Saint Laurents Anthony Vaccarello: Från korvgubbe till modekung
Från flopp till topp – vårens kollektion från Saint Laurent har fått tyst på klagomålen som riktats mot Anthony Vaccarello. Läs om belgarens väg från korvkiosken till Michelinkrogen, och ta del av hans bästa kollektioner.
Flopp och fiasko. En styrkedemonstration i dålig smak. Det var vad modepressen skrev om Yves Saint Laurents kollektion för våren 1971. Man tyckte helt enkelt att knyt-
blusarna, platåsulorna och den jadegröna korta raka rävpälsen var helt förfärliga. Att Yves Saint Laurent gavs smeknamnet ”Saint Laurent den misslyckade” i samband med den 1940-talsinspirerade kollektionen kanske hjälpte Anthony Vaccarello att förhålla sig till sitt uppdrag med ett visst lugn.
Sedan hösten 2016 är Anthony Vaccarello huset Saint Laurents chefsdesigner. Modevärldens mest bevakade roll förenad med enorma krav från olika håll. Inte minst förväntar sig ägaren Kering en succé, då man vant sig vid att modehuset numera om och om igen slår sitt eget omsättningsrekord. Känn pressen, liksom.
När nyheten om Anthony Vaccarello släpptes ansågs ägarna Kering ha blivit helt tossiga – det var som om en Michelinkrog annonserat att nya kocken var hämtad från korvkiosken. Anthony Vaccarellos designsignatur har nämligen inget med huset Saint Laurents DNA att göra. Eller? Anthony Vaccarello förknippas framför allt med en look som enklast beskrivs som sexig i en väldigt traditionell bemärkelse (tänk skrevkort och mer hud än mindre). En vulgoestetik, om man så vill, som står i bjärt kontrast till Yves Saint Laurents raffinerade anslag där sexigheten uppstår i en spänning mellan maskulint och feminint kombinerat med inneboende intelligens och, åtminstone en air av, självständighet.
För sin debut hösten 2016 tog Anthony Vaccarello avstamp i modehusets arkiv. Ett etablerat grepp liknande det man kanske själv tar till när ett gäng middagsgäster väntas och det inte finns något svängrum för nydanande receptexperiment, än mindre ett misslyckande. Man lagar helt enkelt något man gjort förut för att vara säker på resultat och mottagande.
Åh, vad gott! Under en vecka smakade sålunda Anthony Vaccarello av alla rätterna i det fullproppade Saint Laurent-skafferiet: smokingar, transparenta blusar, Piet Mondrian-mönstrade klänningar, trenchcoats, byxdressar, ryska baletten-kollektionen med mera. Självklart dukades den axelvadderade kollektionen från 1971 fram som Yves Saint Laurent i efterhand själv döpte om till ”La collection du scandale”. En kollektion som i dag har ikonstatus och med facit i handen var banbrytande, precis som allt annat (känn pressen igen) Yves Saint Laurent gjorde.
”Jag såg allting under en vecka. Det var en fantastisk upplevelse”, har Anthony Vaccarello berättat för The New York Times om mötet med alla Saint Laurents rätter och ingredienser. ”Men efteråt tänkte jag: Hur ska jag skapa mitt Saint Laurent, nu? Och hur göra det annorlunda i förhållande till vad alla andra chefsdesigner gjort tidigare? Jag ville skapa något att drömma om, inget vardagligt. När Saint Laurent började så gjorde han ändå kläder för vardagen. Och de där vardagskläderna finns precis överallt i dag. Vi klär oss som han förutspådde på 1970-talet. Jag kom fram till att jag varken ville göra trenchcoats eller Sahariennes. Jag ville göra klänningar som var som collage.”
Företrädarna Anthony Vaccarello pratar om är Tom Ford och Stefano Pilati vilka båda ogillades rätt så rejält av grundarna Yves Saint Laurent och hans affärspartner och livskamrat Pierre Bergé. Och så Hedi Slimane, förstås, som strök namnet Yves i varumärket, flyttade designkontoret till Los Angeles och anklagades för att ha gjort Topshopmode av det uppburna franska.
Men vem är då Anthony Vaccarello, den man som nu ska lotsa in Saint Laurent i en (förhoppningsvis) framgångsrik framtid?
Han föddes 1982 i Bryssel av italienska föräldrar. Pappa var servitör och mamma jobbade på kontor. Anthony var ensambarn, och när det var dags att tänka på en utbildning som vägen till ett tryggt jobb så blev det först studier i juridik.
Men år 2000 lades lagtexterna på hyllan. Anthony Vaccarello hade upptäckt Comme des Garçons och Azzedine Alaïa och blivit intresserad av modedesign som kroppens arkitektur. Nu blev det i stället studier i skulptur vid La Cambre i Bryssel, vilka raskt byttes ut mot en plats på skolans avdelning för modedesign.
Examenskollektionen, som var inspirerad av den italienska politikern och porrstjärnan La Cicciolina, förärade honom 2006 första pris vid den prestigefulla modefestivalen i sydfranska Hyères. En spännande och oerhört viktig modefestival som har Karl Lagerfeld som hedersgäst och sponsor. Karl Lagerfeld såg och gillade Anthony Vaccarello, vilket ledde till jobb hos Fendi i Rom. 2009 grundade så Anthony Vaccarello sitt eget märke, och hans signatur blev dekonstruerade, avslöjande klänningar med mer titthål än tyg. Klänningarna kom att bäras av bland andra Gwyneth Paltrow på ett omslag av Harper’s Bazaar och av Jennifer Lopez vid Grammy Awards, och så Anja Rubik förstås, som i dag ersatt La Cicciolina som Anthony Vaccarellos livs levande inspirationskälla, eller musa då, om man så vill. KlänningenAnja Rubik bar 2012 vid Met-galan, en uppskuren historia i vit satin, hade en sidslits i navelnivå och en överdel bestående av en diagonal, löst sittande bandeau. Tänk badnymf som nyss stigit ur havet och ryckt till sig en liten handduk, ungefär så.
Lästips! Intervju med Saint Laurents favoritkvinna Zoe Kravitz.
”Alltså, när jag skapade den där klänningen på docka i ateljén så förväntade jag mig inget ståhej”, har Vaccarello sagt. ”Men när Anja bar den med sina ben och sin attityd så var det något helt annat än vad jag hade förväntat mig. För mig var det bara en väldigt enkel vit klänning med en enkel slits. Den var på sätt och vis jungfrulig, och jag skar till den så att Anja skulle känna sig bekväm, men efter det där ögonblicket blev folk medvetna om vad det var jag gjorde.”
Anja Rubik och Anthony Vaccarello träffades för första gången i samband med en casting 2011 och fann varandra: ”... hon kan vara väldigt pojkaktig, men samtidigt feminin Det är väldigt Yves Saint Laurentskt, att vara feminin och maskulin på en och samma gång, att inte behöva välja.”
Så sant som det är sagt.
Uppmärksamheten och less is more-anslaget ledde i sin tur 2014 till att Donatella Versace gav Vaccarello uppdraget som chefsdesigner för Versus, men sedan tog det bara några modeögonblick innan förfrågan kom från Saint Laurent.
Avstampet för Vaccarellos debut hos Saint Laurent kom att bli en liten leopardmönstrad klänning från 1982 i crêpe de chine som fanns i skafferiet hos Saint Laurent. I händerna på Anthony Vaccarello dekonstruerades den, kom ut på catwalken i läder och uppslitsad. Uppdaterad, helt enkelt. ”Kitsch” blev betyget från New York Times. Men när den senaste kollektionen presenterades svängde opinionen, inte minst blev Daniel Björk alldeles till sig av vad som presenterades, och i Bon lade han ut texten om hur modets makt via Vaccarello gjort comeback ”Paljettprydda bollar, moln av fjädrar och jättelika volanger som samtidigt var minikjolar av skinn presenterades som seriösa garderobsidéer – det såg opraktiskt och underbart ut, kläder gjorda utan tanke på dagislämningar eller tunna plånböcker.” Enligt Daniel Björk så infriar Anthony Vaccarello drömmen om Modet med stort M, det vill säga skapar plagg som går hand i hand med sex, skönhet och ”sprudlande modeglädje”. Plagg som står i opposition till gymkläderna och luvtröjorna för tusentals kronor som klarar av alla kontexter, från träning till fest och däremellan sandlådan. Daniel Björk beskrev Anthony Vaccarellos vårkollektion för Yves Saint Laurent ”som små modepoem om dekadens, hedonism och champagnedrivna nätter som vägrar ta slut”. Pas mal, Vaccarello.
Av Karina Ericson Wärn
Lästips! Saint Laurents designer genom tiderna (modevärldens egen kungalängd)
