DV-läsaren Jennifer: ”Det är inte bara män som får samla på jeans!”

Vill du också diskutera mode och skönhet med likasinnade? Bli medlem i Facebookgruppen Damernas Värld Stilklubb. Bli medlem HÄR! 

Jennifer om sin kärlek till denim

De flesta av oss har ett par jeans som betyder något för vår egen historia. Kanske var det jeansen du bar på ditt första skoldiscot, eller så var det kanske de du till slut kom i efter barnafödande. Eller något helt annat tillfälle där minnet av ett par jeans fyller aidg med varma minnen och nostalgi. Få andra plagg kan tillskrivas den typen av betydelse.

Baggy, boyfriend, stuprör, superstretch, selvedge (jeans som är tillverkade av ett denimtyg vävt på en äldre typ av vävstol, som väver tyget med en stadkant - en kant som hindrar tyget från att fransa sig), mammajeans, tapered, skinny, low cut, mid rise – listan på passform och stil är oändlig. Det spelar ingen roll vad som är det hetaste eller på väg ut. Det är hur du mår i jeansen som får dem att alltid vara aktuella och jakten på det perfekta paret slutar aldrig.

LÄS ÄVEN Stylisten: ”Så stylar du jeans trensäkert på 8 olika sätt” 

Variationen och historien är två faktorer som fick mig att intressera mig mer för denim. Hur kan detta hållbara tyg framkalla denna magi som uppstår i ett par jeans? Jeans har varit en del av min basgarderob sedan jag var mycket ung – och är det fortfarande. De utgjorde den stabila grund som lotsade mig genom festivaler, festnätter, tentaplugg och hångel i soffor. Mina jeans blev del av min historia, men de är även min nutid och de de kommer även att vara en del av min framtid. 

Jennifer Sköld anser sig vara denimsamlare.

Jennifer om sitt (och mäns) samlande

Jag ser mig själv som en denimsamlare. Jag reflekterar ofta över samlandets natur och hur olika vi närmar oss det vi fastnar för. Jeanssamlare är oftast killar, män, gubbar – kalla dem vad ni vill – och jag märker vissa skillnader mellan hur jag samlar och hur de samlar. Det är oftast ett grabbigt och rätt bredbent sätt att samla – mycket sakkunskaper som man förhör varandra på och en tydlig manlig gemenskap. 

När jag kommer in i detta sammanhang, och anser mig vara en denimsamlare, så händer något: Det är som om jag sliter bort stenen framför ingången till deras man cave och tänder alla lampor – som om jag blottat en hemlig klubb till vilken man godkännas. Nu ska jag kunna rabbla hur många ounce ett par jeans ska äga och hur mycket pengar jeans går för på auktion. Mainsplainingen kommer igång och jag blir ofta ifrågasatt. Vad hände kärleken till känslan av tyget, med kärleken till denim som kulturbärare och sexsymbol?  Det uppstår en konflikt i stället för en nyfikenhet och inbjudan till deltagande i denna fantastiska värld av samlande.

Jag samlar denim eftersom för varje plagg, varje artikel jag läser och varje gång jag sätter på mig ett par jeans – så känner jag att jag är jag. 

LÄS ÄVEN: 5 saker du aldrig ska slänga – jeans är en av dem!