Se filmen först eller läsa boken först? Vi reder ut eviga dilemmat!
Vilken är egentligen den optimala turordningen – att läsa boken innan man ser filmen om samma historia, eller tvärtom? Damernas Världs filmkritiker C-G Karlsson har tagit sig an problemet med bok kontra film.
När jag nyligen läste Patricia Highsmiths roman Carol kom jag åter att tänka på det här med bok kontra film.
Som så många föll jag pladask för filmen Carol. Kärlekshistorien, de snygga bilderna och kemin mellan Cate Blanchett och Rooney Mara – allt sammantaget gav den mig en av senare års största upplevelser i en biosalong.
Men vet ni? Att sedan läsa romanen blev en ÄNNU starkare upplevelse. Den tog mig ytterligare en bit närmare, särskilt den yngre Therese, Highsmiths alter ego i den självbiografiskt färgade berättelsen. Något som ökade intensiteten i kärlekshistorien.
Jag föredrar den turordningen. Först filmen, sedan boken.
Trots att jag älskar film känner jag ofta så där, att en historia som fångat mig på bioduken får en ännu djupare dimension när jag möter den i romanform.
Och jag föredrar den turordningen. Först filmen, sedan boken.
Motsatsen leder ofta till besvikelse. Extremexemplet är Tom Wolfes briljanta 1980-talsroman Fåfängans fyrverkeri som blev en film plattare än Sahara.
I mer modern tid har jag blivit besviken över filmatiseringarna av Lionel Shrivers fängslande Vi måste prata om Kevin och Gillian Flynns Mörka platser som jag bägge läst med stor behållning.
Filmatiseringen av Flynns Gone Girl överaskade mig dock positivt. Jag blev helt uppslukad av romanen och kände skepsis inför filmen – bara för att konstatera att storyns originella skärpa inte ALLS gått förlorad. Finalen hade snarare fått en ännu mer skönt svärtad skruv.
Lustigt nog ramlar en nyöversättning av Jane Austens Förnuft och känsla ned på min hallmatta just när jag skriver den här krönikan. Trots min Austenfaiblesse har jag faktiskt aldrig läst den, men däremot avnjutit Ang Lees fina film efter Emma Thompsons fingertoppskänsliga manus. (Varför skriver hon inte fler?)
Perfekt turordning alltså.
Nu väntar mig 474 härliga sidor Austen.
