Lisa Ekdahl: "Att folk svälter medan vi äter känner jag speciellt för"

Lisa Ekdahl – faktaruta

Ålder: 37 år.

Yrke: Musiker, låtskrivare och sångerska.

Bor: I Stockholm.

Familj: En 14-årig son.

Bakgrund: Slog igenom 1994 med låten Vem vet och ett självbetitlat album. Har släppt totalt tio album och började sjunga även på engelska för första gången 1997.

Aktuell: Med nya, engelskspråkiga albumet Give me that slow knowing smile som släpps i 14 länder (bland annat frankrike, Kina och Portugal) under våren. På albumet medverkar bland andra Ane Brun, Vanna Rosenberg, Teitur och Keren Ann. I sommar väntar Europaturné.

Lisa Ekdahl om resan efter Vem vet

Sverige är faktiskt bara nummer tio i prioritetsordning bland de 14 länder där sångfågeln Lisa Ekdahls nya, engelskspråkiga album släpps under våren. Det är tydligt att Give me that slow knowing smile är tänkt att bli inledningen på en karriär som hittills varit koncentrerad till Sverige och Frankrike. Lisa Ekdahl är glad, men tonar ändå ner satsningarna en smula. ­

– Albumet kommer ju ut på ställen där jag aldrig har varit och det blir något väldigt spännande med det. Att satsa internationellt är inget jag direkt har drömt om, men nu när det väl är på gång känns det roligt.

En del av materialet på skivan har skrivits i New York, där du har bott i perioder de senaste åren. Hur hamnade du där?

– Jag vet inte varför jag hamnade där, men jag reser mycket. Och som så många andra blev jag förälskad i staden för det bor så otroligt många människor där och man sugs upp i en massa, liksom. Där är det så uppenbart att folk kommer från olika platser och det känns avkopplande. Just för att man känner att man inte vill göra sig osynlig. Vad som helst går för sig.

Men Stockholm är ditt huvudsakliga hem. Hur ser en vanlig dag i ditt liv ut?

– Arbetstiderna kan vara lite hur som helst: jag kan börja spåna på en låt tidigt på morgonen men jag kan lika gärna börja klockan åtta på kvällen. Oftast är jag väldigt inne i musiken även när jag är ledig. Musiken tar aldrig paus. Det är inte uppdelat så att nu jobbar jag, nu är jag ledig. Jag umgås mycket med min son och nära vänner som inte är musiker. Jag bjuder ofta hem vänner och då lagar jag lite mat och folk får själva gå och ta ­för sig när de är hungriga Jag gillar inte formella middagar, vill inte att det ska vara kravfyllt och så bestämt.

[adSpace placement="manual"]

Vad gör du när du är ensam?

– I perioder läser jag mycket. Jag gillar den amerikanske författaren Kurt Vonnegut och läste om alla hans böcker för ett tag sedan. Han är mycket samhällskritisk och har en humor och en lätthet som jag gillar mycket. När jag väl kommer in i något, då håller jag på med det intensivt. Jag tittar väldigt lite på tv, men ibland tittar jag på gamla filmklassiker med Chaplin och bröderna Marx. Och då ser jag allt! Sedan läser jag alla biografier om dem.

Allt eller inget?

– Ja, lite så är det. Det är en egenskap jag har. Jag tycker om det, jag gillar hur koncentrerad jag blir för då känner jag mig avslappnad. Och det är något naturligt i att bli uppslukad.

Du är intresserad av miljötänkande, hur yttrar det sig?

– Jag älskar att sopsortera! Jag får en kick när jag gör mig av med något, för att det känns så rent. Om jag tackar nej till något som jag inte vill göra är det något mer än att bara tacka nej.

Engagerar du dig i miljön på fler sätt?

– Nu har jag till exempel tryckt turné-T-shirts i ekobomull och använt giftfri tryckfärg så att det inte belastar miljön mer än nödvändigt. När jag konsumerar kläder blir det inte så att jag köper och sedan slänger. Utan en del låter jag bara hänga och så får det kanske en revival en gång. Jag gillar vintage, det är ju ett sätt att återvinna.

Har du alltid haft det här intresset? Även under uppväxten?

– Ja, jag är ju uppvuxen med giftfria grönsaker, allt det där. Jag är född i Stockholm men mina föräldrar flyttade ut på landet när jag var liten. De var inte bönder utan idealister. Alla gillar ju sin mammas köttbullar och för mig är de giftfria grönsakerna mammas köttbullar.

Är du vegetarian?

– Jag äter fisk och skaldjur. Jag är en känslomässig vegetarian; jag har problem med att äta andra varelser. Det känns fel. Sedan finns ju den aspekten att det är dyrare att producera kött då det går åt mer av jordens resurser för det än för att producera grödor. Men det var inte därför jag valde bort kött, det är mer som en bonus.

[adSpace placement="manual"]

Hur tror du ditt liv ser ut om 10­-20 år?

– Jag märkte när jag var i New York att jag blev så utschasad av att vara där. Så jag kommer nog inte att bo heltid i en sådan stad. Jag tror heller inte att jag kommer att bo på landet i Sverige, för det har jag ju redan gjort. Jag vill göra nya saker! Men jag kommer absolut att hålla på med musik. Jag älskar det och kan inget annat. Men jag har också en hemlig dröm om att ägna mig åt volontärarbete.

Jaså, vad då för arbete?

– Jag vill inte bara hålla på och trycka T-shirts, jag vill göra något mer konkret. Att folk svälter medan vi äter känner jag speciellt för. Jag säger verkligen tack för maten, det är inte bara en artighetsfras. Tacksamhet är en av de viktigaste ingredienserna i mitt liv.

Vad är du tacksam för?

– Dels att jag får äta och sova i en skön säng. Men också för vänner. Jag har några som jag har haft kontakt med länge och det värderar jag högt. Jag behöver andra eftersom jag lättare förstår vem jag är då. Min äldsta väninna som jag pratar med nästan varje dag har jag känt sedan jag var 18. Man har varit med i varandras turer, liksom. Och jag är förstås väldigt tacksam för min son som är 14 år, för all tid jag har tillsammans med honom.

Av: Anna Hedlund, Foto: Anders Thessing