Röda mattan från då till nu – galamodets historia genom tiderna
Galasäsongen har gått från superstjärnan som tog emot pris i nattlinne till ”who are you wearing?” och lukrativa affärsuppgörelser i fotoblixtarnas sken. Damernas Värld tar en glittrande glamourös titt på galamodets brokiga historia – och dess framtid.
När Luise Rainer vann en Oscar 1938 hade hon inte tänkt gå på galan alls. Hon var visserligen nominerad i kategorin Bästa kvinnliga huvudroll men hade vunnit samma pris året innan, varför skulle hon vinna igen? Så när hon blev akut inringd av sin filmstudiochef, som fått höra att hon skulle få statyetten, kom hon till galan som hon var, utan tid att sminka sig och klädd i ett väldigt vackert nattlinne.
Röda mattan då och nu
Klipp till åttio år senare, när stjärnor som Beyoncé, Lupita Nyong’o och vår egen stilstjärna Alicia Vikander bokar upp hela galasäsongens röda mattan-looker i samarbete med världens största modehus, många månader i förväg.
– I dag handlar det om stora kontrakt och skådespelarna är ofta ambassadörer för olika varumärken. Det är en utmaning med så många galor och de måste bära olika plagg varje gång, säger Elizabeth Castaldo Lundén, doktor i modevetenskap vid Stockholms universitet. Under 2021 släpper hon boken Fashion on the red carpet: A history of the Oscars, fashion and globalization.
1929, när den första Oscarsgalan gick av stapeln, var det ett internt litet event för branschen. En stor middag förvisso, men ingen stor grej utanför rummets fyra väggar. Och definitivt inget modefenomen. Under mitten av 1930-talet blev galan större och då var det filmstudiorna själva som lyfte fram sina skådespelare genom att klä dem i klänningar designade av bolagens kostymörer. Och även om vissa stjärnor bar plagg från storheter som Jeanne Lanvin och Elsa Schiaparelli var det studiokontrakten som styrde, inte modebranschen.
Oscarsgalans mode blev ett sätt att marknadsföra den tv-sända showen mot kvinnor
– Kostymörerna var de största modedesignerna i USA på den tiden, säger Elizabeth Castaldo Lundén.
Under 1940-talet ändrades Oscarsgalans klädkod till ”informal”: det var viktigt att hålla nere glamouren på grund av kriget. Så den väldressade, lyxiga look som vi förknippar med 1930- och 40-talens filmstjärnor speglades inte alls på röda mattan.
– Det var först när Oscarsgalan började tv-sändas 1953 som det blev ett businessevent för filmbranschen, säger Susanne Ljung, modejournalist och programledare för Stil i P1.
Det blev också startskottet för Oscarsgalans och galamodets (första) guldålder. På 1950-talet blomstrade modebranschen, de glamourösa magasinen skrev om mode för välklädda hemmafruar och europeiska designers började exportera sina plagg till USA igen efter kriget. Audrey Hepburn samarbetade med vännen Hubert de Givenchy och bar några av 1900-talets mest klassiska galaklänningar. Oscarsgalan fick en egen modekonsult: Edith Head, en lärare som bytte bana och blev kostymör på 1920-talet – och så småningom en av filmbranschens mäktigaste. Hon designade klänningar för stjärnor som Grace Kelly och såg till att alla galans gäster var värdigt klädda.
– Oscarsgalans mode blev ett sätt att marknadsföra den tv-sända showen mot kvinnor, säger Elisabeth Castaldo Lundén. Kvinnor i USA ordnade Oscarspartyn hemma, där de bjöd in grannar och vänner, drack cocktails, klädde sig i vackra klänningar och tittade på galan på tv.
Röda mattan blev friare under 60- och 70-talen
Under 60- och 70-talet blev glamour otrendigt och de idealiserade hemmafruarna ersattes av politisk medvetenhet och kvinnlig frigörelse.
– Filmstudiorna hade inte längre kontroll över vad skådespelarna hade på sig. De började klä sig mer eklektiskt, de kanske hade någon kompis som var designer, köpte kläder själva utomlands eller klädde helt enkelt på sig det de hittade – jag kallar det en modemässig anarki, säger Elisabeth Castaldo Lundén.
– Cher fattade tidigt att hon kunde få uppmärksamhet genom vad hon hade på sig. Det var kanske inte snyggt och elegant utan iögonfallande och kul, det var humor, säger Susanne Ljung. Även om man kunde skratta åt det var många imponerade av det hon gjorde.
Susanne Ljung lyfter även fram Diane Keaton som en av galamodets profiler, med den förr så provocerande herrkostymen som signum.
– Diane Keaton var länge betraktad som en av de sämst klädda och nu ses hon som en av de främsta stilikonerna, som haft en konsekvent stil i alla år. En egen personlig stil som hon aldrig tummat på.
Möjligheten att ha en egen stil var troligtvis störst då, när ingen la sig i hur stjärnorna klädde sig och galorna inte fick så mycket uppmärksamhet. Vändpunkten kom i slutet på 1980-talet och Elizabeth Castaldo Lundén beskriver perioden som en spegling av det blomstrande 1950-talet.
Giorgio Armani var röda mattans kung
Susanne Ljung nämner ett namn framför andra: Giorgio Armani. Italienaren klädde inte bara filmkaraktärer, som i American gigolo, utan kom även på att han kunde klä skådespelarna utanför bild. Även Versace och Valentino var snabba på den bollen.
Giorgio Armani förstod tidigt att galamodet var perfekt reklam för honom
– Giorgio Armani förstod tidigt att galamodet var perfekt reklam för honom. Who are you wearing? Och alla, från Jodie Foster till de manliga stjärnorna, svarade Armani.
Listor över de bäst och sämst klädda kändisarna skrevs i livsstilsmagasinen och stora designers började samarbeta på ett mer strukturerat sätt med kända personligheter, som fick i uppdrag att marknadsföra ”sin” designer. Som levande reklampelare.
LÄS MER: Ge igen med en revenge dress: Ikoniska hämdklänningar vi minns (från Lady Di till Kate Moss)
– I slutet av 1990-talet drogs modevolymen upp ytterligare. Skådespelare gjorde olika deals med modehus som Prada, Dior och Chanel, och blev deras ansikten utåt. Joan Rivers agerade modepolis och det blev snack om röda mattan, säger Susanne Ljung och tillägger: Det ledde även till att fler valde att bära säkra kort.
Ja, 00-talets och 10-talets galamode präglades av stilsäkerhet, väl genomtänkta looker och inte så många överraskningar. Förutom hos de kändisar som älskar det klickvänliga, memes-skapande modet.
Tänk Lady Gagas köttklänning, Björks svanklänning Beyoncés olika genomskinliga (men oerhört vackra) nummer och Billy Porters kreativa och extremt bildvänliga galastil.
Men för att undvika internationell och supersnabb spridning av det motsatta i sociala medier – ”sämst klädda”-stämpeln – anlitades proffsiga stylister och välkända modehus.
Att bära nytt, nytt, nytt och dyrt, dyrt, dyrt är det inte riktigt läge för nu
Framtidens galamode – hur blir det?
Men sen då? Förutom att 2021 troligtvis blir de inställda eller framflyttade galornas år, handlar galamodet nu om medvetenhet. Men inte om mode, utan om vad modet symboliserar: överdriven konsumtion, klimatpåverkan och sexism. Den trendiga kändisaktivismen får en tacksam spelplats på de stora galornas röda mattor och aktioner som Blackout, på Golden Globe-galan 2018 efter #metoo, lär vi se mer av framöver.
– Att bära nytt, nytt, nytt och dyrt, dyrt, dyrt är det inte riktigt läge för nu, säger Susanne Ljung. Att återvinna och ha samma klänning flera gånger har tidigare varit ett faux pas, men betraktas nu som genomtänkt och medvetet. Och det har bara börjat. Du kan inte bara steppa ut i en ny klänning längre, det måste vara en story bakom och allra helst ett miljötänk. Något mer än bara mode.
LÄS MER: Röda mattan-revolution! Så har kändiskvinnorna gjort uppror under åren
LÄS MER: De vackraste och mest ikoniska klänningarna från Oscarsgalan - 22 klänningar vi minns
