97-åriga stilikonen Iris Apfel: 9 saker jag älskar med mitt liv
Hon blev kändis över en natt vid 84. Vid 97 är Iris Apfel fortfarande en designer och stilikon att räkna med. Här berättar hon om sakerna hon älskar med sitt liv.
Hon föddes i Queens, New York, 1921 och drev ett framgångsrikt textil- och inredningsföretag i många år. Vid den ringa åldern av 84 blev
Iris Apfel kändis över en natt då Metropolitan Museum of Art i New York höll en utställning som hyllade hennes öga för stil. Hennes man och affärspartner Carl gick bort 2015, efter ett 68 år långt äktenskap.
I dag är Iris Apfel fortfarande en hårt arbetande designer och stilikon – känd för sin korta gråa frisyr och sina stora, svartbågade glasögon – som delar sin tid mellan takvåningen på Park Avenue i New York och semesterboendet i Palm Beach i Florida.
Min morgonrutin
– Jag vaknar klockan sex, men tvingar mig själv att ligga kvar i sängen till klockan nio för att jag behöver mer energi. När du är gammal är det lätt att vissna på vinstocken, men jag är bara glad om jag lär mig något nytt varje dag. Det är viktigt att hålla hjärnan aktiv. Just nu håller jag på att lära mig mer om porslin. Jag är mer av en ”smakare” än ”ätare”, så jag äter en lätt frukost. Oftast juice, flingor och ett ägg. Jag gillar nyttig mat, ingen skräpmat eller kakor.
Stunden mitt liv vände
– Utställningen på The Met 2015 förändrade verkligen mitt liv. Jag hade varit pensionerad i 13 år när jag blev het, eller cool, igen. Jag har alltid klätt mig annorlunda, och inget i min stil har ändrats de senaste 50 åren – men plötsligt var min stil en publiksuccé. Tidningar ville intervjua mig, jag fick erbjudanden om att designa kläder, smycken, accessoarer. Jag är en total arbetsnarkoman, men jag hade aldrig trott att jag skulle vara en ”omslagstjej” när jag var i 90-årsåldern.
Mitt första modeminne
– När jag var elva skolkade jag en gång i veckan för att utforska loppmarknaderna i trakten. Det mest glamorösa jag hittade var en brosch, som jag prutade ner till 65 cent. Det var mitt första steg mot mitt svarta bälte i shopping. Och jag har fortfarande kvar klänningen jag bar på min första dejt med Carl, 1947. En vacker svart klänning från Norman Norell. Den passar fortfarande, men nuförtiden tar jag mest ut den för att beundra den och klappa lite på den.
Min stil
– Min klädstil är lite som jazz: Jag improviserar, matchar couture med skräp. Jag klär mig aldrig i designerplagg från topp till tå – det är tråkigt. I dag bär jag en indisk rock från en loppmarknad, svarta skräddade byxor, kinesiska tofflor och halsband av träpärlor. Vad andra har tyckt har aldrig bekommit mig. Jag är ingen rebell, jag måste bara vara mig själv för att vara lycklig.
Min matfilosofi
– Är jag hemma blir det soppa och en halv macka. Inget för mättande. Min underbara assistent Juliette lagar mat och tar hand om mig. Om jag går ut och äter väljer jag italienskt eller franskt, och jag tar ett glas vin då och då.
Mitt arv
– Båda mina föräldrar hade stil. Min far var en nonkonformist som importerade möbler från Europa och min mor var ultra-chic, på ett Hertiginnan av Windsor-sätt. Hon drev modeboutiquer och var en hårdnackad affärskvinna.
Driva företag
– Två gånger om året åkte jag och Carl till Europa och fyllde jättelika containrar med tyger och möbler. Vi arbetade med stora stjärnor. Greta Garbo brukade komma till vår salong. Hon bar alltid hatt och en stor kappa. Vi gav henne ett block och en penna så hon inte behövde prata med någon, hon var så blyg. Vi gjorde också restaureringar i Vita Huset för nio presidenter, från Harry Truman till Bill Clinton. John Kennedy var charmig, och den trevligaste första frun var Pat Nixon, som var väldigt intresserad av historia.
Vad jag lärt mig
– Jag var utom mig när min man dog. Vi var oskiljaktiga i 68 år, men jag visste att han inte hade velat att jag skulle sitta hemma och gråta. Det har varit en stor hjälp att ha så många projekt att ägna mig åt. Vi ville aldrig ha barn. Jag hade alltid drömt om en karriär, och att resa, och kände inte att jag kunde göra det om jag var för bunden vid hemmet. Ibland tänker jag att det var ett misstag, men man kan inte ha allt.
Min ålder
– Ibland känns det som jag är fyra år, men oftast ser jag mig själv som världens äldsta tonåring. Jag förvånas ständigt över den här delen av mitt liv, det är som att jag lever i en saga.
Av: Michèle Jaffé-Pearce/The interview people
LÄS OCKSÅ: 5 tidlösa stilknep att sno av 97-åriga modeikonen Iris Apfel