5 kändiskvinnor om sina drömgarderober – och deras väg till evig stil (den kan även bli din!)

Vad är kläder om inte möjliga kapitelrubriker i historien om ditt liv? Dina bundsförvanter eller fiender i livets olika skeden; detaljer som faktiskt skvallrar om både förändring och kontinuitet? I dag ifrågasätter yngre generationer den bekymmerslösa plats fast fashion, konsumtionsmodet, tagit sig friheten att besitta under de senaste decennierna och identifierar sig allt mer med varumärken som skapar kläder utan att tära på jordens resurser. De nya ledorden? Det måste vara kvalitet och det måste hålla i längden.

Det här är förstås något att glädjas över. Den här sortens ledord brukade framhävas främst av den äldre generationen; av stilbildare med en livstids erfarenhet av att klä sig och låta kläderna spegla en personlighet. Att det långsiktiga och hållbara blivit ett mer utbrett, gemensamt intresse får oss att tänka ett varv till på vad det faktiskt innebär: Hur får du din stil att hålla över tid?

Grete Qviberg om evig stil 

– Den dagen jag slutar bry mig är det slut.

Så svarar Grete Qviberg på frågan om hur mycket hon bryr sig om stil nu jämfört med tidigare i livet. Hon har inget till övers för idén om att man skulle bry sig mindre med åren. Kanske blir stilen till och med något vi värnar om mer när vi blir äldre; för att vi antagligen vet exakt vad den är vid det laget.

Jag är estet ut i fingerspetsarna, jag matchar även mina tofflor.

Grete växte upp i Gubbängen och inledde sin internationella modellkarriär som tonåring i början av 1960-talet, och hon ägnade sedan stora delar av sin karriär med att arbeta med ett kriscentrum för unga - och att driva modebutiker på Östermalm. I butikerna tog hon in märken som Christian Dior, Jean-Louis Scherrer och Jil Sander.

– Jag är estet ut i fingerspetsarna, jag matchar även mina tofflor. Jag gör det för min egen skull, jag gläds åt att känna mig fin.

När Grete var yngre och jobbade som modell i Paris var modet väldigt damigt och hon klädde sig i dräkter från Chanel, Courrèges, Dior och Ungaro. På 1970-talet körde hon på en mer bohemisk look à la Yves Saint Laurent. På äldre dagar har hon lagt till en mer sober och elegant stil. Men många av beståndsdelarna är desamma som förut.

– Jag gillar inte att klä mig som alla andra. Och jag gillar färg men inte att blanda färgerna för mycket, jag matchar oftast allt i en färg.

Grete tror att intresset för stil sitter i generna och nämner genast sin mamma.

– Hon var lika elegant till slutet av sitt liv.

Och däri ligger något många verkar känna igen: ett stilintresse som går i arv, och som inte har något att göra med ålder.

Ingmari Lamy om evig stil 

Ingmari Lamy slog även hon igenom som modell på 1960-talet. Hon var på bilsemester i Frankrike med sin kille och skulle egentligen bara stannat i ett par veckor. I stället blev hon kvar i Paris och studierna på Konstfack fick vänta. Ingmari reste världen runt och jobbade för Harpers Bazaar och Vogue, för Kenzo och Yves Saint Laurent; hon hängde i samma kretsar som Andy Warhol och Velvet Underground. Modellivet var en stor kontrast till uppväxten i farföräldrarnas stora hus nära naturen.

– Min första förebild var min farmor, och hon var även min första andliga anknytning. Farmor sydde egna kläder och jag älskade hennes långa svepande klänningar och kappor som jag i smyg beundrade i hennes garderob när jag var liten. I tonåren fick jag ärva några av plaggen, och då jag blev upptäckt som modell i Paris bar jag dem mixat med second hand och tidsenligt mode. En mix mellan väldigt kvinnligt och lite mer maskulint. Alltid med en inre känsla, en kärlek, till textilierna och plaggen.

Har jag en kappa jag älskar kan jag ha nästan vad som helst under.

Ingmari känner inte att hon någonsin varit styrd av mode, utan snarare att hennes helt personliga uttryck legat före sin tid. Och att uttrycket successivt förändrats utifrån hennes levnadssituation. När hon var ung mamma bodde hon på ön Formentera utan el och rinnande vatten och hade således en ”kvinnlig men praktisk stil” som passade där. I Paris har hon alltid plockat fram plagg ur sina gömmor och blandat på ett sätt som hon tidigare inte känt sig bekväm att klä sig på i Stockholm (det gör hon däremot i dag).

– Tidigare var jag mestadels klädd i vitt, det var mitt personliga statement. I dag kan jag även klä mig i svart, och jag kan ha mer sportiga kläder som jeans, T-shirts och tröjor. Jag kan inte säga att jag någonsin gjort en medveten investering i något klädesplagg, däremot har jag ett antal designerkappor och andra plagg som är skapade av designervänner som jag älskar. Kappor har alltid varit mitt huvudplagg. Har jag en kappa jag älskar kan jag ha nästan vad som helst under.

För Ingmari handlar det om att älska sina plagg och känna sig hemma i det man bär, och det har hon alltid tyckt. Själva tyget är också viktigt.

– Jag önskar känna mig mer kvalitetsklädd, och det är något jag jobbar på. Jag äger de mest fantastiska tyger och önskar mig någon att samarbeta med för att skapa en fantastisk, personlig kollektion åt mig själv.

På frågan om hur du utvecklar en mognare variant av den stil du etablerat som yngre – om man nu känner att man hittat en stil man vill behålla – svarar Ingmari att det handlar om kvalitet och att anpassa formen efter kroppens förändringar.

– Jag skulle till exempel inte bära låga jeans längre, det bullar ut över linningen och känns fruktansvärt obekvämt. Så bekvämlighet och förenkling i förhållande till kroppsformen är ett sätt att anpassa.

Samtidigt finns det sådant som inte förändras, i Ingmaris fall handlar det om sådant som ”långa smala ärmar och kjollängder, det där feminina, svepande som jag älskar att röra mig i, den där drottningkänslan. Det är viktigt att jag känner mig hållen av mina plagg, att jag är i harmoni med dem. Då är de i harmoni med mig.”

Eva Swartz Grimaldi om evig stil

Som styrelseledamot och tidigare vd för Natur & Kultur och programdirektör på TV4 är Eva Swartz Grimaldi en tung röst inom kultur och media i Sverige. Hon är också en av offentlighetens mest stilmedvetna. Eva spårar likt Grete och Ingmari sitt klädintresse till sin familj.

– Min mormor gick gärna klädd i cocktailklänningar till vardags och hon var kompis med Elsa Schiaparelli, så hennes garderob var allt annat än försiktig. Min mamma var klänningsmänniska precis som jag.

I min familj har stil varit något man hållit på in i döden. Fortfarande när min pappa var mycket gammal tog han på sig kavajen när någon ringde på dörren.

Även Evas pappa var stilintresserad och hämtade henne i skolan iklädd välskräddade italienska kostymer, välputsade handgjorda skor och solglasögon.

– I min familj har stil varit något man hållit på in i döden. Fortfarande när min pappa var mycket gammal tog han på sig kavajen när någon ringde på dörren.

Eva dröjer kvar vid sin mamma, som hon beskriver som sträng när det gällde kläder. Hon påpekade för en tonårig Eva att hon hade ett ”för rörligt ansikte för att ha mönstrat” och att det inte var charmigt att ha skrynkliga kläder när man fyllt 25. Eva har ärvt den egenskapen och fortsatt att vara sträng mot sig själv - fast kallar det hellre att hon varit ”uppmärksam på att känna mig bekväm och bra”.

– Plaggen ska alltid passa din kropp och din själ perfekt - inga kompromisser! Och när jag säger passa din kropp så menar jag att du ska 'wrap what you got', slå in det du har. Kläderna ska passa din själ, då är du snygg utifrån också.

Det ”bekväma och bra” verkar för Eva betyda plagg som verkligen passar. Det är inte lika stor omsättning i hennes garderob i dag som tidigare - det viktiga är att hitta rätt kläder; kläder som är välskräddade och som sitter snyggt. Eva understryker också att plagg ska passa ens själ.

Barbro Hedvall om evig stil

Journalisten Barbro Hedvall, som skrivit en bok om stil i politiken tillsammans med Göran Greider, tycker precis som Eva att nyckeln till stil är att den ska passa just dig. Hon har sedan tonåren varit medveten om vad hon sätter på sig för att det ska vara angenämt för både henne själv och dem som ser henne. Den inställningen kom från Barbros mamma.

– Stil handlar om blick, om att iaktta sin omgivning och sig själv, att finna sig i den kropp som är min och att betrakta andra på ett medvetet sätt.

Enkla, enfärgade plagg minns ingen, dem kan du ha hur många gånger som helst.

Barbro har alltid sökt plagg som är ”snygga och snygga på mig”.

”Klart att jag tittat i modetidningar men aldrig som en passion. Klart också att jag tittar mig om på gatan, i skyltfönster och föredrar Paris gator framför Stockholms. Klart att jag ville ha duffel, skotskrutig kjol och dräkt à la Chanel som de flesta andra i min årsklass. Möjligen skilde jag mig genom att välja rätt färg - aldrig rosa!”

Apropå färg påpekar Barbro att om du har en begränsad garderob är det bra att hålla sig till enfärgat eller till färger som kan användas ihop.

– Enkla, enfärgade plagg minns ingen, dem kan du ha hur många gånger som helst.

Om Barbro skulle sätta en etikett på sin stil blir det med orden manschettjobb, intellektuell och modeintresserad med måtta.

– Äldre dam ännu icke pensionärsklädd. Med pensionärsklädd menar jag fritidsdressar, tröjor av dubiös kvalitet och tråkiga färgsättningar.

Barbro köper inte många nya plagg och använder dem hon har så länge det går.

– Inget från kedjor eller slit och släng, alltså.

Efva Attling om evig stil

Efva Attling är formgivare och i dag mest känd för sitt smyckesmärke. När hon var yngre jobbade hon som modell i tolv år innan hon blev popstjärna. Hon har alltid älskat mode och lärde sig designa med hjälp av sin farmor som var professionell sömmerska. Hon verkar tycka att ålder är helt ointressant att prata om när det gäller ens relation till kläder.

– Känslor, det är ju det mode handlar om. Det är ett sätt för mig att förhöja livet, svarar Efva på frågan om hur hennes modeintresse utvecklats sedan tonåren till nu. 

– Intresset kommer alltid att finnas för mig och har ingenting med ålder att göra. Jag utgår alltid från mig själv och tänker fortsätta älska mode tills jag dör.

För Efva är jakten på bra plagg eller bra skor en del av charmen med mode. Hon beskriver sig själv som Pippi Långstrump, en sakletare. När Efva gick i skolan jobbade hon extra i kaféet på Åhléns för 3:27 kronor i timmen och tjänade ihop pengar till en Bogner-jacka.

– Vi har ju alla olika mål i livet!

Efva har några eviga stilkomponenter. En är att hitta en balans mellan en lugn bas och något mer ”edgy”. Hon har alltid mixat ”klassisk stil med rock'n'roll”. Hon har dessutom oerhört svårt att städa ur sin garderob och har kvar gamla godbitar från Helmut Lang, Rifat Ozbek och Jean Paul Gaultier. Hon tänker att någon gång kommer de att komma till användning igen. Efva har också alltid blandat budget med lyx. 

– Jag klär mig fortfarande i H&M och med en Birkin från Hermès. Det är en bra balans!

För Efva är shoppingupplevelsen en meditativ företeelse, något som kräver tålamod. Kanske är det här en ganska vanlig åsikt - att det faktiskt finns något sådant som ”retail therapy” – men en som får väldigt lite plats i det offentliga samtalet där mode fortfarande, i alla fall delvis, anses vara något ganska fult att intressera sig för och lägga vikt vid eller pengar på. För den som har svårt att se klädkonsumtion som något konstruktivt eller kreativt är det definitivt en tankeställare. (Vi minns citatet från Birgitta Stenberg: ”Man vet att ju osäkrare en kvinna är, desto mer köper hon.”) 

Det verkar vara med stil som med det mesta i livet: Det finns inte en gyllene väg. Relationen till kläder är olik från person till person. Vissa av oss tycker att vi har stilintresset i generna, även om det kan innebära både att älska att shoppa och att inte vilja köpa något alls, medan andra ser stil som något mer praktiskt, något som man lär sig om eller bör förhålla sig till. Vår panel verkar i alla fall vara överens om några nyckelord som vi gläds åt: Låt plaggen passa den kropp du har - var bekväm i den! Och investera i kvalitet. Två synnerligen moderna budskap.

Artikeln publicerades ursprungligen 2017.

LÄS ÄVEN: Här hittar du Efva Attlings fullständiga stilskola!