Modehistoria: Så gjorde kvinnorna den manliga rocken till sin egen
Den nya säsongen bjuder på mycket attityd. Höstens hetaste plagg, rocken, får vara bredaxlad, dubbelknäppt och gärna se ut att vara lånad från en manlig bekant. Moderektorn Karina Ericsson Wärn berättar om rockens förflyttning från herr- till damgarderoben.
När skådespelaren
Katharine Hepburn vid ett tillfälle på höjden av sin karriär av en manlig journalist fick frågan ”Varför bär du aldrig kjol?” blev svaret: ”Prova själv så får du se”. Det var 1940-tal och kjolen på modet var en snäv variant, omöjlig att ta ut stegen i. Huruvida den kostymklädda journalisten för ett ögonblick försökte föreställa sig själv i pennkjol med sprund vet vi förstås inte, men vi kan väl anta att övriga närvarande inte kunde låta bli att dra på smilbanden.
Karina Ericsson Wärn är rektor för Beckmans Designhögskola.
Trots att unisex i dag är etablerat (eller nåja, Hope försöker) så går det fortfarande en rågång mellan manligt och kvinnligt i garderoben. Åtminstone åt ena hållet. En kvinnlig bankdirektör iklädd en kostym från Stella McCartney väcker inte någon större uppmärksamhet. Men en Stefan Löfven iklädd storblommig kaftan från Rodebjer eller en Marcus Wallenberg i kroppsnära trikåklänning från Filippa K på bankens årsstämma skulle garanterat inte gå obemärkt förbi. Tvärtom. Deras klädval skulle utan tvekan leda till förbrukat förtroende.
Trenchcoaten var ursprungligen tänkt som en slittålig rock att använda vid jakt och hundpromenader i brittiskt blött väder
Eftersom unisex mer eller mindre är en enkelriktad väg kommer höstens signaturplagg, en herrock på henne, inte att leda till några skandalrubriker. Faktum är att vi är så vana vid oversize och maskulint på damsidan att hösttrenchcoaten i sammet från Acne Studios och den enkla paletån i bläcksvart ull från Alaïa, eller den dubbelknäppta rocken med utanpåliggande fickor från Fendi, känns kvinnliga. Men så har det inte alltid varit. Trenchcoaten var ursprungligen tänkt som en slittålig rock att använda vid jakt och hundpromenader i brittiskt blött väder. Rocken var sydd i ett för tiden nytt och revolutionerande material: vattentät gabardin. Materialet hade tagits fram under stort hemlighetsmakeri av Thomas Burberry (1835–1926) i samarbete med ägaren av ett bomullsspinneri. I Thomas Burberrys egen eleganta Londonbutik gjorde rocken genast succé.
LÄS MER: Höstjackor 2019 – handplockade köp av årets trender
Triss i rock-stjärnor: Marlene Dietrich år 1933, Katharine Hepburn år 1934 och Greta Garbo år 1935.
Världskrigens påverkan
När första världskriget sedan bröt ut blev rocken ett uniformsplagg för krigets unga män som livrädda kravlade fram i skyttegravarnas lera. Öglorna i skärpet kom till för att hänga handgranater i. Det var här som rocken fick sitt namn, trench är lika med skyttegrav. Och det var också runt 1914–1918 som en kvinna för första gången iklädde sig den manliga rocken. Med männen vid fronten tog kvinnorna över en mängd olika typiskt manliga yrken. De körde buss och ambulans, gav sig på ett nytt sätt ut i arbetslivet. Trenchcoaten blev nu även hennes.
Nästa stora krig, det andra världskriget, 1939– 1945, gav oss den pålitliga generösa ullrocken, med djupa praktiska fickor och skön krage att fälla upp mot blåst och nederbörd. Återigen var männen frånvarande, upptagna med att kriga.
Med männen vid fronten tog kvinnorna över en mängd olika typiskt manliga yrken. De körde buss och ambulans, gav sig på ett nytt sätt ut i arbetslivet. Trenchcoaten blev nu även hennes.
Det rådde brist på material och det var ransonering, krigslagar bestämde hur många knappar och metrar tyg som fick användas. Det gällde att återanvända vad som redan fanns. Herrbyxor blev till kjolar, och makens stora herrock med militäriskt breda axlar i kraftig ull fick duga som ytterplagg för henne. Fransyskan feminiserade den med ett bälte i midjan – ett stilgrepp hon sedan fortsatt att praktisera. Inte en höst passerar i franska modemagasin utan en bild på en modell iklädd oversize herrkavaj med skärp i midjan.
LÄS MER: Stilsäker på kontoret i höst – klassiska blusar med det lilla extra
Men med 1950-talet gick allt tillbaka till som det varit förut. Männen var åter på jobbet, kvinnan fick retirera till spisen. Jämte förklädet blev kappan nu hennes viktigaste plagg – välskuren och med markerad midja och byst såklart. Men det var inte bara de fysiska företräden som skilde män och kvinnor åt som nu skulle markeras, även klasskillnaden var det noga med. Den äkta Burberrytrenchen blev nu, via sin prislapp, framför allt borgerlighetens diskreta signum. Ordning och reda var 1950-talets paroll.
Det traditionellt sett maskulina fick ett större genomslag för damer först under 1970-talets senare del. Men självklart hade kvinnokroppen klätts i maskulint innan dess. Medan Greta Garbo och Marlene Dietrich under 1930-talet lanserade en könsöverskridande djärv look genom att bära den nästintill maxilånga oversize-rocken ihop med generösa herrbyxor, kavaj och brogues, så gjorde Ingrid Bergman, Lauren Bacall och Katharine Hepburn trenchcoaten odödlig via 1940-talets filmduk.
Och tänk bara på smokingen som på 1920-talet bars av Marlene Dietrich, men då klassades tilltaget mer som ”crossdressing” än som normbrytande, vilket kom att gälla för Yves Saint Laurents smoking med plats för bröst och kvinnostjärt, lanserad 1967.
Diane Keatons maskulina look
Det riktigt stora genombrottet för en maskulin look går att hänföra till filmen Annie Hall, som hade premiär våren 1977. Huvudrollsinnehavaren Diane Keaton, känd för att få som hon vill, fick mycket att säga till om vad gällde sin rollfigurs garderob. Med sin fingertoppskänsla för stil valde hon att se ut som de unga kaxiga tjejerna på Manhattan vars stil beskrevs som ”masculine-meets-hobo” (”hobo” som i luffare). Detta till filmens kostymör Ruth Morleys irritation. Hon var inte alls förtjust i den könsöverskridande stilen, men har gått till historien för att ha populariserat den.
Trenchcoaten fick i början av 2000-talet en rejäl uppgradering från trist till trendig
Stilen vida gubbbyxor med hög midja och motveck ihop med skjorta och slips väckte ett habegär hos mången köpstark modemedveten kvinna, och en som med stor framgång kom att leverera den var Ralph Lauren. I Europa blev sedan under 1990- talet Giorgio Armani den som slog ett slag för en ”crossover style”, med sin mjuka eleganta skräddade stil med tydliga maskulina influenser.
LÄS MER: Acne Studios chefsdesigner om höstkollektionen – för den mogna kvinnan
Och trenchen, den fick i början av 2000-talet en rejäl uppgradering från trist till trendig via Burberrys då nyrekryterade designer Christopher Bailey och påkostade kampanjer med Kate Moss.
Men åter till den enkla herrocken, höstens mest begärliga plagg. Med enkla slag och knäppning är den besläktad med paletån, modellen som lanserades på 1830-talet och som anses vara en stöttepelare i välklädda mäns garderob. Dubbelknäppt och med dubbla slag, samt försedd med bälte, har den sitt syskon i den mer generösa och längre ulstern, som kom 1869 och som fått sitt namn från yllematerialet som ofta kom från Ulster på Irland.
Tyvärr vittnar herrockens insida om att vägen mellan dam och herravdelningen fortfarande är enkelriktad. Damernas insida är nämligen alltid betydligt fattigare än mannens, vars rock och kavaj innehåller smarta innerfickor. Ofta flera. Så varför inte satsa på äkta vara? Mot herravdelningen mina damer! Ärmarna, de går ju alltid att kavla upp. Och det är vi ju för övrigt vana vid!
Herrigt på damavdelningen
Ett hett tips är att köpa din rock på herravdelningen, men rätt herrstuk går även att hitta på damavdelningen.
Foto: Mikael Olsson, Jason Lloyd-Evans, TT.
