Stilikonen Zandra Rhodes, 80, om sambandet mellan sympatiska vänner och att växa i sin stil

Zandra Rhodes, du uttrycker ett starkt självförtroende i din stil. Har det alltid varit så?

– Jag skulle absolut säga att det är något jag växt in i. Det har varit en gradvis utveckling som började smått under 60-talet när jag gick på universitetet, men det var inte förrän ett antal år efter skolan som jag började hänge mig åt att testa olika idéer och upptäckte mitt riktiga jag. Sedan dess har det fortsatt på den banan.

Skulle du säga att du har hittat din stil i dag eller utvecklas den fortfarande?

– Jag har hittat min stil till fullo men jag vill inte för den delen fastna i gamla mönster. Jag experimenterar fortfarande mycket med mitt hår till exempel – du kommer aldrig höra mig svara ”gör det vanliga” om min frisör frågar hur vi ska fixa håret den här gången.

Vad är ditt stilmotto?

– Som designer tror jag starkt på att om du skapar kläder som du inte själv hade burit, varför skulle någon annan då vilja bära dem? Jag testar nya idéer hela tiden och försöker alltid att hitta nya, intressanta sätt för att uttrycka min design.

Vilket stiltips vill du ge till dem som vill utveckla sin stil senare i livet men som inte vet hur – eller inte riktigt vågar ta steget att testa något nytt?

– Inse vikten av sympatiska vänner och låt dem hålla dig sällskap när du ska testa nya kläder. Det får inte vara den där typen av vänner vars kritik du blir förkrossad av, utan någon som stöttar dig och utmanar dig till att vara bekväm i att testa nya saker. Det ska vara en vän som ställer de ärliga frågorna. ”Är du verkligen bekväm i de där tighta byxorna” och ”Ska du kanske våga testa något mer färgglatt?”. Många begränsar sin stil för att de bryr sig om hur omgivningen reagerar på deras klädval. Jag tror att det är viktigt att bygga upp ett självförtroende där man inte blir förkrossad av andras åsikter.

Hur bygger man upp ett sådant självförtroende om man inte har det naturligt?

– Det är en väldigt bra fråga. Jag har inga egna barn som har kunnat reagera på min klädsel genom åren, utan jag har alltid förväntats vara den där lite halvt galna, färgglada fastern som dyker upp. Jag fyller min plats på så vis. Men jag kan tänka mig att det är svårt för någon som alltid passat in i en box att våga ta steget utanför den. Jag tror på att börja experimentera lite i taget. Till exempel kanske du visar upp ett par roliga strumpor till kortare ankeljeans, som en rolig detalj. I slutändan handlar det om att bära saker som får dig själv att må bättre vilket bygger ett starkare självförtroende.

På tal om strumpor, berätta om ditt samarbete med Happy Socks tidigare i år. Varför kändes det som rätt matchning att låna ut dina ikoniska mönster till kapselkollektionen?

– Vilka Happy Socks än har samarbetat med så har de gjort ett fantastiskt jobb. Andy Warhol, The Ramones... De kan konsten att berätta historier och de gör det väl – och sockorna blir verkligen happy! För mig representerar de tre utvalda mönstren i kollektionen tre olika perioder i min karriär. Snake-mönstret gjorde jag 1968 och det var från början ett mönster till en icke-permanent tatuering som såldes på Harrods i London. Button Flower-mönstret kom till 1971 och inspirerades bland annat av den franske konstnären Henri Matisse, och Wiggle har blivit ett av de mest välkända mönstren genom min karriär. Unika strumpor är ett perfekt sätt att börja våga experimentera med din stil!