Stilikonen Caroline de Maigret släpper bok om att åldras: ”Åren runt 20 är inte den bästa tiden”

När artisten, modellen och modekonsulten Caroline de Maigret (förmodligen känner du igen hennes ansikte från reklambilder signerade franska märken som Chanel och Lancôme) för några år sedan tillsammans med sin vän Sophie Mas, filmproducent, skrev boken Hur du blir parisisk var du än är blev det en succé. Kvinnor över hela världen älskade deras sätt att ta sig an den franska attityden och lära ut hur lite mer parisisk inställning kan göra livet roligare. 

Nu har vännerna åter satt sig vid skrivbordet, och den här gången behandlar de hur skönt (eller?) det är att lämna livet som ung vuxen och njuta av tiden som medelålders. 

Nu kan DV exklusivt bjuda på några utdrag ur boken, som du kan läsa – och säkert känna igen dig i – här nedanför.

Läs mer om boken och köp den här (länk till Adlibris). 

LÄS MER: Bokaktuella Caroline de Maigret: ”Bästa skönhetsprodukterna för 40+” 

Utdrag ur ”Äldre och klokare (åtminstone äldre...)”
– Hade du dina bästa år när du var 20?

I romanen Sammansvärjningen från 1938 skriver Paul Nizan: ”Jag har varit tjugo år och jag låter ingen påstå att det är den bästa åldern i livet.” Den meningen, som är mycket välkänd i Frankrike, får mig alltid att känna mig mindre ensam. Min tjugoårsålder var inte heller den bästa tiden. Jag tillbringade den i tron att de åren skulle vara extraordinära, spännande och romantiska, och därav blev intet. Ingenting alls hände, faktiskt, och det var hemskt plågsamt. Det decenniet kändes så tungt när det borde ha varit sorglöst. Åh, så allvarsam jag var som tjugoåring … Jag var förlamad av chanser jag aldrig tog, men hur skulle jag kunna ta risker i en redan kaotisk värld? Jag var rädd för att dö innan jag hade levt på riktigt, men alltför rädd för att överhuvudtaget leva. Jag var livrädd för att inte bli någon och hade ingen aning om vilken någon jag ville bli. Istället för att vara jag fastnade jag i falska identiteter som jag själv hittade på. Jag trodde att varje beslut skulle bli storslaget och ödesdigert, för evigt ristat i sten. Jag trodde jag skulle lyckas innan jag ens startat på min resa. Jag trodde det med sådan övertygelse att det kvävde mig. Vilket spår jag än valde skulle bli vilseledande, jag kände det som om jag stod på perrongen med alla runt omkring mig som klev på tågen, jag hade inte den rätta bruksanvisningen, jag var inte född på rätt plats i rätt tid, jag hade inte vad som behövdes för att bli något, mina val begränsade mig alltid likt ett äktenskap jag aldrig kunde ta mig ur. 

Förr hade jag så många rädslor, saker som oroade mig som i dag gör att jag inte längre är rädd. 

Jag vet att om jag inte uttrycker min önskan, kommer ingen att ge det till mig. Att ibland måste du ge dig själv tillåtelse. 

Jag vet att jag inte kommer att ångra mina misstag. 

Att misstag är förklädda framgångar. 

Jag vet att man kan välja fel väg och att det är helt okej. 

Att vi ska vara tacksamma för det vi har. 

Jag tar livet ett steg i taget. Livet är vad vi gör av varje dag. 

Jag har lärt mig att inte gråta över förlorad kärlek, för vi blir förälskade igen och om igen. 

Jag vet hur det är att älska och att bli älskad. 

Jag vet att ibland måste man rycka upp det obehagliga med rötterna för att undvika att upprepa samma misstag. 

Att le är ett av livets främsta vapen. 

Jag vet att något bättre alltid dyker upp. 

Och det blir alltid sol efter regn. 

Jag vet att man inte kan arbeta hårt utan att ha roligt och att man inte kan ha roligt utan att arbeta hårt. 

Jag vet att den som ger, får tillbaka. 

Jag vet att det inte lönar sig att använda våld om något sitter fast, utan att i stället välja en annan väg. 

Ingenting varar för evigt. 

Jag vet att träning ger en sund själ. 

Jag är lyckligare nu än när jag var tjugo, då när ingen berättade det för mig.

Det här är sista gången..

(Saker du antagligen aldrig mer kommer att göra.)

När du plockar fram gamla fotografier, och liksom sjunker ihop av pinsamhet över allt som hör ihop med dina för-tonåriga år, kommer du väl ihåg att du då tyckte du hittat stilen, killen och frisyren som passade dig. 

Med förtjusning och ett uns nostalgi ser du i dag tillbaka på allt du sagt tack och adjö till:

De galna frisyrerna och dåliga färgningarna: när du brukade gå till din frisör och sa: ”Jag behöver en total förändring, du har fria händer.” Medges, pojkklippningen och den påföljande period du misstogs för en ung man efterlämnade några ärr. De vinröd-bruna slingorna skulle ge dig lite sexig energi, inte en sjuklig look. Vi lämnar det därhän.

Dessa smärtsamma inköp: de där jeansen du köpte för att ha på dig efter en bantningskur; de gav dig en fantastisk siluett men även en underlivsinfektion. Eller de där på tok för små skorna som var på rea. En pistagegrön tröja du köpte för att du inte vågade säga till expediten att du var osäker. Allt hamnade i garderoben – eller, än värre, förstörde en eller annan utekväll. Man måste inte alltid lida pin för att vara fin.

De hemska finnar du obarmhärtigt klämde sönder, i hopp om att de skulle försvinna snabbare. Idag tvättar du dem rena, och låter tiden ha sin gång. Naturen tar ut sin rätt.

Förhalning. I dag är det kristallklart: Miraklen är få och du ger dig hellre en spark i ändan än att vänta på att situationen ska bli värre. Så småningom.

Dina oskiljaktiga vänner: Ni gjorde allting tillsammans, ringde varandra oavbrutet och hängde i telefonen i timmar. Tills allt blev alltför påträngande och du behövde eget utrymme. Numera värderar du kvalitet över kvantitet.

Dessa omöjliga, komplicerade, ack-så-smärtsamma kärleksaffärer: Du hoppades alltid att de där killarna som sa ”Jag kan inte ha ett fast förhållande nu, men hör av dig när du känner dig sugen!” skulle ändra sig. Du vet nu att du föredrar ett långvarigt fast förhållande framför iskalla engångsligg utan förpliktelser.

Och slutligen, så ofta du brukade säga ”aldrig”. Eftersom du aldrig var riktigt säker. Livet är fullt av överraskningar; jäklar anamma, du kanske rentav överraskar dig själv.

Tio år yngre

I skolan lär sig alla franska flickor Pierre de Ronsards dikt till Cassandra, som börjar med strofen: ”Min sköna, låt oss gå och betrakta rosen … ” Det är en berättelse om en poet som är kär i en ung kvinna som inte besvarar hans känslor. Besviken och bitter föreslår han flickan att komma med och titta på rosorna i trädgården. De strövar runt bland blommorna, den ena vackrare än den ändra. Men till sist påpekar poeten att rosor vissnar mycket snabbt, och varnar flickan att den dag kommer, då även hon blir gammal och ful som en vissen blomma. Och då kommer hon att ångra att hon inte gav sig själv till poeten ”i blomman av sin ungdom”. Kort sagt söker gamle Ronsard hämnd så gott han kan. Och på så sätt lär vi franska flickor oss tidigt att ungdomens skönhet är flyktig och att vi borde förbereda oss för förfallet. På grund av den liderlige Ronsard – eller kanske tack vare honom – vet vi redan som åttaåringar att det inte är någon idé att kämpa mot Tiden: den jäveln kommer alltid att vinna. Men eftersom vi är så väl förberedda på vad som komma skall, har vi gott om tid att lista ut vad vi ska göra åt saken. Och det är kanske en av orsakerna till att man påstår att fransyskorna åldras väl. De är inte besatta av ungdom – de vet redan från början att slaget är förlorat – utan snarare av idén att se lite yngre ut än de är. En till synes hårfin skillnad, men mycket viktig! I enlighet med sitt mantra ”Gläds åt det ansikte du har i dag – det är det du önskar dig om tio år”, så bryr sig fransyskan inte om att se ut som tjugo, utan att se tio år yngre ut än hon är. Och det utan att dölja sin verkliga ålder. För hon älskar att avslöja hur gammal hon är, för att njuta av den effekt det har på hennes åhörare. ”Verkligen? Inte en chans!” (Några går även så långt att de lägger till några extra år, bara för nöjet att verka ännu yngre.) Konsten att se tio år yngre ut är en nationalsport i Frankrike, och vi försöker alltid förbättra vår teknik och slipa våra färdigheter – utan att se ut som om vi försöker, förstås.

Här kommer några tips för att hjälpa dig att utveckla denna förfinade konstart:

Välj skräddade plagg (skjortor, jackor, kavajer) hellre än trikå och stickat (t-shirts, tröjor). Eller blanda: Bär en ledig t-shirt under en figurnära jacka.

En vit skjorta – en aning maskulin, i bomull eller linne – är alltid rätt.

En oklanderlig t-shirt som visar din hals och nyckelbenen. Men var försiktig med urringningen. Ana – inte visa upp – är alltid mer fördelaktigt.

Att visa omåttlig nyfikenhet får dig att verka yngre än ett par nya bröst.

Ta hand om dina kroppsdelar: dina händer (och naglar), dina fötter (och skor), och ditt huvud (och hår).

Allra viktigast är din hy. Så ägna mycket tid åt den – ta sedan ett svep med mascaran och du är redo.

På bild: Le! Det är sötare än att pluta. Och skratta närhelst du kan – det drar upp ansiktsdragen, som ett naturligt ansiktslyft.

Sluta röka. Din hy kommer att tacka dig.

Tillbringa mindre tid med att titta dig i spegeln. Tillbringa mer tid på att betrakta andra.

Läs böcker – men glöm Pierre de Ronsard!

För ett bra utseende behöver du en oklanderlig hy. Sminka av dig varje kväll. Gör samma procedur även när du inte är sminkad.

Det handlar enbart om attityd, inte hur fast huden är. Ungdom handlar lika mycket om frihet och glädje som om fasta lår.

Fortsätt vara nyfiken på allt och alla.

Ett glas bra vin är bättre än flera glas dålig vodka.

Undvik solen och investera i en keps och en bra solkräm. Det är billigare och mer effektivt än återfuktande krämer som kostar lika mycket som rysk kaviar.

Att vara extremt mager gör att du får slapp och glåmig hy som saknar lyster. Det är ingen bra idé att vara för smal, eftersom risken finns att du ser tio år äldre ut.

En djuprengörande ansiktsbehandling och massage motar behovet av ett ansiktslyft i grind. Parisiska kvinnor brukar sinsemellan viska om sina bästa hudvårdskontakter. Det är hemligheten bakom deras skönhet, och långsiktiga investeringar. En behandling per månad håller plastikkirurgen på avstånd.

Ta hand om dina ögonbryn. Plocka dem inte för mycket, men låt dem inte heller växa vilt.

Var försiktig med socker, vare sig det finns i alkohol, vin, sötsaker eller läsk. Socker tär på dina anletsdrag och gör att du ser trött ut.

Ta en ordentlig titt på din mor. Memorera skavankerna och försök minimera dem.