpen och fascinerades av tv-produktionerna som fick låtarna att skina. 

– 2013 frågade Christer Björkman om jag ville sitta i urvalsjuryn för Melodifestivalen. Jag tackade så klart ja, och gjorde det i ytterligare två år innan jag sa till Christer att jag inte ville sitta i juryn längre, men gärna arbeta med honom på ett annat sätt. 

Några år senare sågs de på en bar, och Christer berättade att han visste vad de skulle göra. 

– Jag blev biträdande tävlingsproducent, och var med när Robin Bengtsson vann 2017. Det var så klart något helt annat än att jobba på P3, som har en lite smalare målgrupp. Här var det viktigt att startfältet skulle ha något för alla. Men jag har som sagt alltid älskat hits, och fascinerats av vad som ska bli nästa stora grej. 

I år är det alltså Karin som styr skeppet. Men Christer Björkman finns fortfarande med i kulisserna, och det gör även ett stort team av människor som ser till att Melodifestivalen håller den höga standard vi vant oss vid. 

– Det känns väldigt kul. De 28 låtarna som är med i startfältet har valts ut bland 2 500 inskickade bidrag. Jag har följt dem sedan ansökningen, hört dem utvecklas och varit med och skapat numren. Nu är jag så pepp på att åka på turnén och låta resten av Sverige se det. Det kommer bli så jävla bra!

Karriärskompassen

Vilket är ditt bästa karriärråd?
– Vägen mot drömjobbet behöver inte vara spikrak. Om man känner för någonting väldigt starkt tror jag att man kommer dit bara man jobbar för det. Bygg din kunskap och erfarenhet – man har nytta av allt man gör längre fram.

Hur hanterar du motgångar?
– Det är ju aldrig kul med motgångar, med det kan vara en bra erfarenhet. Överordna dig motgången och bena ut vad som gick fel. Man kan älta, sura och må piss ett tag, men sen måste man gå vidare. 

Vilken egenskap är du glad över att du har?
– Mitt outtröttliga musikintresse. Jag tänker fortfarande att jag inte hört det bästa än.

Någon dröm du vill uppfylla?
– Det vore fantastiskt om vi vann Eurovision. Och det tror jag att vi gör, kanske redan i år.  

Hur kopplar du av?
– Jag tränar, lyssnar på poddar och kollar på serier. Visst kan jag lyssna på musik och gå på konserter, men det är svårt att stänga av jobbörat då.

Vad är din vision för Mello?
– Att det ska in fler kvinnliga låtskrivare, och fortsätta vara musikaliskt relevant. I fjol hamnade 21 av de 28 låtarna på topp 50 på Spotify – det är relevant. 

Något musiktips – utanför Mello – vi inte får missa?
– Daniela Rathana. Otroligt begåvad, med en fantastisk röst.  Missa inte låten Efterlyst.