Yxdesignern Julia Kalthoff om internationella framgångarna och kärleken till hantverket

I samma sekund som jag kliver in i verkstaden, runt hörnet från ett av Stockholms mest urbana kvarter, känns staden långt borta. Här doftar det av trä, och kontorsytan upptas av traditionella verktyg i stället för skärmar. Det är här hantverkaren Julia Kalthoff tillverkar sina yxor, som kunder över hela världen köar för att få köpa.

Drömmen om att syssla med smide föddes tidigt.

– Jag hade sett hur arbetet gick till och var så fascinerad. Det är något med elden och värmen och hur man blir alldeles sotig – jag har alltid tyckt om att smutsa ned mig.

Nu brygger Julia te i sin verkstad och tar sig an även den uppgiften som en hantverkskonst. Hur varmt ska vattnet vara? Hur mycket te till varje kopp? Det visar sig att hon nyligen haft en brittisk hantverkare på residens i studion, som bjöd på fantastiskt te. Nu vill hon gärna behärska konsten själv. Det blir ett citruste, brittens favorit, och det smakar utmärkt.

Julia Kalthoff: ”Yxan är inte farlig – det är människan”

När vi sätter oss vid ett arbetsbord tokar Julia torkar bort trädamm från stolarna med handen. Det är askträ, som Julias världskända täljyxor tillverkas av. Kalthoff Axes säljs förutom här hemma även i USA, Japan och England. Dessutom är det många som följer Julia på Instagram där hon visuellt berättar om hur yxor blir till och skildrar något så exotiskt – i dagens samhälle – som en hantverkares arbetsdag.

Över hela välden köar kunder för att få köpa en av Julia Kalthoffs handtillverkare täljyxor. Foto: FRED MACGREGOR / CAMERA PRESS TT NYHETSBYRÅN

I vår tid, och inte minst här, mitt i centrala Stockholm, känns yxan inte helt i sitt rätta element. Kanske kan den till och med väcka otäcka associationer för att den är hård, vass och farlig? föreslår jag. Men Julia gillar inte de tankegångarna.

– Jag blir provocerad av den synen på yxor, för det säger mer om hur långt bort vi har kommit från naturen, än vad det säger om yxan. Det är inte yxan som är farlig, det är människan, säger hon och tillägger att yxan en gång var en högst nödvändig del av vardagen.

Julia Kalthoff är en av världens främsta

För 150 år sedan stäckte man sig efter yxan och kniven flera gånger per dag. På samma sätt som vi sträcker oss efter telefonen i dag, förklarar Julia och citerar en bok hon läst, som förstärker yxans symbolvärde:

– I människans evolutionära utveckling är teknologin den viktigaste faktorn. Och i teknologin är verktygen den viktigaste faktorn, och av verktygen så är yxan viktigast. Jag tolkar det som att yxan alltså varit det viktigaste verktyget för människans utveckling.

Hon skrattar åt sitt påstående, men visst allvar finns ändå i resonemanget. För visst har yxan varit nödvändig för vår överlevnad.

– Jo, det berättas också i boken om hur någon för länge sedan hittade en vass sten vid en strandbank och med hjälp av den tog sig in i märgben och kokosnötter. Tanken att spara den vassa stenen för att även i framtiden kunna klyva märgpipor menar man var det som särskilde människan från djuren.

Jag växte i stort sett upp i min mammas tygbutik i Brösarp

Julia Kalthoff har en filosofi och en tankevärld runt hantverk som sträcker sig långt utanför den egna processen och studion i Stockholm. Vi ska återkomma till den lite senare, men först vill vi veta hur den här tjejen från Brösarp blev en av världens främsta yxdesigners.

– Det var egentligen inte just yxor jag var intresserad av, utan hantverk i stort. Jag växte i stort sett upp i min mammas tygbutik i Brösarp och började tidigt att jobba med textil, berättar Julia.

Jorden runtresa avgjorde livsvalet

Efter gymnasiet gav hon sig ut på en jorden-runt-resa för att hitta sig själv, och under resans gång skrev hon upp saker hon ville göra när hon blev stor. En grej var att testa smide.

Foto: FRED MACGREGOR / CAMERA PRESS TT NYHETSBYRÅN

När Julia väl fick prova smideskonsten besannades alla romantiska föreställningar. Värmen brände från den levande elden och med kroppen som verktyg formades stenhårt stål i formationer som skulle hålla i flera tusen år.

– Jag ville lära mig mer om smide och sökte en kurs i Hälsingland. Men jag hade inte råd att betala, så jag jobbade av kursavgiften i stället. Sedan gick jag flera kurser och lärde mig smida, berättar Julia.

Blev vd som 21-åring

När lärlingskurserna var avklarade fick hon erbjudande om att vid 21 års ålder bli vd för Wetterlings yxfabrik i Storvik utanför Sandviken. Hon tackade ja och under de fem år som följde vände hon företagets siffror till plus och förfinade sina kunskaper om yxan. När hon lämnade fabriken för Uppsala och studier i ekonomi trodde hon att hon var klar med yxor. Men Julia insåg snart att hon i själva verket inte alls var trött på hantverket, men däremot på administrationen runt omkring. Så föddes idén om Kalthoffs yxor och målet att tillverka den perfekta täljyxan. I dag säljer Julia yxor för över tre miljoner kronor om året, men vägen dit har varit både snårig och osäker.

– När jag väl bestämde mig trodde jag att allt skulle vara igång på tre månader. Men så blev det inte, så klart. Inte minst på grund av mina egna funderingar kring vad jag egentligen höll på med, säger hon och ler eftertänksamt.

Som 21-åring blev Julia Kalthoff vd hos yxtillverkarföretaget Wetterlings i Storvik. Foto: FOTOGRAF MARIA HANSSON/Expressen

Men genom en tät dialog med snickarmästaren Beth Moen återfick Julia självförtroendet och lusten till att ta fram en perfekt täljyxa. Moen fick ta emot nya prototyper av yxan med posten i flera månader, och till slut var de två hantverkarna eniga – nu var yxan nästintill perfekt. 

Julia visade med viss nervositet upp sin yxa i sin nystartade webbshop och snart började beställningarna ramla in.

– Jag hade mycket kontakter i slöjdvärlden efter min tid på Wetterlings, så många var nyfikna på min nytillverkade yxa. Sedan spred sig ryktet och många kunder hade fått tips av andra, minns hon. 

”Att arbeta med händerna får oss att må bättre”

I dag jobbar Julia med att ta fram en ny yxmodell, samtidigt som hon enligt hållbar on demand-modell möter beställningarna på den befintliga. Därtill håller hon täljkurser i studion och dokumenterar sitt arbete i sociala medier.

Tankevärlden och filosofin om hållbarhet i ordets bredaste bemärkelse, som Julia förmedlar, är en viktig del i hennes arbete. Hon vill sprida täljkärlek till folket och tror på att återta hantverket. Att arbeta med händerna och att skapa i samklang med naturen får både människor och klimat att må bättre, menar hon.

– Många uttrycker sig i dag genom shopping, men jag tror att vi i större utsträckning ska tälja och använda våra händer som uttrycksmedel. När vi lär oss att skapa med händerna förstår vi hur mycket mer vi kan göra. Vi kan laga kläder som är trasiga och skapa med material från naturen i stället för att köpa nytt.

Tanken om hållbarhet inkluderar inte minst vår mentala hälsa, som Julia funderat mycket på under sin egen resa. I dag, efter en arbetsdag där hon ägnat 80 procent av tiden åt fysiskt arbete i samklang med naturen, så längtar hon efter intellektuell stimulans i form av till exempel skönlitteratur på kvällen. 

Här går hon liksom på tvärs mot hela sin omgivning i stan, där de flesta tillbringat arbetsdagen framför en skärm och åt abstrakt skapande. De har i sin tur ofta behov av något fysiskt och konkret efter arbetsdagen. Vägen till harmoni tror Julia vilar någonstans däremellan, i balansen mellan kroppsarbete och tankekraft och i föreningen mellan natur och civilisation.

LÄS MER: Entreprenören Nebe Almayahi: ”Att jobba i Irak var tufft” 

LÄS MER: Åklagaren Lisa dos Santos om kampen mot gängbrotten och gangsteradvokaterna