Hon skapar stickad haute couture
Stickning har blivit en riktigt trendig sysselsättning! I det senaste numret av Damernas Värld bjuder vi dig på ett fint klänningsmönster från 1988. Trots att mönstret har några år på nacken är modellen precis lika trendig nu som då.
En som gjort stickningen till sin sysselsättning är Ann Bonander Looft. Hon driver en egen ateljé på Västmannagatan 56 i Stockholm. Där sitter hon och skapar sina kreationer, allt på fri hand, utan mönster. Stickade kappor, halskragar och koftor med skört, hänger längst väggarna i hennes lilla krypin.
På hennes kontor finns massor av bilder från filmerna Pianot och Doktor Zhivago. Det har varit hennes favoriter så länge hon kan minnas. Tillsammans med sidor ur olika modemagasin bildar det en stor inspirationsvägg i hennes ateljé. Hon vill inte vara bakåtsträvande, utan ta stickningen in i framtiden.
Se bilder från hennes ateljé här under.
När började du att sticka?– Jag har arbetat som scenograf och kostymör i över tjugo år. Jag gillar att kombinera de två yrkena, då jag tycker att de ger näring till varandra. Största delen av min arbetstid har jag spenderat på olika teatrar, men jag har även jobbat med film och tv-serier. Jag har nog alltid gillat att skapa och började sticka tidigt. Min första tröja stickade jag faktiskt när jag gick i femte klass. Den var kornblå. För fjorton år sedan, när jag var hemma med min yngste son, skapade jag en kofta som var rätt annorlunda och egen. Jag fick massor av fina kommentarer och folk frågade om jag inte kunde sticka fler exemplar. Men då hade jag ju inte tid.Men när kände du att du att ditt stickande blev en verksamhet?– Det var nog när jag köpte den här ateljén vilket är två år sedan nu. Av någon anledning besökte jag den här butiken för tre år sedan. Efter en stund inne i lokalen hörde jag mig säga till ägarinnan: ”om du vill sälja någon gång, så måste du höra av dig”. Efter ett år ringde hennes son och sa hon ville göra sig av med butiken. Så jag slog till och började sticka ”på allvar”. Vad kostar dina skapelser?– Ja, det är ju lite olika. Många av plaggen är rätt dyra. Men jag brukar skämta om det och säga att jag ska starta en ”stickrevolution”. Tänk vad kvinnor i århundraden har suttit och stickat. Om det hade varit männen som hade tillverkat helt fantastiska plagg, då kanske det hade värdesatts mer? Det är ju ett hantverk som tar tid, vilket gör att det måste kosta.Du drömmer om att kunna jobba både på teatern och i din egen ateljé. Berätta.– Drömmen vore att göra en teateruppsättning varje år och hålla på med stickningen resten av tiden. Det vore även fint att ha en större ateljé, där jag skulle kunna ha stickerskor och sömmerskor. Där man kan komma in och köpa sin tröja. Eller bara be om tips och råd. Det hade ju varit något.Har du något tips till alla som vill lära sig att sticka?– Börja med en halsduk och välj ett fint garn. Många går in i någon butik och väljer vilket garn som helst, men då använder man inte det man stickat när det väl är klart. Det är bra om man väljer ett lite tjockare garn, så att man känner att man får lite självförtroende i sin stickning. Man ser att det växer och blir någonting. Merinoull tillexempel, det är bra.
