Kvinnliga komikerna som tar över humorbranschen – och gör succé
Mia Skäringers No more fucks to give och Fleabag med hyllade Phoebe Waller-Bridge är bara två exempel på den nya ärliga kvinnliga humorn som har blivit en stormande succé. Men så här bra – och viktig – har arenan för kvinnlig humor inte alltid varit. Från förvirrade filmblondiner som drattade på ändan, via sketchshower på tv till dagens både roliga, berörande och mångfasetterade porträtt – Lisa Rosman har följt en rolig tidslinje från då till nu.
Visst var det väl kul när Goldie Hawn visste för mycket, föll överbord och gjorde lumpen på 80-talet, men sedan dess har det hänt mycket med hur kvinnlig humor presenteras. Den ”dumma blondinen” som låter den ”sköna snubben” skina är näst intill död, och kvinnor – med alla sina olika lager och dimensioner – får i dag vara kvinnor även på tv och film. Och det är ju så klart roligast så.
– Förr var kvinnliga roller ofta väldigt stereotypa, och de var nästan alltid i relation till en man, säger tv-kritikern och journalisten Linus Fremin. De var kärleksobjektet, mamman eller systern till den manliga stjärnan i serien. I dag skapas många av de roligaste tv-serierna av kvinnor, med en ambition att berätta andra sorters berättelser och sätta kvinnor i centrum. Det är komplexa, mänskliga karaktärer som vi kan relatera till, och inte bara en stereotyp som mest är med för att drivas med av de manliga stjärnorna.
LÄS MER: Från ignorerad till hyllad – här är kvinnorna historieböckerna glömde
Det har givetvis funnits undantag, och många kvinnor som banat vägen för den nya tidens humorserier.
– Viktiga tidiga serier på 1970- och 80-talen var exempelvis amerikanska serier som Maude, The golden girls och The Mary Tyler Moore show. De hade det gemensamt att de lät kvinnor, dessutom lite äldre kvinnor, vara i fokus. Och de vågade vara politiska. Maude lyfte till exempel frågan om abort, vilket var otänkbart i 1970-talets USA, och The golden girls hade ett avsnitt om aids 1990, när de flesta andra serier hade beröringsskräck.
Kvinnliga komikerna som banade vägen
Att blanda politik och humor är inget främmande i dag. Mia Skäringer slog publikrekord 2019 när hon sålde ut Globen med sin scenshow Avig Maria: No more fucks to give – fem kvällar i rad!
– Jag tror att Mia Skäringer, precis som många andra roliga kvinnor, har blivit så stor för att hon vågar prata om och skoja kring viktiga ämnen som berör kvinnor. Hon tacklar patriarkatet och stampar på det genom att på ett ärligt, personligt men också humoristiskt sätt skildra hur det är att vara kvinna i dag i en värld full av ideal, normer och förtryckande män. Hon tar devisen att det privata är politiskt och gör humor av det. Hon vill säga något, hon har ett budskap, och har förstått att det går fram lättare med humor, säger Linus Fremin.
Jag tror att Mia Skäringer, precis som många andra roliga kvinnor, har blivit så stor för att hon vågar prata om och skoja kring viktiga ämnen som berör kvinnor.
Mia Skäringers genombrott kom i SVT-serien Mia och Klara (som baserades på duons P3-program Roll on), där hon och kollegan Klara Zimmergren spelade såväl sig själva som andra karaktärer i hysteriskt roliga sketcher, som födde ikoner som tatueraren/undersköterskan Tabita och den världsfrånvända Gulletussan. Just sketchshower har länge varit viktiga för att visa upp roliga kvinnor – särskilt när det lett till en framstående karriär utanför sketchformatet, där tv-tiden ofta delas med andra.
– Brittiska Jennifer Saunders och Dawn French var till exempel otroligt viktiga med sin sketchshow French & Saunders från 1987 och framåt, en show som senare ledde till att Jennifer Saunders skapade den ikoniska serien Helt hysteriskt (Absolutely fabulous).
Det är svårt att nämna sketchkomedi utan att prata om Saturday night live (SNL), det direktsända underhållningsprogrammet som sänts i USA sedan 1975. Listan med män som har SNL att tacka för sina framgångar är lång: Jimmy Fallon och Seth Meyers, som för närvarande har varsin talkshow på amerikansk tv, och superstjärnor som Will Ferell, Steve Martin, Adam Sandler, Martin Short, Eddie Murphy och Bill Murray, för att bara nämna några. De framgångsrika kvinnliga alumnerna är dock färre, även om en av de stora komediennerna – Julia Louis-Dreyfuss – började där innan hon cementerade sin plats på komedihimlen som Elaine i tv-klassikern Seinfeld, och senare som den vilt svärande vicepresidenten Selena Meyers i Veep.
LÄS MER: DV har träffat Hillary Clinton: ”Det finns så många missuppfattningar om mig”
– SNL var otroligt mansdominerat, både bakom och framför kameran, fram till slutet av 90-talet, säger Linus Fremin.
Sex and the city – humor, såpa och mode som aldrig förr
År 2000 blev Tina Fey showens första kvinnliga huvudförfattare, och tillsammans med Amy Poehler, Rachel Dratch och Maya Rudolph skapade hon flera kvinnliga karaktärer som blev väldigt populära. Det var en ny era, och Tina Fey blev i och med egna serien 30 Rock – som utgick från hennes erfarenheter på SNL – en stjärna på riktigt. Amy Poehler befäste sin stjärnstatus med serien Parks & recreation. De ledde vägen för senare SNL-stjärnor som Kristen Wiig, Aidy Bryant och Kate McKinnon.
Så kvinnliga shower, och framgång, leder alltså ofta till mer framgång.
– Sex and the city tog 1998 vid där The golden girls slutade, i det att serien skildrade kvinnlig vänskap, sex och relationer på ett nyskapande sätt, fast nu för det tidiga 2000-talets moderna kvinna. Serien lyckades kombinera humor, såpa och mode på ett otroligt snyggt sätt, vilket blev stilbildande för många kvinnofokuserade serier.
Sex and the city kombinerade humor, såpa och mode på ett otroligt snyggt sätt, vilket blev stilbildande för många kvinnofokuserade serier.
Dagens serier är dock ofta mindre snygga och tillputsade än till exempel Sex and the city. Jag menar, hur hade Carrie råd med sin skogarderob, och hur var det möjligt att Samantha aldrig åldrades? Lena Dunhams dramakomedi Girls, som kom 2012, hade en betydligt råare berättarteknik, och tog upp allt ifrån psykisk ohälsa till problematiskt sex och vänskapsband som bryts. Josephine Bornebuschs hyllade dramakomediserie Älska mig är ett bra svenskt exempel, med en kvinnlig huvudkaraktär som tillåts vara både rolig, rörande och direkt osympatisk. En ”riktig person”, med andra ord.
– Jag tror att det har funnits ett behov hos en framför allt kvinnlig publik att se berättelser de kan känna igen sig i, och spegla sig i det som berättas, säger Linus Fremin.
Med fantastiska nya serieskapare, som exempelvis Phoebe Waller-Bridge (Fleabag, Killing Eve), Pamela Adlon (Better things) och Issa Rae (Insecure), har det också visat sig att kvinnor kan skapa humor på nyskapande sätt, och vinna över både kritiker och tittare.
– Det gör, rent krasst, att tv-kanaler och streamingtjänster ”vågar” satsa på kvinnodrivna humorserier, konstaterar Linus Fremin.
LÄS MER: Titti Schultz, 47: ”Jag blir irriterad på folk som jagar lycka”
Fleabag – en karaktär som är lätt att älska.
Just Fleabag har slagit ner som en framgångsrik bomb i tv-världen. I höstas kammade den brittiska seriens andra säsong hem flertalet priser – bland annat Bästa komediserie och Bästa kvinnliga huvudroll – på Emmy-galan. Kategorier som på senare år för övrigt dominerats av kvinnor, tack vare Julia Louis-Dreyfuss och Veep. Fleabag, skriven och spelad av Phoebe Waller-Bridge, handlar om en kvinna i London som inte alltid lyckas så bra i livet, eller gör rätt val.
– Den är ett sårigt, nervigt och roligt mästerverk, säger Linus Fremin. Fleabag är en karaktär som är lätt att älska.
– Hon har sina fel och gör en massa misstag samtidigt som hon inte låter något hindra henne. Hela serien känns så ärlig, nyansrik och gripande i hur den skildrar en kvinna som bara vill må lite bättre, men som inte vet hur. Det gör att den känns oerhört mänsklig och nära. Andra säsongens kärlekshistoria med ”den heta prästen” var dessutom en av de mest berörande jag har sett på senare år.
Fleabag är ett sårigt, nervigt och roligt mästerverk. Hon är en karaktär som är lätt att älska.
Framgången med Fleabag och en av de andra serier Phoebe Waller-Bridge skrivit manus till, Killing Eve (en thriller med två fascinerande kvinnliga huvudroller: en lönnmördare och agenten som jagar henne) har gett Waller-Bridge access till Storbritanniens allra heligaste – James Bond. Hon listas som en av manusförfattarna till den nya Bond-filmen No time to die. Som bara den andra kvinnan någonsin.
Som sagt, framgång leder till framgång. Och nya dörrar öppnas, för nya berättelser, från nya perspektiv. En sådan, som Linus Fremin vill tipsa om, är Work in progress.
– Work in progress är en komediserie av och med Abby McEnany, och ett bra exempel på nyskapande kvinnlig humor som ligger i tiden. Den handlar om Abby, som beskriver sig som en ”tjock queer flata”, som börjar dejta en yngre transman. Som så många andra kvinnliga humorserier som släpps nu känns den befriande ärlig och berörande samtidigt som den berättar en historia vi inte har sett förut. Den är ett bra exempel på hur kvinnor med humor lyckas ge liv till berättelser som tidigare har varit marginaliserade.
Svenska, kvinnliga komiker att ha koll på
Vi har en mängd duktiga kvinnliga komiker i Sverige som underhåller från scener, på tv, i radio och i podcasts. Damernas Värld tipsar gärna om följande namn, som du kan se på en scen i Sverige under våren.
Johanna Nordström
Johanna slog igenom på twitterkontot @jonielol under gymnasiet och är en av landets nya spännande humorstjärnor.
Petrina Solange
Även Petrina är en komiker som vi tror mycket på. Petrina skämtar om allt (ja, allt) ”men med finess”, säger hon själv. Smyglyssna på henne i podcasten Måndag.
Sissela Kyle
En av svensk humors mest pålitliga giganter behöver knappast någon presentation. Alla älskar Sissela!
LÄS MER: Linda Skugge: ”Nej, ordentliga människor är inte tråkiga”
