Elaine Eksvärd ”Den viktigaste valutan av dem alla: tjänster och gentjänster”

Vi satt på en middag, ett sällskap av gamla vänner och en snåljåp som slurpar i sig det mesta. Hon är snål på alla plan som går att mäta. Vi hade hamnat i en intressant diskussion om löneförhandling. Alla delade med sig av sina tips och hon ställde fördjupande frågor som fick intressanta svar. När hon väl fick en fråga om vad hon hade för tips så skrattade hon hjärtligt och sa: ”Nej hörrni, dem behåller jag för mig själv. Jag har en sån himla bra lön.” Vi i sällskapet fick sitta med långa näsor och var förvånade över hennes obefintliga självdistans. Hon verkade tycka att hon gjort världens vinst genom att ta emot tips och behålla sina egna. Hennes väska med tips var tyngre än våra efter den kvällen, och vi andra var inte motiverade att ge henne fler. Aldrig någonsin igen.

Traditionen på dessa middagar är att alla bidrar med pengar, medan en lagar middagen och sköter inhandlingen. Vi var tolv personer och var denna gång hos snåljåpen. 300 kronor var hade vi tio vänner swishat över till henne. Ut kom hon med fyra familjepizzor och en bag-in-box. ”Nu har man lite över till resekassan” skämtade hon med mycket allvar när vi satte oss till bords.

När hennes sambo hade gjort slut fick hon bo hemma hos en av väninnorna i tre veckor. När samma väninna skilde sig fyra år senare förklarade snåljåpen att hon hade haft ”problem med telefonen” i en månad då ­väninnan bett om hjälp med boende.

Det finns en alldeles särskild ögrupp som många missar i Sverige, där varje ö har plats för en person. Fler går inte. Det blir med andra ord ganska ensamt om man hamnar där. Många står där i dag, isolerade på ögruppen av ett enda skäl: de snålade eller hoppade helt över gentjänsterna de var skyldiga.

I Sverige pratar vi inte pengar. Kanske är det därför så få är bekanta med den viktigaste valutan av dem alla: tjänster och gentjänster. Valutan är viktig att behärska både professionellt och privat. De som är noggranna med att kamma hem det mesta av allt och alla, de kammar också tyvärr bort många värdefulla relationer.

Det var på ett centralt fik som vi möttes. Jag och mannen som ville ha tips om sociala medier.

På en restaurang träffades också jag och hon som ville bära ett plagg som jag hade investerat i.

På fem minuter skickade jag det till honom, kontraktet som den äldre mannen ville kika på för att jämföra med sitt.

Dessa tre personer fick min tid och mina tjänster. Fick jag något tillbaka? Det avslöjar jag inte här. Men för att inte bli mentalt svartlistad hos folk eller få en direktbiljett till den isolerade enmannaögruppen ska man alltid vara skyndsam med att återgälda tjänsterna när de efterfrågas.

Så vad hände med vår väninna snåljåpen som hade kammat hem råd, pengar och tillfälliga boenden? Nog har hon pengar, men vänner, det har hon inte.

Så det gamla ordspråket borde kanske modifieras en smula: ”Den som spar hon har – pengar.”

För att leva ett lyckligt liv behöver du mer än så!

Elaine Eksvärd

Gör: Retoriker och författare.

Ålder: 34 år.

Familj: Man och två barn.

Aktuell: som krönikör i Damernas Värld.

Foto: Fredrik Skogkvist

Krönikan publicerades ursprungligen i Damernas Värld nummer 11 2105. Vill du vara säker på att inte missa fler krönikor kan du prenumerera på tidningen. Just nu hittar du förmånliga erbjudanden här.

Vill du läsa fler liknande krönikor, Gilla Damernas Värld på Facebook!

Du vill kanske även läsa:

Elaine Eksvärd om jämförelsehetsen: Nu får det fan vara nog

Katarina Wennstam: ”När är jag som snyggast. Är den tiden förbi, eller är den nu?”