Svenskorna gör succé i Los Angeles – läs om deras vardag, jobb & lyxliv

Jag kände så starkt att Los Angeles var bästa platsen på jorden.

Karin Bastin beklagar sig över att hon inte riktigt hör vad vi säger, hon har fått lock för öronen under bilresan upp bland kullarna i Hollywood Hills.

– Jag får alltid det när jag åker upp här, det kan sitta i flera timmar, berättar hon.

Som ni förstår befinner vi oss högt uppe, faktiskt så högt att moln sveper in som vit dimma vissa dagar. Här, i en villa omgiven av djungelliknande växtlighet, i Laurel Canyon (under 1970-talet hemvist för stjärnor som Joni Mitchell, Frank Zappa och The Mamas & the Papas), bor Cecilia Blankens, grundare av sko- och accessoarmärket Blankens tillika välkänd bloggare. Hon säger att hon efter två år fortfarande inte vant sig vid den närmast overkligt tjusiga utsikten. Ett aldrig sinande myller av byggnader och infrastruktur breder ut sig som en matta därnere, Downtowns skyskrapor tornar upp sig likt ett mini-Manhattan, i öster syns den ikoniska Hollywoodskylten och Griffith observatory och västerut anar man Santa Monica, en riktigt klar dag skymtar Stilla havet längst bort. De hovrande helikoptrarna liknar små bulliga metallfåglar när de vakar över änglarnas stad – och framför allt drömmarnas stad. Los Angeles är en plats som kommit att bli symbol för att allt är möjligt.

– När jag kom hit första gången 2008 och såg Malibu och Downtown kände jag så starkt att Los Angeles var bästa platsen på jorden. Jag tänkte direkt ’jag måste flytta hit’, säger Johanna Dauphin som är uppvuxen i det lilla samhället Torshälla i Sörmland.

Nu är hon inne på sitt sjätte år i Los Angeles där hon jobbar som fotograf och creative director. Det var här som Karin Bastin och Johanna Dauphin lärde känna varandra, de har inte setts på länge och börjar snabbt diskutera vilka skolor som är bäst att sätta sina barn i. Johannas son Francis är 4 år.

– Det är sådan skillnad på Francis uppväxt och min, säger hon. Han kan utbrista, ’Åh vad jag längtar till New York!’ – jag visste inte ens vad det var i den åldern, säger hon och skrattar.

LÄS MER: Jennie Hammars shoppingguide till vintagemekkat Los Angeles

För mig var det inte ett självklart beslut att flytta hit.

I journalisten och bloggaren Jennie Hammars famn vilar Tage, sex veckor, han är än så länge omedveten om världen där ute. Jennie har inte sovit överdrivet mycket och tackar utan att tveka ja till en stor kopp kaffe. Hon har bott i Los Angeles sen 2009 tillsammans med maken Filip Hammar.

– För mig var det inte ett självklart beslut att flytta hit, det var Filip som skulle jobba här. Jag trivdes i Sverige och hade inte så mycket vänner här och var orolig för hur det skulle bli med mitt jobb. Men nu är det jag som arbetar mest här i LA och Filip är mycket hemma i Sverige och jobbar, säger hon.

Karin Bastin och Jennie Hammar har känt varandra i tio år och hörs dagligen, eftersom de alltid har så kul när de ses bestämde de sig för att starta en Hollywood-podd tillsammans: Veckans bläcka!, nominerad till Årets bästa podcast 2015.

Los Angeles har under de senaste åren seglat upp som det nya New York.

Karin Bastin som också är en av grundarna till bloggportalen Vavavoom, kom till Los Angeles första gången 2001. Då var hon 23 år, utarbetad tv-producent och pluggade i två år. Hon blev helt såld, berättar hon. Det var under den tiden hon träffade sin nuvarande man Henrik, de åkte tillbaka till Sverige och bildade familj. När Karin Bastin var mammaledig med sitt andra barn och hennes man ville jobba i USA bestämde sig paret för att testa att bo ett år i drömmarnas stad.

– Nu är vi inne på vårt sjunde år. Jag trivs jättebra, det här är en stad som växer på en. Att bara åka hit på en semester skulle jag tycka var svårt, man måste hitta sina ställen.

Los Angeles har under de senaste åren seglat upp som det nya New York, den häftiga staden alla vill vara i, också kallad ”hipster-Thailand”. Och att det pågår en massinvandring från alla håll och kanter tror Johanna Dauphin dels beror på den avslappnade livsstilen.

– Det finns ett otroligt stort intresse för spirituell utveckling här om man jämför med i Frankrike och Italien där jag bott tidigare. Här strävar man efter att bli en bättre människa och att tro på något, det är fantastiskt tycker jag. New York-bor som alltid dömt ut LA flyttar hit för att de har förstått att livet är så mycket bättre här. Det är mer hälsosamt och man är mer ute i naturen.

LA-stilen har uppgraderats och är inte längre synonymt med Paris Hilton i Juicy Couture.

En annan förklaring till Los Angeles-vurmen är att staden på senare år blivit ett tillhåll för många modeintresserade.

[adSpace placement="auto"]

– Det började med att Hedi Slimane flyttade hit och fotograferade. När han sen tog över Saint Laurent drev han det från LA. Plötsligt ville alla modetidningar fota sina modejobb här och staden blev inspiration för designers, bad fit-denim shorts à la LA kopierades världen over säger Johanna Dauphin.

– LA-stilen har ju också uppgraderats och är inte längre synonymt med Paris Hilton i Juicy Couture utan mer kashmirtröja och jeansshorts, typ Anine Bing, inflikar Cecilia Blankens.

I Sverige är det ett känsligt ämne att man inte vill jobba.

Cecilia Blankens gav sig nyligen själv in i modebranschen och startade det egna skomärket Blankens. Hon tycker att LA lever upp till ryktet om att vara en stad som inspirerar till att leva ut drömmar.

– Det är en väldigt ja-sägande stad. Det finns inget som inte går att ordna här och det gör att man fylls av mycket mod. Här är det liksom ”javisst, du kan!”. Jag hade aldrig vågat starta mitt skoföretag i Sverige, då hade jag skapat hinder för mig själv och tvärtom tänkt ”inte kan väl jag”. Hemma finns det en tendens att placera folk i fack och det finns regler för hur man ska och inte ska vara om man är en viss typ av person.

Karin Bastin håller med:

– Här får man vara vem man vill och det är så härligt. Speciellt eftersom jag har valt att inte satsa på karriären utan i stället ägnar mesta tiden åt familjen. I Sverige är det ett känsligt ämne att man inte vill jobba. Även om jag också driver en bloggportal och en podcast.

– Kvinnor kan vara så dömande och taskiga mot varandra, vi borde peppa varandra oavsett vad det är man vill göra, säger Jennie Hammar.

När jag jämför med mina vänner i Sverige känner jag mig ”oseriös”.

Johanna Dauphin upplever också att det finns en strävan att kategorisera människor i Sverige. Hon har själv snitslat sig fram karriärmässigt, från att ha pluggat business till att starta ett eget smyckesmärke (som för övrigt blev Guldknappen-nominerat år 2010), och nu har hon sadlat om igen till fotograf.

– När jag jämför med mina vänner i Sverige känner jag mig ”oseriös”, som inte har hittat mitt fack. Som svensk har man det i sig att man måste förklara varför man gör si eller så. Att stänga en dörr och göra något annat behöver ju inte vara ett misslyckande, det kan snarare vara berikande, säger Johanna Dauphin.

De är alla överens om att flytten från Sverige till Los Angeles har gett dem nya perspektiv på livet och framför allt sporrat dem att ta för sig mer av det, men samtidigt är det svårt att bortse från kulturskillnader. Ingen av dem umgås särskilt mycket med amerikaner. Att många svenskar klumpar ihop sig med med andra svenskar beror dock inte på att amerikaner är svåra, menar Karin Bastin.

– Tvärtom, de är supertrevliga och vill gärna umgås. Men mina närmsta vänner här är alla från Sverige. Och det är lättare att känna sig avslappnad när man pratar svenska. I och med att man inte har familjen här blir ens vänner familj och man firar helgdagar ihop. Har man problem, behöver råd eller allmänt pepp finns vi där för varandra.

Cecilia Blankens håller med, hon umgås mest med andra svenskar. Hon och Jennie Hammar försöker ses minst en gång i månaden och luncha.

– Jag känner att jag har mindre gemensamt med amerikanska kvinnor. Vi är från olika kulturer, så är det verkligen, säger Jennie Hammar.

Jämställdhet är en komplex fråga.

Inte minst är jämställdhetsfrågan en vattendelare.

– De ligger så långt efter här att jag blir arg när jag tänker på det. När ditt barn är 12 veckor måste du börja jobba igen eller lämna barnet till en barnflicka som du måste jobba för att ha råd med att anställa. Det är ju därför det blir så att kvinnor stannar hemma här.

– Ja, bara att hashtaggen ”working mom” existerar säger ju allt, menar Cecilia Blankens och tillägger att det ändå är positivt att stora företag som Netflix och Google har börjat erbjuda betalt föräldraledighet.

– Samtidigt är det konstigt att man ska få skit för att man väljer att stanna hemma med barnen, fortsätter hon. I perioder har jag jobbat mindre och haft ansvar för tvätten och disken, men senaste tiden har det varit tvärtom och jag har jobbat som en jäkla dåre. Jämställdhet är en komplex fråga. Det handlar om att vara lyhörd för både varandras behov och sina egna.

Johanna Dauphin beskriver att hon under småbarnsåren med sonen Francis per automatik blev den som drog tyngsta lasset hemma, framför allt för att hennes jobb var mer flexibelt.

– Samtidigt som jag ville göra karriär ville jag ha full kontroll över min son. Såhär i efterhand hade jag gjort annorlunda om jag fick ett till barn och delat upp det mer.

Det handlar inte om att man är en lyxlirande översittare.

När vi kommer in på ämnet barnflickor och städhjälp, som mer eller mindre är standard i Hollywood, säger Cecilia Blankens:

[adSpace placement="auto"]

– Jag vet hur det här låter i svenskars öron men det är en vansinnigt stor kulturskillnad mellan Sverige och USA. Här anses man vara en snåljåp om båda föräldrarna jobbar och man inte erbjuder andra jobbmöjligheter. Attityden kring det har väl förändrats även i Sverige. Det handlar inte om att man är en lyxlirande översittare.

– Nej, det handlar om att ta bort ett problem i relationen. Här börjar barnen inte dagis innan de är två, och då är en barnflicka nödvändig om man vill arbeta.

Karin Bastin tycker också att bråk om städning är ett onödigt relationsproblem:

– När vi är i Sverige på somrarna har vi inte städhjälp, men då blir det ju sur stämning också...

Vanessa Paradis brukade stå utanför skolan och sälja biljetter till skolans paintball-tävling.

En annan skillnad mellan att bo i lala-land och i exempelvis en Stockholmsförort är att diverse superstjärnor dyker upp i alla möjliga sammanhang. Karin Bastin har till exempel sprungit på Johnny Depp och Vanessa Paradis ett antal gånger på sina barns skola.

– De var väldigt engagerade. Vanessa Paradis brukade stå utanför skolan och sälja biljetter till skolans paintball-tävling. En gång var Johnny Depp där på Thanksgiving och då hade han med sig en örn och en indianhövding och välsignade barnen med rökelse… Det var rätt gulligt, det gjorde inte saken sämre att han är snygg på riktigt! Jag gick även in i Al Pacino på barnens skola, då blev jag starstruck.

De är överens om att en riktigt bra kändisspaning är lika kittlande varje gång. Johanna Dauphin har sett Lady Gaga på restaurang Chateau Marmont flera gånger och sist hon var där kom Miley Cyrus förbi hennes bord.

– Det är klart att det är intressant och fascinerande att se kändisar när de är privata, säger hon.

Cecilia Blankens håller med, hon har gjort situps bredvid Jodie Foster och nyligen hade hon Melanie Griffith bakom sig i kön på Whole foods. Filmstjärnans omtalade ”Antonio”-tatuering (till numera exmaken Antonio Banderas ära) var till hälften borttagen.

Både Cecilia Blankens och Jennie Hammar brukar även träna soul cycle tillsammans med paret Beckham. Jennie Hammar berättar om den gången Victoria Beckham fyllde år.

– Ja alltså, det var ett sinnessjukt pass. När jag kom dit på morgonen var det ballonger överallt. Och alla fyra barnen var där, och David Beckham satt på instruktörsstolen på podiet och hade valt musiken, Victoria satt i mitten. Och under hela passet gick instruktören runt och pepp-pratade om Victoria. På slutspurten, under själva crescendot så skrek hon i mikrofonen: Victooooooria, och David höll liksom på att lyfta från cykeln. Och när allt var klart kom deras lilla dotter Harper in med cupcakes till alla och vi sjöng för Victoria. Jag blev väldigt rörd, haha. När jag mötte henne inne på toaletten efteråt sa jag typ ’You have beautiful children’, så jäkla lökigt.✩

Johanna Peterhoff Dauphin

Ålder: 39 år.

Familj: Gift med Fredrik, sonen Francis, 4.

Gör: Creative director vid modefotograferingar och fotograf.

Bor: I Laurel Canyon, Los Angeles

Flyttade hit: 2010.

Favoritplats: Laurel Canyons country mart, ett riktigt bra häng, man känner alla – det ger mig ett helt underbart lugn i kroppen

Senaste LA-upptäckten: Gallerie Sommerlath på Venice Boulevard och Menottis som är Venices bästa café.

Jennie Hammar

Ålder: 31 år.

Familj: Maken Filip, dottern Ilse, 2 år och nyfödda sonen Tage.

Gör: Frilansjournalist, har podden ”Veckans bläcka!” tillsammans med Karin Bastin, och bloggar på Amelia.se.

Bor: I Los Feliz.

Flyttade hit: 2009.

Favoritplats: Var ska jag börja? Har många! Men baren på Little Dom’s, min kvarterskrog i Los Feliz, är en favorit och absolut den restaurang jag besöker oftast. Stimmig, intim och trevlig.

Senaste LA-upptäckten: Commissary, en takbar i Koreatown. Som att äta middag i ett supercoolt växthus. Älskar det!

Cecilia Blankens

Ålder: 36 år.

Familj: Gift med Per, barnen Bonnie, 7, Rio, 5 och Remy, 1

Gör: Driver egna skovarumärket Blankens.

Bor: I Laurel Canyon, Los Angeles.

Flyttade hit: 2013.

Favoritplats: Malibu.

Senaste LA-upptäckten: En plats som bara blir bättre och bättre är Malibu pier och svenskägda restaurangerna Malibu farm som ligger där.

Karin Bastin

Ålder: 39 år.

Familj: Gift med Henrik, barnen Harry, 8 och Caesar, 6 och hunden Buster.

Gör: Hemmafru på deltid, driver blogg-portalen Vavawoom.com, har podden Veckans bläcka! med Jennie Hammar. Hoppar ibland in som TV-producent.

Bor: I West Hollywood.

Flyttade hit: Första gången 2001. Och sen igen med familj 2009. Favoritplats: Hemma! Eller på en hike i Griffith Park eller i Will Rogers State Park – en fin ranch och fantastisk vy med havet som fond!

Senaste LA-upptäckten: Härligaste vegorestaurangen Gracias madre på Melrose Avenue.

Av: Malin Forsberg

Foto: Susanne Kindt-Wollam