Poddaren Fanny Widman: ”Chefen sa åt mig att inte vara mig själv – för då skulle alla män vilja ligga med mig”
Fanny Widman fick höra att hon inte kunde vara sig själv på jobbet – då skulle alla män vilja ligga med henne. Hon tröttnade på att anpassa sig efter business-mallen, och bestämde sig för att stöpa om den i stället.
AV FANNY WIDMAN
Jag kommer ihåg dagen jag kom på idén som skulle förändra hela mitt liv. Jag jobbade som säljare i it-branschen och satt på bussen och lyssnade på en podd när jag fick ett mejl från en manlig kund. Han ville ta en fika med mig – igen. En sådan där fika som inte var avgörande för affären, utan bara för att han gillade mitt sällskap. En sådan där fika som mer känns som en dejt än ett affärsmässigt möte.
Jag blev så frustrerad över det här. Hur hanterar man män som utnyttjar maktförhållanden på olika sätt? Det är ju faktiskt inte alltid lätt, många gånger sker det subtilt. På ett sådant sätt att om man säger ifrån kan man få höra att man är känslig. Eller att personen i fråga skämtar bort saken.
Fanny Widman
GÖR: Gör podden Fannys förebilder, författare och social media-manager på Sogeti.
ÅLDER: 31.
BOR: Stockholm.
FAMILJ: Hunden Flisan.
INSTAGRAM: @fannysforebilder
AKTUELL: Med boken Det är nog nu – Röster om jämställdhet för att förändra arbetslivet.
Ni förstår, jag hade under lång tid lagt skulden på mig själv. Tänkt att jag kanske är alldeles för extrovert. Jag kanske är lite för glad, lite för rolig. Det är därför det här ofta händer mig. Det är säkert också därför jag ofta blir förminskad i jobbsammanhang, att man alltid vänder sig till mina manliga kollegor i stället för till mig i affärsmässiga frågor. Jag hade slagits med detta så länge, och verkligen försökt att passa in. Tagit på mig en mental kostym när jag gick till jobbet för att passa normen för vad det är att ”vara business”.
Fanny Widman: ”Jag blev inte tagen på allvar om jag var mig själv”
Jag hade till och med en chef som sa åt mig att jag inte kunde vara mig själv – för då skulle alla män vilja ligga med mig.
Jag kunde inte vara mig själv om jag ville bli tagen på allvar. Om jag ville göra karriär. Det tog inte bara massor med energi av mig att låtsas vara någon som jag inte är. Det tog också glädjen ur mitt jobb.
När jag fick det där mejlet på bussen ställde jag mig frågan om det här händer alla kvinnor som per definition har lyckats. Och om det gör det, hur tacklar de det?
Så jag bestämde mig för att fråga dem, spela in det och släppa det som en podd. Det blev till slut Fannys Förebilder, där jag hittills har gjort över 100 intervjuer med allt ifrån partiledare, företagsledare och entreprenörer, till influencers.
Fanny Widman om podden Fannys förebilder
Jag insåg ganska snabbt att jag inte var ensam om mina upplevelser. Inte bara mina gäster vittnar om att de gång på gång blivit förminskade eller utsatta för sexism, utan även mina följare och lyssnare. Hundratals kvinnor berättar om en problematik som är mycket större än vad jag visste från början. I dag har jag tusentals lyssnare på podden och följare på sociala medier. Följare som vill ta del av det mina gäster delar med sig av för att de känner igen sig. För att det ger dem styrka.
LÄS MER: Amanda Lundeteg, Allbright: ”Kvinnorna i näringslivs-toppen blir allt fler”
Mina gäster har öppnat upp sig på ett sätt som jag inte förväntat mig från början. Jag anade inte att politiker som Annie Lööf och Nooshi Dadgostar eller företagsledare som Hélène Barnekow och Caroline Farberger så öppet skulle prata om att även de blir förminskade på grund av sitt kön. Och det här gör så klart att vi kvinnor omedvetet gör massor med anpassningar för att passa in.
Mina gäster i podden har delat med sig på ett sätt som jag inte förväntat mig
Något som slog mig när jag startade podden är hur normaliserat det här har blivit. När jag inför intervjuer bad mina gäster reflektera och ge konkreta exempel var det många av dem som sa att det hänt så mycket under deras karriärer att de inte kunde komma ihåg en specifik situation. Det är något vi bara lärt oss hantera. Vi har lärt oss att ta skiten. För att det här är en del av strukturer och normer som råder i samhället och i näringslivet.
”Som kvinna är du på något sätt alltid fel”
Det har blivit tydligt för mig att vi när vi föreställer oss en ledare fortfarande ser en man framför oss. Det gör att du som kvinna aldrig kan vara rätt, för du är på något sätt alltid fel.
Är du rätt utifrån bilden av vad det är att vara en ledare, så är du fel för du inte är tillräckligt mycket kvinna. Ett konkret exempel på det är att samma egenskaper som gör att en man beskrivs som rak och tydlig, hos en kvinna resulterar i epitet som bitch.
LÄS MER: Affärskvinnan Gunilla von Platen – en rebell i pärlor och pennkjol
Det kan låta deppigt och det är säkert många som inte känner igen sig. Men genom min podd har jag bevisat att det händer tillräckligt många, tillräckligt ofta, för att det här är något vi måste prata om. Att strukturer, normer och fördomar gör att kvinnor behöver hantera situationer som män inte behöver.
Det jag försöker göra med podden, och nu också med min bok som är baserad på den, är att göra det verkligt. Visa konkreta exempel på vilka effekter strukturer och normer har på oss i vardagen. När vi gör det synligt, drar strukturerna till sin spets och visar på verkliga situationer, kan vi också hantera dem och förändra våra beteenden.
Och då menar jag inte att det bara är kvinnor som ska göra det, utan också män. Vi får inte glömma att jämställdhet handlar om att alla ska ha samma möjligheter, skyldigheter och rättigheter. Vi måste sluta prata om män och kvinnor som särarter, och i stället som individer. Där är vi inte i dag, trots att det är 2021.
”Tiden förändrar inget – det är människor som förändrar saker”
Någon sa till mig att jag är mycket mer medveten om de här sakerna än vad hen var i min ålder. Och varför är jag det? Jo, för att jag har vågat ställa frågan om andras upplevelser. Det händer något med dig som människa när du vågar sätta dig själv och ditt ego åt sidan. När du vågar på riktigt vara nyfiken på andra människor och deras perspektiv.
Men hur ofta gör vi det på riktigt? Hur ofta utmanar vi oss själva och våra egna fördomar?
Min starka tro är att människor inte gör saker med ont uppsåt, utan att man beter sig på ett visst sätt för att man alltid gjort det. Jag har lärt mig att i slutänden är det här en fråga om medvetenhet. Vi måste bli medvetna om hur strukturer och normer påverkar våra beteenden för att vi ska kunna förändra dem. För att vi på riktigt ska kunna skapa samma förutsättningar för alla.
En del av lösningen måste vara att rannsaka oss själva. Att successivt öva in nya beteenden som inkluderar alla. Det kräver kunskap, det kräver vilja och framför allt kräver det att vi alla är en del av förändringen.
Många säger att det här är något som kommer att lösa sig med tiden, men tiden kommer inte att förändra någonting – det är människor som förändrar saker.
LÄS MER: Författaren Katarina Wennstam vill ändra hur vi ser på kvinnliga offer
